Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Chicago räddades från sjukdomar och lera

Grundvattnet står så högt i Chicago att gatorna är en enda lervälling. Trafiken står stilla och smittsamma sjukdomar grasserar. Läget är så akut att stadens ledning är på väg att ge upp och flytta alla 50 000 invånare till en torr plats. Det finns dock en lösning ...

Chicago Historical Society & Shutterstock

Den långsamma resan med häst och vagn från Chicagos järnvägsstation till hotellet Tremont House gör passagerarna otåliga. Det hällande regnet har förvandlat gatorna till en leråker.

Den hårt prövade kusken försöker piska på sina hästar, men två gator från hotellet tvingas han ge upp. Hjulen sitter ohjälpligt fast. Kusken ropar sina ursäkter genom regnet.

Passagerarna tar motvilligt på sig sina medhavda kängor för att kunna gå till hotellet.

Männen och kvinnorna balanserar försiktigt på de gungande och leriga träplankor som har lagts ut på de vattensjuka gatorna som en fullkomligt otillräcklig trottoar.

Det sista hindret utgörs av att korsa gatan utanför hotellets lobby. Leran är så djup att gästerna är rädda att de ska fastna. Det vore inte första gången en fot­gängare blev av med sin fotbeklädnad i stadens lervälling.

“Rännstenarna är så fulla med skit att till och med svinen rynkar på trynet åt stanken.”
Dagstidning i Chicago.

Chicago är ökänt bland 1800-talets resenärer. Ända sedan staden grundades år 1833 har den varit känd för sin kamp mot leran och vattnet.

På den tiden kom bland annat finansmannen William Ogden till Chicago för att genomföra en markaffär åt sin svåger.

Åsynen av de oframkomliga gatorna fick Ogden att tveka; han var tvungen att varna svågern i New York: ”Du begår ett stort misstag. Här är rena träsket!” skrev han.

Det slutar dock med att William Ogden blir så förtjust i staden att han bosätter sig där och blir dess första borgmästare. De följande tjugo åren växer staden till Mellanvästerns ledande metropol med nästan 60 000 invånare.

Varje år tillkommer fler, för i Chicago finns det arbete åt alla. Här har man bland annat landets största boskapsauktioner och slakterier, slutstationen för flera boskapsleder som används när cowboyer driver in nötkreaturen från prärien.

Även fabriksägarna får upp ögonen för staden, som via kanalerna och det nybyggda järnvägsnätet har blivit en av USA:s viktigaste knutpunkter.

Regnet fick grundvattnet att stiga, så att Chicagos dammiga gator förvandlades till en sörja. Det krävdes god fysik och rejäla fotbeklädnader för att korsa gatan.

© Bridgeman

Chicago är dödsdömt

Med invånarnas livsvillkor är det sämre ställt. Chicago står nämligen på Michigansjöns platta strand och grundvattnet står så högt att det räcker med några dagars regn för att gatorna ska bli omöjliga att korsa.

Ännu värre är det när en storm pressar upp sjövatten, så att avloppsbrunnar och latringropar översvämmas. Då flyter det runt fekalier på gatorna.

Sjukdomar som tyfus och dysenteri grasserar i sörjan. Diarréer är vardag för de flesta av stadens invånare, och på sistone har en koleraepidemi skördat 3500 olyckliga själars liv.

Den enda verkliga sanitetstjänst som staden har är grisarna som vältrar sig i stadens lera och äter upp avföringen. En tidning beskriver den oaptitliga situationen i en artikel:

”Rännstenarna är så fulla av skit att stanken får till och med grisarna att rynka på trynena.”

Med humorns hjälp klarar sig emellertid Chicagos befolkning genom regnvädersdagarna. En populär anekdot berättar om en man som har sjunkit ned till halsen i leran på gatan.

En vänlig gentleman som passerar honom frågar:

”Kan jag hjälpa till?”

”Nej tack, det går bra”, svarar mannen. ”Jag sitter på en bra häst!”

En annan anekdot berättar om en vagn som har sjunkit långt ned i leran. På den har någon lämnat kvar en skylt där det står: ”Kortaste vägen till Kina.”

Oavsett stadsbornas humor är Chicago dödsdömt om man inte ser till att lösa problemen med vattnet. Något måste helt enkelt göras.

