Varför övergavs dubbeldäckare?
Biplanets manöverduglighet gjorde flygplanstypen till den vanligaste under första världskriget, men dubbeldäckaren övergavs snabbt av luftens pionjärer.

Biplanets manöverduglighet gjorde flygplanstypen till den vanligaste under första världskriget.
När bröderna Wright år 1903 skrev in sig i historieböckerna som de första som genomförde en motordriven flygning, utfördes den banbrytande bedriften i ett biplan – ett flygplan med två vingpar, det ena ovanför det andra.
Konstruktionen var den vanligaste bland flygplanstillverkare till slutet av 1930-talet, då flera flygplan började använda endast ett vingpar.
Flygpionjärer experimenterade med flygplan
Redan samtidigt med bröderna Wright experimenterade andra flygplanspionjärer med monoplan med ett vingpar, men dåtidens motorer var för svaga och propellrarna för dåliga för att hålla monoplanen stabila i luften.
Biplanens båda vingpar gav en större vingareal, som gav bättre lyftkraft och bättre manöverduglighet.
I perioden mellan världskrigen utvecklades flygplansproduktionen dock så mycket – både tekniskt och mekaniskt – att tillverkarna kunde konstruera kraftigare motorer och starkare vingar.
Resultatet blev mer aerodynamiska monoplan, som kunde flyga betydligt fortare än de gammaldags dubbeldäckarna.