När hertig William Cavendish-Scott-Bentinck på 1800-talet fick nobben av sin stora kärlek, drog han sig undan världen – i extrem grad.
Den brittiske hertigen bodde på godset Welbeck Abbey, där han i alla rum lät installera dubbla brevlådor för ingående och utgående post.
Welbeck Abbey, ett tidigare kloster, blev hertigens fristad.
All kommunikation med staben skedde via brev, och om hertigen någon gång gick ut, skulle tjänstefolket inte låtsas om honom. När en man i personalen vid ett tillfälle råkade hälsa, fick han sparken omgående.
För att undvika kontakt gick hertigen för det mesta ut på nätterna, men snart fick han en bättre idé: mellan godsets många byggnader lät han gräva underjordiska gångar – totalt cirka 24 kilometer – så att han fritt kunde spatsera omkring.
Cavendish-Scott-Bentinck dog 1879, 79 år gammal och ogift.
Under jorden uppförde hertigen dessutom ett 79 meter långt bibliotek samt ett observatorium och ett stort biljardrum.
Mest imponerande var dock hans 49 gånger 19 meter stora underjordiska balsal. Den tjusiga salen användes aldrig, för den olycklige hertigen bjöd aldrig hem någon.
Hertigens enorma, underjordiska balsal användes även som ett tavelgalleri.