En av de många nya invånare som kommer till staden år 1855 är 24-årige George Pullman.

Han har redan gjort sig ett namn som självlärd ingenjör när Eriekanalen mellan Stora sjöarna i Nordamerika och Hudsonfloden till New York behövde breddas.

Då erbjöd sig Pullman att flytta de hus som låg i vägen för kanalen. När kunderna skrivit på kontrakten lyfte han helt sonika upp byggnaderna från grunderna och rullade dem på stora stockar till deras nya adress.

Med de problem som Chicago nu har hoppas Pullman bli ombedd att rulla bort staden i sin helhet.

När ett hus hade lyfts började murarna bygga upp grunden.

© Shutterstock

Ingenjörerna jobbade övertid

Tills vidare försöker staden åtgärda problemet med leran genom att lägga ut plankor på gatorna för att täcka över leran. Det är ingen långsiktig lösning, konstaterar tidskriften Putnam’s Monthly Magazine i en artikel:

”På både gatorna och trottoarerna ligger det plankor. På våren antar marken sin ursprungliga karaktär av träsk, varpå plankorna börjar flyta. När tunga vagnar passerar sprutar lervällingen i närmast konstnärliga fontäner åt alla håll.”

I många år diskuterar stadens ledning en tänkbar lösning. Ett förslag är att helt enkelt ge upp Chicago och riva husen, flytta invånarna och anlägga staden på en torr plats.

Kostnaden för ett sådant företag skulle dock vara astronomisk, så förslaget avvisas och jakten på en annan lösning fortsätter.

Lösningen är att konstruera en kloak som kan leda bort regn- och spillvatten, men i en stad där husen står bara några centimeter ovanför grundvattennivån tjänar det inget till att bygga kloaker. De skulle bara översvämmas.

I slutet av år 1855 har emellertid en räddningsplan utarbetats. En kloakkommission ledd av ingenjören Ellis S Chesbrough ska konstruera ett system för att leda bort vattnet.

För att ge rören det fall som krävs måste gatorna höjas två meter med hjälp av ett tjockt lager jord. För att stadens framtida invånare inte ska behöva bo i källare måste husägarna lyfta sina hus.

Bostadshus, offentliga byggnader och hela affärskvarter behöver lyftas två grader till stadens nya nivå.

Domkrafter är lösningen

Uppgiften är lika tung som den låter, för de flesta byggnaderna i stadens centrum är av sten. Det eleganta hotellet Tremont House är till exempel sex våningar högt och har 260 rum, så bara teglet i sig väger flera tusen ton.

Ellis S Chesbrough har dock en idé: Som ung man arbetade han vid järnvägen och var med om att lyfta tillbaka urspårade lok på rälsen med handdrivna domkrafter. Den tekniken vill han använda i stor skala i Chicago.

Som en påminnelse om hur angeläget ett fungerande kloaksystem är beskriver tidningen Chicago Daily Tribune i mars 1857 en promenad från Lake Street till Clark Street.

Varje husägare längs vägen har byggt en egen trottoar som är så bred och så hög som han själv finner lämpligt. Resultatet är en hinderbana:

”Sju meter fram på trottoaren måste man ta sig nedför fyra trappsteg. Ytterligare tio meter längre fram kommer ett högt hinder som man behöver klättra upp­för. På motsatta sidan väntar en glidtur ned. Därefter följer kanske ett halvt kvarter med någorlunda normal terräng, tills en smal, brant trappa leder upp till motsvarande andra våningens höjd och sedan vidare till ännu en förhöjning, från vilken man måste klättra eller hoppa. Så går färden: upp och ned, ned och upp.”

Domkraften utvecklades för att lyfta tillbaka urspårade tåg på rälsen.

© Shutterstock

Första byggnaden höjs

I januari 1858 är allt klart för lyftet av stadens första tegelbyggnad. Inför premiärlyftet grävs tunnlar under huset för att ge plats åt arbetarna, som placerar ut 200 domkrafter under ytterväggarna och de bärande väggarna.

Förmannen signalerar med ett på förhand bestämt kommando när arbetarna ska veva upp sina domkrafter. Varje man ansvarar för 10–15 domkrafter, som i tur och ordning vevas ett kvarts varv.

