Kulor av sten, järn och bly haglar år 1331 över borgen Eltz i västra delen av dagens Tyskland. Riddarna i borgen – med borgherren Johann von Eltz i spetsen – vägrar att erkänna Balduin av Luxemburg, Triers mäktige biskop, som härskar över området. Nu belägrar biskopens soldater borgen.
Balduin är så fast besluten att få bukt med de upproriska riddarna att han på ett närbeläget krön har låtit bygga ett torn. I det ställer han upp en kanon, som hans män beskjuter borgen med.
Under belägringen 1331 besköt biskopens soldater borgen Eltz med en pot-de-fer – en primitiv typ av kanon.
Efter två års bombardemang har Johann och hans riddare fått nog, och de öppnar borgen för biskopens män. På Balduins order rivs alla borgens försvarsanläggningar, men eftersom Johann erkänner biskopen som sin nye herre låter Balduin huvudbyggnaden stå kvar.
Johanns ättlingar ska visa sig vara lika seglivade som borgen. I över 850 år har släkten Eltz nämligen ägt den ståtliga medeltidsborgen, och de har behållit den genom krig, släktfejder och rivningshot.
Familjekollektiv satt på kassako
Släkten Eltz historia inleddes 1157, då namnet Rudolph von Eltz första gången kan läsas i en lagfart utfärdad av den tysk-romerske kejsaren Barbarossa. Enligt dokumentet fick riddar Rudolph en liten fästning med träpalissader som tack för sin trogna tjänst hos kejsaren.
Fästningen hette Eltz och Rudolph tog sitt nya släktnamn efter den. Han byggde ut fästningen med stenmurar och fler byggnader. Klippan som borgen ligger på omges på tre sidor av den ringlande floden Elzbach, som skyddar mot angrepp.
Tack vare borgens placering kunde ägaren kontrollera all trafik på floden och driva in tull av alla resande – vilket var synnerligen lukrativt, för under medeltiden var floder bättre lämpade för godstransport än de dåliga vägarna.
Adelsfamiljer äger fortfarande borgar och slott
Hogwarts ligger i norra England
Borgen Alnwick byggdes på 1000-talet som ett försvar mot skotska rövare och har sedan 1309 ägts av den engelska adelsfamiljen Percy. Alnwick har förekommit i tv-serien Downton Abbey och filmerna om Harry Potter.
Franskt törnrosaslott
Château d’Ussé gav på 1600-talet den franske författaren Charles Perrault inspiration till hans version av sagan om Törnrosa. Borgen från 1004 har byggts om otaliga gånger och har sedan 1885 ägts av hertigsläkten Blacas.
Borg vinner nästan en Oscar
Sedan 1241 har den tjeckiska familjen Sternberg ägt Český Šternberk. Borgens ägare, greve Jiří Sternberg, porträtterades i den tjeckisk-albanska filmen ”Fru Schneiders sorg”, som 2008 var Albaniens Oscarsbidrag.
Den attraktiva borgen fick känslorna att svalla, när Rudolphs barnbarnsbarn Elias, Wilhelm och Theoderich stod på tur att ärva.
Innan det hela urartade i en blodig arvsstrid enades bröderna år 1268 om att dela släkten i tre grenar: Eltz-Kempenich, Eltz-Rübenach och Eltz-Rodendorf. Borgen blev därmed ett familjekollektiv, där varje gren fick en tredjedel av byggnaderna.
Lösningen kom till stånd för att bröderna insåg att ingen av dem – trots tullintäkterna – hade råd att underhålla hela borgen ordentligt på egen hand.
Borgen sköt i vädret
Varje släktgren hade sina egna idéer om hur borgen – som ursprungligen var byggd i den enkla romanska stilen – skulle se ut.
Rübenachgrenen byggde 1472 ut sin del av borgen i sengotisk stil – med sirligt dekorerade torn och rikligt dekorerade murar. Klipptoppen lämnade inte plats för utbyggnader på bredden, så borgen blev åtta våningar högre.
Släktens förmåga att samarbete när det verkligen behövdes blev borgens räddning – även 1688, när Frankrike och Tyska riket låg i krig, och franska styrkor korsade Rhen.
”Hög, mäktig, överraskande och dyster. Jag har aldrig sett något liknande.” Den franske författaren Victor Hugo om Eltzborgen, när han såg den 1840.
På order av Ludvig XIV, mer känd som Solkungen, skulle alla borgar och slott i området längs Rhen rivas – även Eltz. Eftersom området var gränsland mellan Frankrike och det tyska kejsardömet betraktade Ludvig XIV borgarna som ett militärt hot.
Lyckligtvis var en av släktens medlemmar, Hans Anton zu Eltz-Üttingen, officer i den franska armén. Han lyckades diskret stryka Eltz från listan över tyska borgar och fästningar som arméns ingenjörsstyrkor skulle riva.
Under de följande århundradena miste borgar sin militära betydelse, eftersom krig i stället utkämpades av rörliga arméer. På 1800-talet hade Eltz glömts bort av omvärlden, tills den brittiske målaren William Turner på 1840-talet förvandlade borgen till en turistmagnet.
Vykort sålde romantiskt motiv
På Turners tid var naturromantiken – då naturen betraktades som besjälad eller rent av gudomlig – riktigt stor inom konsten. Djupt gripen av Rhenlandets natur och den särpräglade arkitekturen både ritade och målade Turner flera gånger av borgen Eltz.
Turners arbeten trycktes som vykort och populära reproduktioner för väggarna i människors hem. Snart vallfärdade konstnärer från hela Europa till området för att föreviga bergen och den vackert belägna borgen.
Eltz gjorde även intryck på den franske författaren Victor Hugo, när han 1840 vandrade längs floderna i Rhenlandet och fick syn på borgen.
”Hög, mäktig, överraskande och dyster”, beskrev författaren den i sin dagbok:
”Jag har aldrig set något liknande.”
I mer än 850 år har släkten Eltz skyddat sin borg med samma namn mot fiender.
Nu kunde släkten Eltz ta betalt av de nyfikna turister som ville se borgen inifrån.
Vid den tidpunkten hade borgen endast en ägare, för Rodendorfgrenen hade dött ut 1786, och Kempenichgrenens överhuvud, greve Hugo Philipp Eltz-Kempenich, hade 1815 köpt resten av borgen av Rübenachgrenen.
I dag heter ägaren Karl Graf von und zu Eltz-Kempenich, ättling i 33:e generationen.