Neandertalmänniskan både simmade och dök i havet. Det har en grupp arkeologer slutit sig till efter att ha granskat musselskal som neandertalare använde som redskap för cirka 90 000 år sedan.
Mycket tyder nämligen på att vissa av musslorna hämtades upp levande från havsbottnen.
Skal kom inte från stranden
Hittills har vetenskapen haft svårt att hitta bevis på att neandertalarna kunde simma.
Men när en internationell forskargrupp undersökte 171 musselskal som grävdes ut i grottan Moscerini i västra Italien för 70 år sedan fick de en idé.
Skalen, som alla kommer från släta musslor av släktet Callista, användes som skrapverktyg av neandertalmänniskor. Men under mikroskopet kunde forskarna se viktiga skillnader.
En fjärdedel av skalen hade bland annat slätare ytor och var mer genomskinliga. Det beror på att de inte repades av att spolas upp på land. Skalen hade alltså inte samlats in på stranden.
Neandertalarna hämtade upp släta musslor av släktet Callista från havsbottnen. På skalen syns det tydligt att ytterkanterna har huggits till för att bli vassa.
Dök kanske upp till fyra meter
Forskarnas fynd får dem att tro att neandertalarna hämtade skaldjuren ute i havet.
”För att hämta upp musslor från havsbottnen måste man antingen vada ut i vattnet eller, i de flesta fall, dyka på grunt vatten”, skriver forskarna i sin studie.
Enligt arkeologen Paola Villa, studiens huvudförfattare, kan neandertalarna ha dykt hela fyra meter ner i vattnet för att komma åt musslorna.
Slutsatsen i studien får stöd av en tidigare vetenskaplig studie från år 2019. Den visade nämligen att många neandertalare hade exostos, en benutväxt i örat som kan uppstå till följd av långvariga vistelser i och under vatten.