Allierade styrkor i Nordafrika var 1942 i stort behov av drivmedel, men stora mängder gick förlorade på grund av otäta bensindunkar.
”Under den varma ökensolen svällde de upp, sprack i fogarna och läckte”, berättade officeren Richard M. Daniel om britternas plåtdunkar.
I samband med Tysklands erövring av Norge 1940 hade britterna noterat att tyskarna hade täta och stadiga dunkar, men hur de var konstruerade fick de reda på först senare, när den amerikanske ingenjören Paul Pleiss tog kontakt.