När alla domkrafter vevats kontrolleras murverket och byggnadens stabilitet innan man får klartecken inför nästa snäpp. När en domkraft vridits upp maximalt pallas muren upp, domkraften sänks och lyfts upp på kraftiga bjälkar.

Nu är den redo för nästa snäpp uppåt. Premiärlyftet samlar hundratals nyfikna. Även tidningen Chicago Daily Tribune är på plats:

”I går genomfördes lyftet av mister Newhalls byggnad, och murare arbetade med att bygga det nya fundamentet. Huset är av tegel, fyra våningar högt, 63 fot långt (21 meter, red.) och väger 750 ton. Byggnaden lyftes sex fot av 15 män med 200 domkrafter utan att orsaka minsta skada på byggnaden”, jublar den entusiastiske lokalreportern.

Han påminner sina läsare om hur stort symbolvärde händelsen har för USA:

”Med ett sådant här projekt representerar Chicago det bästa i vårt land. Vi förlitar oss på att alla stadens värdefulla tegelhus snart kommer att ha lyfts, eftersom kostnaderna är små i förhållande till fördelarna för ägarna.”

Enbart under år 1858 används metoden framgångsrikt 50 gånger.

”Hotell på hjul” – George Pullman gjorde de långa tågresorna till ett rent nöje.

© Pullman Museum & Bridgeman

Huslyftaren Pullman bytte till tåg

Arbetet med att lyfta Chicagos hus ur leran gjorde entreprenören George Pullman till en rik man. Pengarna investerade han i den nya, blomstrande järnvägsindustrin.

År 1864 började Pullman bygga mat- och sovvagnar, som han hyrde ut till järnvägsbolagen. Erbjudandet om komfort och god mat på resan togs väl emot och snart kallades Pullmans vagnar ”hotell på hjul”.

Som personal anställde Pullman svarta husslavar som hade släppts fria efter inbördeskriget (1861–65). Därmed blev Pullman under ett antal år den största arbetsgivaren för USA:s svarta befolkning.

Pullman dog stenrik år 1897. Hans företag levde vidare och blev en del av tågkoncernen Bombardier.

Flera företag samarbetar

Nästa milstolpe i strävan att lyfta Chicago ur leran nås på våren 1860. Nu är uppgiften att höja en 107 meter lång rad av sammanhängande byggnader på Lake Street, komplett med butiker, kontor och lägenheter.

Uppgiften är så omfattande att stadens tre ledande entreprenadfirmor måste hjälpas åt att lösa den. En av de ansvariga är George Pullman, experten på att rulla iväg hus. Nu har han även lärt sig domkraftstekniken.

Flera hundra av Chicagos träbyggnader rullades iväg till en ny adress.

© Arkiv

Arbetet ska utföras på fem dagar, under vilka 600 män arbetar med 6 000 domkrafter. Tidningen Press & Tribune bevakar händelsen den 2 april:

”En trovärdig källa uppskattar kvarterets totala vikt till 35 000 ton. Lyftet genomfördes så försiktigt att inte en enda ruta krossades eller minsta spricka i murverket uppstod. Kvarterets alla vardagliga aktiviteter pågick oavbrutet. Arbetet genomfördes i samarbete mellan entreprenörerna Pullman & Moore, Brown & Hollingsworth och Ely & Smith till en kostnad av 17 000 dollar. Innan alla förbättringar av kvarteret är klara kommer slutsumman att bli ungefär den dubbla.”

Med en hastighet av cirka fyra decimeter om dagen når affärskvarteret upp till den nya gatunivån. Liksom andra stora lyft runtom i staden är detta en attraktion med tusentals åskådare.

En företagsam boktryckare ber konstnären Edward Mendel göra en litografi som visar gatan medan husen fortfarande vilar på domkrafterna.

Tyskt lyft slutade i katastrof

Alla huslyft i Chicago genomfördes utan förlust av människoliv, men det var ingen självklarhet. Under ett lyft i Tyskland dog 53 personer.

Entreprenören Erasmus Rückgauer var en erfaren man med över 80 huslyft bakom sig. I april 1906 åtog han sig en ny uppgift: gästgiveriet Hirsch i samhället Nagold i sydvästra Tyskland.

