USA:s örlogsbaser mottog 1924 ett ovanligt telegram från örlogsdepartementet. Marinens radiooperatörer fick order att spetsa öronen och lyssna efter signaler från Mars.
”Flottan ska samarbeta med astronomer som bedömer att det är möjligt att Mars kanske tänker kommunicera via radio”, stod det i telegrammet.
Operatörerna skulle registrera ”elektriska fenomen av ovanlig karaktär” från den röda planeten. Samma order skickades till USA:s militärbaser.
Örlogsbasen i den amerikanska staden Seattle var en av flera baser som fick besked om att rikta antennerna mot Mars, när planeten 1924 kom nära jorden.
Astronomernas beräkningar visade att Mars i sin omloppsbana skulle befinna sig endast 55,7 miljoner kilometer från jorden mellan den 21 och 24 augusti 1924 – det kortaste avståndet sedan 1804. Fanns det intelligent liv på Mars skulle de smarta invånarna kanske kontakta oss via dåtidens mest avancerade apparat, radion.
Naturligtvis kom det inte ett ljud från Mars – eller? En signal från planeten har aldrig fått någon förklaring.
Förväntade sig radio från Mars
Tanken om liv på Mars var inte ny. Redan på 1890-talet påstod den amerikanske astronomen Percival Lowell att han kunde bevisa det.
I sitt teleskop hade Lowell observerat ett nätverk av linjer på ytan av Mars. Lowell ansåg att linjerna var kanaler för konstbevattning – alltså hade invånarna på Mars ett avancerat lantbruk och därmed en högt utvecklad civilisation.
Streck och linjer på ytan av Mars tolkades av astronomer som bevattningskanaler för lantbruk.
Marsfebern bröt ut på riktigt 1924, när tidningarna skrev om den förestående avlyssningen. Journalister skrev om att planetens invånare skulle kontakta oss på ett främmande språk eller sända särskild ”Marsmusik”.
När planeten närmade sig i slutet av augusti tog även civila radiolyssnare plats vid sina apparater i hopp om att uppfatta röster och musik från Mars.
De följande dagarna tog myndigheterna i flera länder emot rapporter om märkliga ljud – lyssnare i London hade till exempel hört ”hårda toner”. Samtliga observationer identifierades dock som radiosignaler från jorden.
En lyssnare i Boston skrev emellertid om ett underligt, ringande ljud, som avbröts av ett abrupt ”zip” – som ett hårt, kort knattrande. Detta ”zip”-ljud kom forskarna aldrig på någon konkret förklaring på.
Under dagarna som följde fick myndigheterna i flera länder rapporter om konstiga ljud – lyssnare i London hade till exempel hört "hårda toner". Alla observationer identifierades dock som radiosignaler från marken.
Men en lyssnare i Boston skrev om ett konstigt, ringande ljud som avbröts av en plötslig "zip" - som ett hårt, kort sprak. Forskarna hittade aldrig en konkret förklaring till detta "zip"-ljud.