7 medeltida mästerverk

1. Alhambra gav en vision av paradiset

På en höjd ovanför Granada i spanska Andalusien reser sig Alhambra – Den röda borgen – som ett unikt monument över den islamska kulturen i medeltidens Europa. Palatset uppfördes från 1200-talets mitt till slutet av 1300-talet och fungerade som politiskt centrum för Granadas moriska härskare.

Under mer än 700 år, från den arabiska erövringen år 711 e Kr till Granadas fall år 1492, kontrollerades delar av Pyreneiska halvön av muslimska härskare. Via det moriska Spanien – al-Andalus – spreds arabisk vetenskap och bortglömda antika texter även till det kristna Västeuropa.

När palatset Alhambra började byggas hade det muslimska härskardömet redan börjat trängas tillbaka. Innanför den tjocka borgmuren byggdes Alhambra som en sluten värld, ett minne av en svunnen tid eller en vision av Koranens paradis, full av växtlighet och utsökt konsthantverk. Rummen i palatset är grupperade kring rektangulära innergårdar: Myrtengården och Lejongården med dess skulpturer tillhör slottets mästerverk, liksom de vackra väggmosaikerna.

Intresset för Alhambras historiska arv var länge måttligt. Men 1829 bodde den amerikanske författaren Washington Irving en kort period
i palatset och skrev boken Tales of the Alhambra, som fick enormt genomslag. Intresset för palatset och dess svunna storhetstid väcktes till liv på nytt och influerade både konst och arkitektur i Europa. 1984 upptogs Alhambra på Unescos lista över världsarv.

2. London Bridge blev lönsamt köpcentrum

Redan under romartiden byggdes den första bron över floden Themsen i England och kring dess norra brofäste växte Londinium – det blivande London – fram. Den ursprungliga träbron förstördes så småningom, men år 1176 gav Englands kung Henrik II order om att uppföra en ny bro i sten.

Det var en magnifik skapelse. Bron var åtta meter bred och omkring 250 meter lång. En klaffbro på mitten kunde öppnas för att släppa igenom större fartyg och i brons båda ändar fanns befästa portar. För att finansiera projektet lät man bland annat köpmän uppföra egna hus på bron. I mitten av 1300-talet fanns där 138 handelsbodar och värdshus. Hundratals människor bodde i de trånga husen som sträckte sig flera våningar ovanför vägbanan.

Med tanke på mängden människor som passerade var det lönsamt att bedriva handel på bron men å andra sidan blev framkomligheten ett enormt problem och det gick ofta snabbare att korsa Themsen med färja. Dessutom utgjorde husen en brandfara. Redan år 1212, omkom ett okänt antal människor i en stor brand på bron.

Den medeltida bron stod dock kvar i mer än 600 år och var länge den enda fasta förbindelsen över Themsen. London Bridge var inte den enda bron med byggnader i det medeltida Europa, men definitivt en av de största. År 1758–62 beslöt man till slut att riva alla hus. Trafiken flöt bättre, men en ovärderlig kulturskatt gick förlorad.

3. Bayeuxtapeten – 70 meter äventyr

Bayeuxtapeten är både ett storslaget konstverk och en ovärderlig historisk kunskapskälla. På det 70 meter långa linnetyget har ett femtiotal scener broderats, som skildrar Vilhelm Erövrarens tåg mot England och slaget vid Hastings år 1066. Förutom de historiska händelserna avslöjar tyget mängder av detaljer ur tidens vardagsliv: från vapen och kläder till fartyg och jordbruk.

Vem som tillverkade denna enorma vävnad är delvis höljt i dunkel. Enligt traditionen var det Vilhelm Erövrarens hustru Matilda och hennes kammarjungfrur som skapade det vackra broderiet. I dag anser dock de flesta experter att tyget istället beställdes av biskop Odo, Vilhelms halvbror, och tillverkades i ett kloster i södra England mindre än tio år efter att Vilhelm Erövraren krönts till engelsk kung.

Eftersom Odo var biskop i staden Bayeux skulle detta förklara hur tyget hamnade i den nordfranska stadens katedral. Där omnämns det i en lista över inventarier från år 1476, men det var först på 1700-talet som den gamla textilen "återupptäcktes" och började studeras av experter. Trots att Bayeuxtapeten är mer än 900 år gammal är tyget synnerligen välbevarat – vilket får betraktas som ett underverk i sig.

Den som inte har möjlighet att besöka museet i Bayeux där tyget visas kan trösta sig med att hela konstverket finns tillgängligt på Bibliotheca Augustana.

4. Hagia Sofia byggdes på fem år

I början av 500-talet hade det västromerska rikets kollaps fått tydliga effekter på västra Europa. Nya, löst sammansatta stater hade uppstått. Krig och avtagande handel ledde till att många städer krympte. Det var inte en tid för storslagna byggnadsprojekt. Men i det östromerska – eller bysantinska – riket frodades fortfarande det romerska arvet. Huvudstaden Konstantinopel var en blomstrande metropol. Sedan stadens främsta kyrka brunnit ner i samband med ett uppror år 532 e Kr fattade kejsaren Justinianus I genast beslut om att bygga upp Hagia Sofia ("Den heliga visheten") på nytt.

