Nästan femtusen år av matavfall från en grotta i Sahara visar att områdets jägare och samlare huvudsakligen livnärde sig på fisk – tills klimatförändringar tvingade dem att förändra sina matvanor.
Det visar en studie gjord av en grupp forskare från Italien och Belgien, som har analyserat över sjuttontusen benrester vid klippan Takarkori i Libyen.
Förvånande stor mängd fisk
När boplatsen togs i bruk av jägare och samlare för tiotusen år sedan var vår tids tröstlösa öken en fruktbar savann med sjöar och floder. En av sjöarna låg bara sex och en halv kilometer från klippan.
Forskarna räknade visserligen med att hitta fiskrester, men enligt Savino di Lernia, professor i etnografi vid Sapienzauniversitetet i Rom, förvånades de över mängden.
Omkring 90 procent av måltidsresterna från perioden kring år 8250 före Kristus och ett par tusen år framåt kommer från fiskar, framför allt malar och tilapior.
Tabellen visar hur livsmedelsintaget bland Saharas tidiga invånare förändrades från omkring år 8000 före Kristus till år 2350 före Kristus (årtalen visas på den lodräta linjen). De blå, vågräta staplarna visar procentandelen fiskben som forskarna har hittat. De gröna visar procentandelen ben från däggdjur och de röda procentdelen ben från fågel.
Klimatet förändrades långsamt
Under boplatsens sena period, mellan åren 3950 före Kristus och 2350 före Kristus, minskar mängden fiskrester dramatiskt till 48 procent, medan antalet ben från bland annat getter, får och boskap ökar.
Förändringen av livsmedelskällorna stämmer överens med tidigare studier, som visar att området blev allt torrare vid ungefär denna tid.
Malen blev Saharas sista stora fisk
Enligt forskarna tycks tilapiorna ha försvunnit snabbare än malarna. Det kan bero på att malen har extra andningsorgan, som gjorde att den klarade sig bättre i sjöns allt grundare och varmare vatten.
Slutligen, när de sista småsjöarna torkade ut, tvingades emellertid även malen ge upp. Det tidigare så bördiga Sahara slutade som ett av världens mest ogästvänliga ökenlandskap.