Shutterstock

Skottlands Stonehenge förbryllar forskarna

Standing Stones of Stenness är en stencirkel på Orkneyöarna, där fyra stenar i dag står kvar. Fornminnets syfte omgärdas fortfarande av mystik, men platsen kan ha använts för offer.

För omkring 5000 år sedan släpade människor på Orkneyöarna ihop ett antal, flera ton tunga stenar, högg till dem och ställde upp dem på högkant. Varför de gjorde så är emellertid ett mysterium.

Standing Stones of Stenness, som monumentet kallas, bestod ursprungligen av upp till tolv stenar omgivna av en jordvall. Utgrävningar från 1970-talet visar dock att två av stenarna möjligen aldrig kom på plats.

I dag står fyra ­stenar kvar. De är upp till sex meter höga men endast 30 centimeter tjocka. Stencirkelns diameter är 32 meter med en öppning som vetter norrut.

Till skillnad från vid exempelvis Stonehenge tycks det dock saknas en orien­tering mot solens och månens rörelser vid ­mid­vinter och midsommar.

© Shutterstock

Stencirklar var högsta mode

Brittiska öarna har uppemot 1000 stencirklar. De flesta är uppförda omkring 3000 f Kr, då den typen av monument verkar ha varit populära i hela Nordvästeuropa.

I närheten av Stenness ligger Ring of Brodgar ­(bilden), där stenarna är mindre men cirkeln å andra sidan större.

Vad monumentet ursprungligen har använts till är inte känt. En del forskare anser att offer har förrättats på platsen, kanske i samband med religiösa ceremonier eller processioner.

Det får stöd av att det finns spår av en bred väg som leder upp till stencirkeln. Man vet också att området utnyttjades för lokala ritualer så sent som i början av 1800-talet.

Vid den tiden ingick den så kallade Odinstenen i cirkeln. Stenen var genomborrad av ett stort hål, och alla nygifta par skulle hålla varandra i handen genom hålet för att på så sätt försäkra sig om ett lyckligt äktenskap.

Barnlösa par kunde försäkra sig om att få barn genom att tillbringa en natt vid stenen.

År 1814 köptes området emellertid av en kapten Mackay, som snabbt blev ­irriterad av att människor hela tiden ­besökte stenarna. Det var enligt hans uppfattning hedniskt och förstörde marken.

I ett försök att skrämma bort människor krossade han därför Odin-stenen och välte en av de andra. Handlingen utlöste dock kraftiga protester, både lokalt och från regeringens sida, så Mackay bad om ursäkt och lät resa den välta stenen igen.