På fem år lyckades arkitekterna An-themius från Tralles och Isidoros från Miletos uppföra en väldig kupolbyggnad. Den blev den bysantinska byggnadskonstens höjdpunkt, en unik skapelse. År 558 kollapsade visserligen kupolen efter ett jordskalv – och fick byggas upp på nytt – men i övrigt är huvudbyggnaden mycket välbevarad. I närmare tusen år var det den största kristna kyrkan i världen.

När Konstantinopel erövrades av turkarna år 1453 gjordes Hagia Sofia om till moské, vilket innebar att byggnaden försågs med minareter och ny dekoration invändigt. Sedan 1934 är byggnaden emellertid museum och flera gamla mosaiker har restaurerats. Den är i dag en av Istanbuls främsta turistmål och ett storslaget minnesmärke över den östromerska kulturens storhetstid.

5. Venedig – Europas vackraste stad

I dag är Venedig ett av världens mest populära turistmål. Få städer kan mäta sig med "den flytande staden" i fråga om skönhet. Men myllret av kanaler skapades förstås inte för att förälskade par en dag skulle kunna åka gondol genom staden.

Venedig började växa fram under tidig medeltid. Det ensliga läget gav ett ypperligt naturligt försvar i en orolig tid. Men vattnet avskilde inte bara Venedig från det italienska fastlandet – det förband också samhället med Medelhavet. Vattnet gav liv åt Venedig och lade grunden till en maritim stormakt. Den mäktiga handelsrepublik som växte fram erövrade stora områden i östra Medelhavet – från nuvarande Kroatiens kust i väster till Cypern, Kreta och andra grekiska öar i öster.

De venetianska köpmännens handel med dyrbara varor från Asien skapade enorma rikedomar. Ståtliga palats och magnifika kyrkor uppfördes. I början av 1300-talet tros Venedig ha haft omkring 100 000 invånare och var därmed en av Europas största städer. Under 1500-
talet blev Venedig ett centrum för den italienska renässansen, men även stadens medeltida arv märks tydligt
i stadsbilden. Hela staden är upptagen på Unescos världsarvslista och till de arkitektoniska höjdpunkterna från medeltiden räknas de gotiska palatsen längs Canal Grande samt Markuskyrkan och Dogepalatset.

6. Conwy – lysande befästningskonst

Borgar med tjocka stenmurar och höga torn är för många själva sinnebilden av medeltiden. Från dessa storslagna maktcentra styrde kungar och feodalherrar sina landområden.

Under hela medeltiden utvecklades borgarna, från tidiga varianter med försvarstorn och palissader av trä, till senmedeltidens stenkonstruktioner med flera muromgärdade borggårdar. Först under medeltidens slut ledde krutvapnens intåg till att borgarna började ersättas av andra typer av fästningar.

Borgen Conwy i Wales är inte den största medeltida borgen i Europa, men den välbevarade ruinen är ett lysande monument över medeltida befästningskonst. Conwy uppfördes av Englands kung Edvard I under 1200-talets slut, sedan han besegrat de keltiska härskarna i Wales. Han var beredd att lägga ner stora resurser för att säkra kontrollen över de erövrade territorierna och dess upproriska befolkning. Därför anlade han en rad storslagna borgar på strategiska platser i landet – bland annat Caernarfon, Harlech – och Conwy.

Enbart borgen i Conwy ska ha kostat honom 15 000 pund att uppföra – vid denna tid en astronomisk summa även för en engelsk kung. Sammanlagt kostade de nya borgarna i Wales mer än tio gånger Edvard I:s årliga intäkter.

Dessutom var det bråttom. Uppror kunde bryta ut när som helst. Borgen i Conwy och den muromgärdade byn (med inflyttad engelsk befolkning) uppfördes på bara fem år under ledning av byggherren James of St George. Som mest arbetade 1 500 hantverkare vid bygget.

Conwy Castle reser sig från en klippa vid havet. Den rektangulära borgens åtta torn och kurtiner (murar) är intakta och utgör ett av de främsta exemplen på medeltida borgarkitektur i Europa.

Edvard I:s borgar i Wales är i dag upptagna på Unescos världsarvslista.

7. Notre-Dame i Chartres – banbrytande gotik

Medeltiden var utan tvekan en storhetstid för Europas katedralkonstruktörer. Kyrkan var rik och mäktig – och kunde lägga stora pengar på att uppföra magnifika byggnadsverk.

En lista som denna skulle därför ha kunnat fyllas med kyrkor och katedraler från högmedel-tiden, från städer som Milano, Köln, Paris och London. Vårt val föll dock på den mindre berömda katedralen i franska Chartres, åtta mil sydväst om Paris.

Arbetet med denna praktfulla katedral inleddes 1194 och fick stor betydelse för europeisk arkitektur. Den byggdes nämligen i en banbrytande ny stil – den höggotiska – som snart spreds till andra länder. Byggherrarna bakom denna nya strömning strävade efter ljus och höjd. Med magnifika valv skapades en stenbyggnad som med sin höga tycktes trotsa tyngdlagarna.

Till skillnad från många andra storslagna katedraler byggdes Notre-Dame i Chartres under en relativt kort period. Omkring år 1260 var den i stort sett färdig.

Inte bara kyrkobyggnaden är unik. Även skulpturerna och de målade glasfönstren är mycket välbevarade och bidrar till att göra katedralen Notre-Dame i Chartres till ett av de allra viktigaste monumenten över medeltida arkitektur i Europa.