År 1891 uppfann det amerikanska företaget Sittman & Pitt föregångaren till spelautomaten: en maskin som var försedd med fem spolar med bilder av spelkort och var baserad på poker.
Den blev oerhört populär på barer i New York och fungerade så att en spelare som fick par i kungar, kunde få en gratis öl, medan en royal flush gav en låda cigarrer.
De många olika priserna innebar dock att maskinen inte själv kunde betala ut vinsten, vilket gjorde den besvärlig att administrera för barägare.
Det problemet löste tysk-amerikanen Charles Fey, som byggde den första maskinen som själv kunde spotta ut vinster i form av mynt.
Det exakta årtalet för uppfinningen är omdiskuterat, men 1896 var efterfrågan så stor att Fey kunde öppna en fabrik.
Han kallade sin spelautomat för ”Liberty Bell” efter Philadelphias berömda klocka med samma namn.
I folkmun kom maskinen att kallas ”den enarmade banditen” (one-armed bandit).
Spelaren satte igång den genom att dra i en arm på maskinens sida, och han kunde spendera en förmögenhet i småpengar utan att inkassera vinsten på femtio cent.
Fey gjorde stora pengar på automaterna
Feys hemstat, Kalifornien, förbjöd spelautomater, men han hade inga problem med att placera sina ”Liberty Bells” i andra delar av USA. Han tjänade pengar på samtliga, för i stället för att sälja maskinerna hyrde han ut dem mot femtio procent av förtjänsten.
Han hann tillverka 30 000 maskiner innan mer avancerade maskiner erövrade marknaden.