1. Fastighetshaj utan heder
När romerska rikets diktator Sulla år 88 före Kristus konfiskerade sina fienders fastigheter sålde han dem till politikern Crassus till vrakpris. Crassus sålde dem vidare för miljontals sestertier (silvermynt).
Vinsten investerade han i bland annat spanska silvergruvor och slumbostäder åt Roms underklass. Det hände ofta att de små, överfulla lägenheterna började brinna och då hade Crassus en egen brandkår som mot betalning släckte elden.
Enligt legenden hällde partherna smält guld i Crassus svalg.
Elaka tungor påstod att Crassus lät sina slavar antända bränderna, men han lyckades vända opinionen med hjälp av ett pr-knep.
På Roms gator ställde han upp tiotusen bord där invånarna bjöds på lyxrätter som fasan och påfågel. Dessutom skänkte han alla romare spannmål i tre månader. Notan betalade han ur egen ficka.
År 60 före Kristus var Crassus god för tvåhundra miljoner sestertier, motsvarande rikets skatteintäkter under ett helt år. Han saknade emellertid militär ära.
Därför lejde Crassus år 53 före Kristus en armé bestående av cirka fyrtiotusen soldater och drog i krig mot parthernas rike (dagens Iran).
Efter ett par framgångsrika slag råkade Crassus i ett bakhåll. Enligt legenden hällde parthiska soldater smält guld i Crassus mun för att håna den girige romaren innan de halshögg honom.
2. Farao köpte sin egen religion
Materiell rikedom räckte inte för farao Akhenaton. Han hungrade efter större saker.
Farao Amenhotep IV (cirka 1379–36 före Kristus) nöjde sig inte med bara enväldig världslig makt. Härskaren över Egypten, den tidens rikaste stormakt, ville upphöja sig själv till gudomlig status, ett projekt som skulle visa sig kräva otroligt djupa fickor.
Han började med att förbjuda rikets gamla gudar. I stället skulle hans undersåtar dyrka farao som en levande symbol för solskivan Aton, som upphöjdes till Egyptens riksgud.
Amenhotep IV sparade inte på något för att hylla Aton, och därmed sig själv. Förutom att bygga åtta Atontempel i huvudstaden Thebe bytte han namn till Akhenaton, ”den som är välgörande för Aton”, och lät uppföra en ny huvudstad till Atons ära.
I den nya staden Akhetaton, sedermera Amarna, började tusentals hantverkare och arbetare bygga tempel, palats och bostäder för tjugotusen invånare.
Akhenaton byggde även ett femtontusen kvadratmeter stort palats med väggar täckta av glaserat tegel. För att bära upp byggnadens tak krävdes 544 pelare.
Amarna var bara delvis färdigbyggt när Akhenaton dog av okänd anledning. Några år senare var guden Aton bortglömd och prestigebygget en ruinstad.
3. Mutade oraklet i Delfi
På 500-talet före Kristus lät Lydiens kung Kroisos utfärda guldmynt med sitt kungliga porträtt.
På 500-talet före Kristus var Kroisos av Lydien känd i hela Medelhavsområdet för sin rikedom. För att imponera på sina gäster visade han upp sina skattkammare, som dignade av guld och silver.
Rikedomarna kom från Lydiens gruvor. Kroisos, som fruktade en invasion från grannriket Persien, bad oraklet i Delfi svara på om Lydien skulle falla.
För att försöka få ett lugnande svar skickade Kroisos gåvor till oraklets gudom Apollon. Gåvorna var förgäves. År 546 före Kristus erövrade perserkungen Kyros Lydien och tillfångatog Kroisos.
4. Alexander den store gjorde sina män rika
Alexander den store var antagligen världens rikaste man när han insjuknade och dog i Babylon år 323 före Kristus.
När den makedoniske härföraren Alexander den store på 300-talet före Kristus inledde sin erövring av Egypten och Mindre Asien blev han snart en av historiens rikaste män.