Det rörde sig om en 24 meter lång byggnad som vägde totalt 650 ton. Byggnaden behövde lyftas 1,6 meter för att ge plats åt en ny festsal i källaren.

I stället för domkrafter, som använts med stor framgång i Chicago 40 år tidigare, bestämde sig Rückgauer för att använda en patenterad lyftanordning som skulle höja Hirsch med hjälp av vevar och taljor.

Hundra arbetare inledde arbetet klockan sju på morgonen. Allt verkade gå enligt planerna och serveringen fortsatte inomhus. Tre timmar senare började byggnaden luta oroväckande mycket ... och sedan hördes ett brak.

Gästgiveriet föll omkull och landade på både arbetare och kroggäster. Totalt 53 personer dog i rasmassorna, medan ytterligare hundra skadades.

Orsaken till olyckan var röta i korsvirket. Rückgauer upptäckte inte rötan eftersom han underlät att undersöka gästgiveriet inför lyftet.

  • © Herman Scheurer/Creative Commons

    Före Inför lyftet försågs gästgiveriets väggar med stödbjälkar.

  • © Herman Scheurer/Creative Commons

    Efter Den 5 april 1906 återstod bara bråte av gästgiveriet Hirsch i Nagold

Lyxhotellet lyfts

Slutligen kommer turen till stadens berömda hotell Tremont House. Den ståtliga byggnaden på hörnet av Lake Street och Dearborn Street är fyratusen kvadratmeter stor och ska lyftas inte mind­re än sex fot upp i luften.

Det är ett enormt projekt, och även här måste entreprenörerna samarbeta för att kunna lösa uppgiften, som kräver femtusen domkrafter.

Efter nyår 1861 kan arbetet slutligen börja, och Chicago Daily Tribune är redo att följa händelseutvecklingen. Måndagen den 25 februari skriver tidningen:

”Arbetet med förberedelserna av Tremont House inför lyftet gjorde stora framsteg förra veckan. De bakersta murarna mot de övriga byggnaderna lossades och stöttande murverk restes runt skorstenarna. Hjälpen från skruvarna (det vill säga domkrafterna, red.) kommer snart och då ska Tremont lyftas.”

“Det gick inte en dag utan att jag stötte på minst ett hus i färd med att flytta till ett nytt kvarter. En dag mötte jag nio.”
En besökare i Chicago.

Redan nästa dag är lyftet i gång: ”För att helt förstå skruvens enorma styrka bör man besöka Tremont House och följa den långsamma, men säkra process genom vilken den stora sexvåningsbyggnaden lyfts. Femtusen skruvar, en man med full uppmärksamhet på tio stycken. Ett par samordnade drag i ett handtag och upp åker byggnaden!”

Entreprenörerna är så säkra på att lyftet kan genomföras utan risk för ras att de låter hotellverksamheten fortsätta under arbetets gång.

En gäst på Tremont House beskriver sin förvåning när han går in på hotellet på eftermiddagen:

”I dag upptäckte jag att avståndet mellan trottoaren och entrén plötsligt var avsevärt större.”

Den 27 februari närmar sig lyftet sitt lyckliga slut. Återigen är Chicago Daily Tribune på plats och rapporterar:

”Än så länge har inga väggar rasat och inga olyckor förstört succén med den mest formidabla lyftoperation som någonsin utförts i detta land.”

Chicagos 185 brandmän kunde inte göra mycket åt den rasande elden.

© Library of congress, Getty Images & Shutterstock

Staden gick under i ett eldhav

Det underbemannade brandväsendet stod maktlöst när Chicago år 1871 drabbades av en storbrand. Hela 17450 byggnader förtärdes av elden.

Söndag kväll den 8 oktober 1871 började en lada på DeKoven Street brinna. Elden spreds snabbt till de närmaste byggnaderna, som var trähus med tjärpapp på taket.

En lång, torr sommar och kraftiga vindar gjorde att branden spreds snabbt. Chicagos 185 brandmän kunde bara se på medan glöd spreds med vinden till nya gator, där de flesta byggnaderna var av trä.

När eldstormar uppstod gick även tegel­husen upp i lågor. Tidigt på tisdagsmorgonen mojnade ­vinden.

