Våld och krig präglade Nordens bondestenålder (6000–2000 f.Kr.) – en tid som forskare tidigare betraktat som fredlig, eftersom jordbruket utvecklades, så att människor hade tillräckligt att äta och kunde leva i fredlig samexistens.
I en stor ny studie har forskare från Lund, Edinburgh och Bournemouth undersökt mer än 2 300 kranier från bland annat Danmark, Sverige, Tyskland och England. Studien visar att fler än vart tionde kranium har skador efter våld med till exempel klubbor eller yxor.
Resultaten tyder enligt forskarna på att bondestenåldern var genomsyrad av våld och ojämlikhet. Rivaliserande grupper tycks i en del fall ha utplånats fullständigt.
Ben är bästa källan
Forskarna har studerat kranier från totalt 180 fyndplatser i Europa för att hitta de individer som utsatts för våld – framför allt genom slag eller penetration av till exempel pilar. Mer än tio procent av de undersökta kranierna uppvisade sådana skador, och resultaten har använts för att skapa den första kartan över våldsutövande under bondestenåldern.
Här är kartan som forskarna kunde ta fram utifrån sina resultat. Röda prickar visar fynd med tecken på våldsrelaterade skador och blå prickar visar massgravar, som tyder på våld mot en hel grupp.
En del av fynden har dessutom kopplingar till massbegravningar, vilket enligt forskarna tyder på att hela samhällen har utplånats.
”Mänskliga kvarlevor är den mest direkta och minst partiska typen av bevis för forna tiders fientligheter”, säger Linda Fibiger vid universitetet i Edinburgh.
Det kanske mest överraskande med studien är att det kan ha varit just övergången från ett samhälle av jägare och samlare till ett lantbrukssamhälle som gav upphov till de blodiga konflikterna.
”Den mest sannolika förklaringen är att samhällets ekonomiska grundval förändrades. Lantbruket ledde till ojämlikhet, och de som klarade sig sämre tycks ha tvingats till plundring och våld som ett alternativt sätt att överleva i den nya världen”, säger Linda Fibiger.
60 år gammal teori måste revideras
Teorin att livet i bondestenålderns samhälle var väldigt fredligt blev utbredd bland forskare under 1960-talet. Då formulerade den litauiska arkeologen Marija Gimbutas den så kallade kurganhypotesen.
Enligt teorin var Europa från omkring år 4500 före Kristus mål för invandring från området kring Svarta havet. Den så kallade kurgankulturen fick en stor inverkan och satte sin prägel på bland annat det europeiska språket.
Forskarna har undersökt mer än 2 300 kranier från stenåldern. Dessa fyra visar alla tecken på skallskador till följd av slag med vapen.
Gimbutas trodde att under de följande årtusendena invaderade Kurgankulturen och ersatte vad hon kallade "Gamla Europa". Enligt arkeologen var kontinentens ursprungliga stenålderssamhällen kvinnligt ledda, fredliga och fokuserade på andlighet. Dessa värderingar ersattes så småningom av den patriarkala och krigiska livsstilen i Kurgan-kulturen.
Kurganhypotesen har korrigerats flera gånger, men nyare dna-forskning ger stöd åt Marija Gimbutas hypotes att Väst- och Nordeuropa upplevde en stor migration från Östeuropa under stenåldern. Hennes hypotes om de fredliga stenåldersmänniskorna har dock alltid varit omdiskuterad, och den nya studien är ännu ett argument mot den.