University of Michigan Museum of Anthropological Archaeology
Bison kranium

Ny studie: Stenåldersmänniskor åt bisonoxars magsäckar

Ny forskning visar att stenåldersmänniskor utnyttjade ovanliga födokällor för att få i sig livsviktiga kolhydrater och proteiner. Den alternativa födan kan ha vänt upp och ner på deras könsroller.

Inget ätbart fick gå till spillo för stenålderns jägare och samlare i Nordamerika.

Därför åt våra förfäder sig mätta på det osmälta maginnehållet hos de växtätande djur som de fällde.

Det konstateras i en ny studie från amerikanska University of Michigan, i vilken forskarna har sett på bland annat näringsvärdet i maginnehållet – kallat digesta – från amerikansk bison.

Forskningen visar att växtresterna är väldigt rika på bland annat protein och kolhydrater. Faktum är att maginnehållet är så energirikt att digesta från en enda bison kunde täcka 25 vuxnas behov av protein och kolhydrater i tre dagar.

Digesta har därför varit livsviktigt för i synnerhet människor som levde i områden med få ätbara växter.

Dessutom har digesta haft den fördelen av stenåldersmänniskorna inte behövde lägga energi på att både jaga djur och samla växter – ett bytesdjur uppfyllde alla näringsbehov.

Pilspets

Pilspetsar för bisonjakt har hittats i gravar för både män och kvinnor i Nordamerika.

© University of Michigan Museum of Anthropological Archaeology

Kvinnor deltog i jakten

Enligt antropologiprofessorn Raven Garvey, som står bakom studien, sätter hennes forskning även frågetecken för könsrollerna under stenåldern.

Traditionellt har forskare nämligen ansett att män var jägare, medan kvinnor var samlare, men i själva verket kan kvinnor ha deltagit i jakten, eftersom digesta gjorde insamlande av ätbara växter överflödigt.

Hypotesen får stöd av arkeologiska fynd i Nord- och Sydamerika, som visar att kvinnor i stort antal deltog i jakt på stora djur för 8 000–13 000 år sedan.

”Om vi tar hänsyn till betydelsen av digesta från stora idisslare och andra inte tidigare studerade näringskällor, kan det leda till både nya tolkningar av dåtidens beteende och en sund omvärdering av de antaganden som våra hypoteser om evolution vilar på”, säger Raven Garvey.