Katastrofen var över och Chicagos invånare kunde summera skadorna: Nio kvadratkilometer av staden låg i ruiner, över 300 personer hade dött och 100 000 var hemlösa.

Räkningen för stadens återuppbyggnad landade på 200 miljoner dollar, vilket motsvarar närmare 40 miljarder kronor i dagens penningvärde.

Man kom aldrig fram till vad som orsakade branden, men i linje med de fientliga stämningarna mot irländska invandrare hängdes bland andra en irländsk kvinna ut som skyldig.

Under mjölkningen påstods fröken Cathrine O’Learys ko ha sparkat till en lampa som tände eld på lite halm.

  • I tidningarna påstod man att branden uppstått på grund av att en ko vält en lampa.

    © Getty Images & Shutterstock

    Vem orsakade branden?

    Bland de misstänkta fanns

    • okända berusade bargäster
    • Mjölktjuvar
    • En gnista från en kamin
    • Cathrine O’Learys ko
  • Stora delar av Chicago var byggt av trä.

    © Getty Images & Shutterstock

    Varför spred elden sig så?

    • Byggnaderna, trottoarerna och gatubeläggningen var av trä
    • Tre månaders torka
    • Överbefolkade fattigkvarter
    • Sydvästlig vind
    • Den mänskliga faktorn samt ­tekniska brister i larmsystemet
  • © Getty Images & Shutterstock

    Hur hejdades branden?

    • Brandgator röjdes med hjälp av krut
    • Obebyggda tomter
    • Regnskurar
    • Elden nådde sjöns strand

Symbol för USA:s pionjäranda

Man vet inte hur många tegelbyggnader som lyftes, men det måste ha varit flera hundra. Samtidigt räddar Chicago många av sina trähus, för de är enkla att flytta. De dras helt enkelt iväg till sin nya adress av hästar.

Under de här åren är det vardagsmat för invånarna att vänta i gatukorsningar medan ett hus passerar.

”Det gick inte en dag utan att jag stötte på minst ett hus som man höll på att flytta till ett nytt kvarter. En dag såg jag nio stycken”, berättar en person som var på besök i staden.

Tidningen Press & Tribune bevittnar en absurd händelse: ”I går såg vi en gammal träbyggnad röra sig västerut mot hörnet av Kinzie Street och Dearborn Street. Snickare på en bygg­adsställning arbetade med att reparera husets fasad medan det rullade förbi. Det lär ha gjorts för att spara tid.”

Efter branden år 1871 skrev Chicago återigen historia. På de dyra ­tomterna sköt nämligen världens första ­skyskrapor upp.

© Library of Congress

Med tiden, år 1866, har ”The Windy City” vid Michigansjön mer eller mindre frigjort sig från träsket tack vare handlingskraftiga entreprenörer, ett stort antal arbetare och inte minst massor av domkrafter.

Under de följande åren kopieras Chicagos framgångar av andra amerikans­ka städer som hotas av vatten, till exempel New Orleans.

Under tiden har ryktet om Chicagos förvandling gått jorden runt. I december samma år tar en brittisk journalist in på Tremont House. Han är korrespondent för Londontidningen Times:

”Med pengar och fast beslutsamhet förlitar sig invånarna i USA på att allt är möjligt. De lyfter hela kvarter med hus stora som Buckingham Palace sex fot upp i luften utan att ens störa de boende. Hotellet Tremont House, från vilket jag skriver dessa ord, har tillsammans med halva Chicago fått ett sådant lyft. Chicagoborna tänker inte så mycket på dessa bedrifter, utan ler bara åt främlingarnas häpnad.”

De nya tiderna varar dock inte länge. Bara fem år senare utbryter en våldsam brand som på två dygn förvandlar de mödosamt lyfta husen till sotiga ruiner.

Hundratusen personer blev hemlösa och staden kastades längre tillbaka än vid tiden före huslyften. Återigen fick invånarna i Chicago börja om från början.

Läs också:

Samhälle

Resan ned i rännstenen

20 minuter
Inbördeskrig

Bloody Sunday: Så illa kan det gå i Nordirland

18 minuter
Handel

Därför är taxibilar i USA gula

2 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj