Året är 1927. Den tyske arkitekten Herman Sörgel har fått en fantastisk idé som han ägnar all sin vakna tid åt: Han tänker bygga världens största fördämning tvärs över Gibraltar sund.
När sundet mellan Europa och Afrika har stängts av kommer avdunstningen att leda till att vattennivån i Medelhavet sjunker med 200 meter.
Den blottlagda havsbottnen kommer att öka Europas yta med en halv miljon kvadratkilometer, motsvarande Frankrike och Belgien i storlek, och ge plats för nya, moderna städer.
Höjdskillnaden mellan de båda haven tänker Sörgel utnyttja i ett gigantiskt vattenkraftverk som tillsammans med fördämningar vid bland annat Bosporen ska producera 110 000 megawatt – tillräckligt med energi för att försörja hela Europa med elektricitet.
Herman Sörgel gav ut en väl ansedd tidskrift om arkitektur men han ägnade den mesta av tiden åt Atlantropa.
Samtidigt kommer fördämningen vid Gibraltar och en bro från Sicilien att utgöra fasta förbindelser mellan Europa och Afrika.
Namnet på den nya superkontinenten har Sörgel redan klart: Atlantropa.
Översvallande hyllningar
Sörgel räknar med att det kommer att ta runt 150 år att slutföra de enorma byggprojekten, vilket innebär jobb åt miljontals arbetare i flera generationer.
Atlantropa kan – kort sagt – avskaffa den stora europeiska arbetslösheten, förse världsdelen med billig el, göra Afrikas naturtillgångar lättillgängliga och rentav förebygga krig.
KARTA – Här är Atlantropa:
De nya landområdena kring Medelhavet markerade Sörgel med grönt. I verkligheten skulle det ha bildats ofruktbara saltöknar här.
Dammen vid Gibraltar är 35 km lång, verkets turbiner förser hela Europa med el.
Atlantropa-högkvarteret placeras i Genève. De tre tornen symboliserar föreningen mellan politik, näringsliv och vetenskap.
Venedigs kanaler torrläggs när vattennivån sjunker. För att rädda stadens unika atmosfär dämmer man upp Veneziabukten. Dammen ligger 30 km bort och syns inte från staden.
Svarta havet kommer att ligga högre än Medelhavet. Det ger möjlighet till ett kraftverk vid Bosporen.
Port Said får en ny hamn 80 km från den gamla staden. Nilen däms upp. Suezkanalen stängs.
När han offentliggör sin idé är Tyskland ännu sargat efter nederlaget i första världskriget men tyskarnas framtidstro har återvänt – till fördel för ingenjörerna. De drömmer om att landet ska resa sig och bli en stormakt igen.
Sörgel delar deras drömmar men menar också att länderna i Europa måste gå ihop om de inte ska hamna på efterkälken jämfört med USA.
Pressen reagerar mycket positivt och beskriver Sörgel som en visionär som verkar för mänsklighetens bästa. Han kallas ”det 20:e århundradets viktigaste arkitekt” och ”en ny Columbus”.
Sörgel grundar ett Atlantropa-institut där ledande ingenjörer och arkitekter vidareutvecklar planerna för den nya kontinenten.
Ingen vill vara med om Atlantropa
Men det är en sak att smida planer, en helt annan att få politiskt stöd. Särskilt Italien protesterar mot Sörgel – bl.a. eftersom landets alla gamla hamnstäder kommer att hamna långt upp på land.
När nazisterna tar makten i Tyskland 1933 ser Sörgel en chans att förverkliga sina planer. Han föreslår en tysk-italiensk allians som kan genomföra projektet. Men nazisterna bara skrattar åt honom.
De vill skaffa sig lebensraum i öster med militära medel medan Sörgels uttryckliga avsikt är att skapa fred. År 1943 förbjuds han att skriva och hans Atlantropa-institut stängs. ”Mitt liv går i cirklar”, klagar han.
I två år lever han ett tillbakadraget liv på landet i Bayern men efter andra världskriget kan Sörgel återigen ägna sig åt sina idéer om den nya superkontinenten.
Han är nu mer övertygad än någonsin om att Atlantropa är lösningen på alla problem. Han får möta Tysklands nya makthavare, amerikanerna, för att presentera sina tankar.
De är främst intresserade av Afrika där det finns mängder med outnyttjade naturtillgångar. Sörgel utökar genast sina planer: väldiga landområden, inklusive Sahara, kan odlas upp med hjälp av konstbevattning.
Vattnet kan hämtas från tre enorma, konstgjorda sjöar. Den största, Kongohavet, bildas om man dämmer upp Kongofloden – då kan 900.000 km2 täckas.
Avdunstningen från de tre sjöarna kan till och med sänka temperaturen i Afrika så att den blir behagligare för de vita, lovar han. Tankegångarna är typiska för kolonialtiden: afrikanerna ingår inte i Sörgels planer annat än som billig arbetskraft.
Visionen om Atlantropa får stöd under efterkrigstiden men Sörgels livslånga arbete får ett tragiskt slut. Under en cykeltur 1952 blir han påkörd och dör av skadorna. Bilisten smiter.
Utan den karismatiske Herman Sörgel avtar snart intresset för Atlantropaprojektet. Samtidigt övertygar igångsättandet av världens första kärnkraftverk år 1954 politikerna om att kärnkraften, snarare än en fullständigt utopisk damm vid Gibraltar sund, är lösningen på världens energiproblem.