Berg- och dalbana: Jakten på det perfekta tjutet
När uppfinnaren LaMarcus Thompson år 1884 byggde Amerikas första berg- och dalbana var maxfarten 10 km/h. Nöjet lockade mängder med nyfikna och berg- och dalbane-eran hade inletts.

I nästan 50 år var berg- och dalbanan amerikanernas favoritnöje – och så snart en av dem revs, byggdes tre nya.
Första hisnande turen i en berg- och dalbana
Långsamt dras en liten tågvagn uppför den branta bergssidan på Mount Pisgah i den amerikanska delstaten Pennsylvania. Bortsett från metallhjulens gnisslande mot skenorna är det helt tyst.
Den fullsatta vagnen har ingen motor utan dras upp mot toppen av långa stålvajrar som sitter ihop med två frustande ångmaskiner på bergets topp.
Med stela ansiktsuttryck och spända blickar stirrar passagerarna, iförda sina bästa söndagskläder, ut över de trädklädda bergssidorna. Alla sitter i spänd förväntan.
År 1872 talar alla om Pennsylvanias revolutionerande berg- och dalbana på skenor, The Mauch Chunk Switchback, som på rekordtid har blivit en av USA:s mest besökta attraktioner – endast överträffad av Niagarafallen.
Efter ett kort stopp på bergstoppen uppe på 384 meters höjd inser passagerarna varför banan är på allas läppar. Snart ska de i vild fart rulla utför den branta nedförsbacken.
En djärv reporter från lokaltidningen Valley Gazette beskrev den vilda färden: ”Vagnen susade nedför med en förskräcklig hastighet.
I kurvan tappade en man sin stråhatt. Kvinnor borrade in naglarna i träsätet för att inte kastas ur vagnen, och en blek mor höll hårt om sin lille pojke”, rapporterade journalisten.
Han fortsatte: ”Damerna hade svårt att hålla fast kjolarna kring knäna, men tågföraren visade ingen nåd. Snabbare och snabbare, tills björkar, granar, klippor, stammar och himlen gick i ett.
Passagerarna kämpade för att hålla sig kvar och i svängarna pressades de tätt ihop. Efter en stund började pojken njuta av farten, medan modern trodde att hon skulle svimma.”
Mauch Chunk-banan var den första mekaniska berg- och dalbanan i USA och hade kommit till av en slump. Banan hade egentligen byggts för att transportera kol från bergstoppen, men ägarna insåg att den även kunde utnyttjas som attraktion.
Turisterna älskade adrenalinruset och år 1872 gjordes banan om till ett rent nöje. Med stor framgång.
Driftiga affärsmän insåg snabbt anläggningens potential. Mauch Chunk-banan låg isolerat, men om upplevelsen kunde återskapas närmare en storstad skulle det bli en garanterad succé.
Snart började patentansökningar på nya banor strömma in till myndigheterna, och det blev inledningen på fyra rasande decennier med allt högre, snabbare och hisnande berg- och dalbanor. Inget var för utmanande för uppfinnarna.