När Alexander hade intagit staden Persepolis i dagens Iran kom han exempelvis över två och ett halvt ton guld. Generaler och soldater fick sin andel.
Forskare har räknat ut att var och en av Alexanders hundratusen soldater fick guld motsvarande nio miljoner kronor i dagens penningvärde.
Alexander spenderade en förmögenhet på att anlägga städer som bar hans namn. Tyvärr fick han inte njuta av sin rikedom särskilt länge.
År 323 före Kristus dog historiens troligen förste multimiljardär i Babylon vid trettiotvå års ålder.
5. Uppkomling plundrade Indien
Robert Clive skaffade britterna kontroll över större delen av Indien.
År 1744 skickades officeren Robert Clive till Indien av brittiska East India Company för att ingå avtal med lokala härskare.
De låg konstant i krig och Clive kunde med sina välutbildade brittiska soldater erbjuda militärt stöd åt den som betalade bäst.
År 1753 reste Clive hem med över fyrtiotusen pund på fickan, värdet av cirka femtusenåttahundra hästar med den tidens priser.
Korruption gav klirr i kassan
Indiens härskare överöste Clive med pengar och ädelstenar för att få exportavtal på bland annat te till England. År 1760 blev Clive kolonins guvernör och fick engångssumman hundrasextiotusen pund.
Till det kom en årlig ersättning om tjugosjutusen pund från Indiens nye marionettkung Mir Jafar. För pengarna köpte Clive bland annat tre engelska herresäten och ett hus i London.
För fastigheterna betalade Clive nittiotusen pund och sedan renoverade han dem för fyra gånger så mycket – en ofattbar summa, särskilt som Clive aldrig hann bo i någon av fastigheterna.
Försökte köpa erkännande
Guvernören älskade att imponera med sin enorma rikedom. Bland annat skickade han regentparet Georg III och drottning Charlotte ädelstenar för trettiotusen pund, medan hertigen av Marlborough fick en tiger i gåva.
Bakom Clives rygg kallade eliten emellertid honom nedlåtande för nabob, en förvanskning av det indiska ordet för härskare, nawab.
Nabob är i dag synonymt med en skrupelfri person som berikat sig i Asien. Vid sin död år 1774 ägde Robert Clive drygt 1,5 miljoner pund, motsvarande cirka 1,2 miljarder kronor i dag.
6. Bankman blev stenrik på koppar
Jacob Fugger kallades ”den rike”.
Den tyske handelsmannen Jacob Fugger (1459–1525) hade många järn i elden. En stor del av hans rikedom kom från gruvdrift i Ungern och Böhmen, där Fugger tack vare förmånliga avtal hade praktiskt taget monopol på utvinning av koppar och silver. Metallerna sålde han vidare med stor förtjänst.
Fugger, som också var en driftig bankman, lånade ut miljoner till dåtidens regenter, däribland den tysk-romerske kejsaren Maximilian I.
Familjen Fuggers omfattande verksamhet inkluderade även myntprägling.
Pengarna gick till bland annat kejsarens ständiga krig, men Maximilian lade även motsvarande sexhundra miljoner kronor i dagens penningvärde på att muta adeln att välja sonsonen Karl till kejsare efter sin död.
När Jacob Fuggers brorson Anton tog över verksamheten efter Jacobs död var bolaget värt över två miljoner gulden, motsvarande närmare 1,5 miljarder kronor i dagens penningvärde.
7. Bretonsk krigare blev rikast i England
Alan Rufus byggde Richmond Castle för att härska över sitt land.
Efter segern över Englands kung Harald Godwinsson i slaget vid Hastings år 1066 gav Vilhelm Erövraren sina riddare lov att plundra fritt.
Omkring hundratusen engelsmän dödades och många byar brändes ner tills landets nya krigarelit från kontinenten ägde nittiofem procent av Englands mark.
