Åtta nordiska spökslott

Den danske kungen Fredrik II fick aldrig adelsfröken Anne Hardenberg, som han var djupt förälskad i som ung. Hon var inte tillräckligt fin – och dessutom bortlovad till en annan. År 1572 gifte sig Fredrik därför med sin 15­-åriga kusin Sofia av Mecklenburg.

Men än i dag, efter mer än 400 år, vägrar kungen att ge upp sin Anne, som han fortsätter att söka på Svaneholms slott. Tre skolflickor på besök säger sig ha mött Fredrik II:s spöke i slottets musiksalong, där han skulle ha struttat omkring i takt till musiken. När charmören såg de tre flickorna ställde han sig under kristallkronan och blinkade åt dem. En grevinna på slottet har haft en exakt likadan upplevelse med den kunglige charmören.

Enligt en annan historia är spöket i själva verket friherren Axel Gyllen­stierna, som levde åren 1653 till 1705. Han genomförde bland annat en omfattande restaurering av Svaneholms slott.

Under alla omständigheter är båda två att föredra framför ett annat spöke, som också sägs hålla till här: den hårige mannen, som sticker fram sin lurviga arm under sängen.

Den gedigna medeltidsborgen Olofsborg utanför staden Nyslott i Finland har sedan 1475 stått emot flera ryska belägringar. Ett av angreppen gav upphov till en spökhistoria, som bekräftar det gamla talesättet att i krig och kärlek är allt tillåtet.

Borgherren hade en dotter, Ingel, som förälskade sig i en rysk officer. En natt släppte hon in honom på slottet. Den lömske ryssen utnyttjade dock flickans godtrogenhet och lät porten stå öppen. Ryska trupper stormade in, men efter hårda strider jagades de iväg igen.

Som straff murades Ingel in i en vägg. Precis där hon dog växte en rönnbärsbuske fram, och när full­månen lyser upp nattmörkret kan man enligt spökhistorien se Ingel och ryssen på en balkong.

Numera hålls en årlig operafestival på borgen.

Under en renovering 1910 hittades ett skelett i en igen­murad nisch på det 800 år gamla Dragsholm slott. Kusligt nog passade fyndet in i berättelsen om adelsfröken Celestine Mariann de Bayonne Gyldenstierne, som försvann på slottet omkring år 1550.

Hennes far hade utsett en adelsman till den vackra flickan, men Celestine var djupt förälskad i en stalldräng, som dessutom hade gjort henne gravid. Fadern blev rasande. Han ville förvisa sin dotter till Slesvig, så att hon kunde föda ”horungen” där. Precis före sin avresa sövdes hon dock ned, och iförd sin vita klänning murades hon in i ett utrymme, där hon med nöd och näppe kunde stå upprätt.

Slottets invånare kunde höra hennes jämmer och krafsande på väggarna, men ingen kunde hjälpa henne. I dag är Celestine känd som Vita frun, och hon sägs visa ett särskilt intresse för sovande män.

På Dragsholm slott ligger Celestines jordiska kvar­levor till beskådan i en glasmonter.

På medeltiden låg det en kunglig borg där Akershus fästning i Oslo ligger i dag. När borgen byggdes murade arbetarna in en levande hund i muren – de trodde att den skulle bringa tur, men när borgen stod klar omkring år 1299 började den onda hunden i stället att spöka. Ett av de första offren var en dansk adelsman.

En dag kunde de som bodde i slottet höra ett fasligt oväsen från gångarna under Akershus. De trodde att borgen hade attackerats. Ingen vågade undersöka var ljudet kom ifrån, men till sist gick adelsmannen Peder Hanssøn Litle ner i mörkret. Han hamnade i ett blodigt slagsmål med spökhunden, som inte försvann förrän Peter kastade en fackla mot den.

Hjälten överlevde, men drygt en månad senare dog han efter att ha fallit av sin häst. Andra som har tittat den ilskna hunden i ögonen har enligt legenden drabbats av liknande öden.

Det sägs att Akershus fästning är Norges mest hemsökta plats. Till exempel lär även drottning Margaretas kammarjungfru spöka här.

Margareta (1353–1412) regerade över Danmark, Norge och Sverige.

Hon vistades ofta på borgen, där en av hennes kammarjungfrur svalt ihjäl en kall vinter.

Flera personer har sedan berättat att de har sett en ansiktslös kammarjungfru kliva fram ur skuggorna i Margretesalen.

Ett spöklikt väsen håller ordning och reda på Koldinghus slott, enligt en långlivad myt. Varje natt vandrar drottning Dorotea genom slottet och kontrollerar att gästerna uppför sig som de ska. Flera vittnen har till och med berättat att ett bistert spöke slagit hattarna av huvudet på dem, om de gått in med hatten på i slottskyrkan.

Dorotea var den karaktärsfasta kvinnan bakom den framgångsrike Kristian III, som 1536 lyckades ena ett splittrat och av inbördeskrig plågat Danmark.

Den stämningsfulla finska borgen Kastelholm på Åland byggdes som en vattenomgärdad fästning i slutet av 1300-talet. Den var en strategiskt placerad, viktig borg, som brann flera gånger fram till mitten av 1700-talet, då den praktiskt taget övergavs. Slottet stod öde och användes bara som spannmålslager.

Enligt folktron har en av dem som huserat på borgen aldrig lämnat platsen: den svenska drottningen Katarina Stenbock, som bodde i borgen tillsammans med Gustav Vasa under några månader 1556. Katarina sägs vara på ständig jakt efter en silverskatt, som hon blev bestulen på.

Hon var kungens tredje hustru och hela 40 år yngre än han. Sedan Gustav Vasa blivit änkling genomdrev han äktenskapet med den blott sjuttonåriga Katarina. Hon ville emellertid inte alls gifta sig med den gamle Gustav Vasa – hon var redan förlovad med sin älskade. Därför gömde hon sig när kungen kom för att hämta henne. Och i den äkta sängen talade hon ofta om sin tidigare fästman – dock bara i sömnen.

Bakom den pampiga fasaden på Ekenäs slott döljer sig ondska och fördärv. En varelse som hemsöker slottet anses vara en liten pojke vid namn Nisse. Hans mördare skulle ha varit den maktgalne greven Mauritz Vellingk.

I början av 1700-talet gjorde han sig av med några komprometterande dokument genom att dumpa dem i en kista i en sjö. Lille Nisse rodde båten, och efteråt murade greven in pojken i ett valv för att hemligheten inte skulle komma ut.

Vellingk drogs senare inför rätta för sina vedervärdiga handlingar men dog innan han kunde sättas i fängelse. Två försök att hitta Nisses lik har gjorts, men enligt sägnen har alla som stört gravfriden dött i olyckor eller av sjukdom.