En av de nya markägarna var den bretonske adelsmannen Alain le Roux, som roffade åt sig tvåhundra herrgårdar och åttahundra kvadratkilometer land.
För att visa sin makt uppförde riddaren Richmond Castle söder om Newcastle. Borgen fick ett trettio meter högt torn. Bygget krävde import av franska stenhuggare, eftersom de engelska saknade den kompetens som krävdes.
Vid sin död hade riddaren tillgångar på elvatusen pund, motsvarande cirka 81,3 miljarder pund i dag, en av Englands största förmögenheter någonsin.
I dag är Alain le Roux känd under sitt anglifierade namn Alan Rufus. Sitt ursprungliga namn, le Roux, som på franska betyder ”den röde”, ska han ha fått på grund av sitt röda skägg.
8. Femton ton guld satte Mali på kartan
Att nysa eller hosta i den mäktige Mansa Moussas närhet kunde bestraffas med döden.
Liksom i dag åkte muslimer år 1324 på pilgrimsfärd till den heliga staden Mekka. Det året hade strömmen av pilgrimer emellertid en speciell deltagare: Mansa Moussa, kungen av Mali.
Under sin pilgrimsfärd hade kungen med sig sextiotusen tjänare, åttatusen soldater och tolvtusen slavar klädda i siden. Runt halsen bar varje slav en tre och ett halvt kilo tung ring av massivt guld och kungens kamelkaravan var lastad med femton ton guld.
Moussa var troligen världshistoriens näst rikaste man med en förmögenhet av motsvarande cirka 3,8 biljoner kronor i dagens penningvärde.
I de rika guldgruvorna i Moussas imperium i Västafrika utvanns på den tiden två tredjedelar av allt guld i världen. Enligt lagen tillhörde alla landets tillgångar kungen och Moussa älskade att visa upp sina enorma rikedomar.
Syftet med pilgrimsfärden var att visa upp Mali. Under resan köpte Moussa så stora mängder sidenplagg, sångerskor och etiopiska slavinnor att dåtidens guldpris föll med tio procent.
Kungen betalade gärna fem gånger en varas pris för att verkligen visa hur rik han var. Varje gång karavanen under den åtta månader långa resan gjorde halt delade Moussa ut guld som allmosor.
Strax innan Moussa nådde Mekka i slutet av år 1324 tog hans guldreserver slut, varefter kungen fick ta lån. Moussa vände den förödmjukande situationen till sin fördel genom att godta ockerräntor på hundrafemtio procent.
Det spädde nämligen på hans rykte som en superrik härskare som inte brydde sig om hur mycket det kostade att låna. Alla lån betalades tillbaka när Moussa året därpå återvände hem.
Resan var en succé. Två år efter Moussas död var Mali för första gången med på en europeisk världskarta.
KARTA – Följ kung Mansa Musas kostsamma pilgrimsfärd:
Mansa Moussas rike låg i Västafrika.
Nutidens Mali utgör bara en del av Mansa Moussas rike (orange), som bredde ut sig över sex av vår tids afrikanska stater.
Regent på pilgrimsfärd
Malis muslimske kung, Mansa Moussa, beslutar år 1324 att göra en pilgrimsfärd till Mekka och Medina. Resan inleds i huvudstaden Niani.
Ockulta rådgivare bestämmer rutten
Efter konsultation med Malis heligaste medicinmän väljer Moussa en rutt genom dagens Niger, Tchad, Libyen och Sahara. Karavanen stannar tre månader i Kairo för att vila och bunkra förnödenheter.
Kungen når sitt heliga mål
Efter att ha tillryggalagt fyrahundra mil når Mansa Moussa i slutet av år 1324 den heliga staden Mekka, resans destination. Året därpå återvänder kungen till Mali.
9. Stenrik kanonkung snålade på lyxvilla
Krupps bolag låg bakom kanonen ”Tjocka Berta”.
År 1826 övertog Alfred Krupp, som då var fjorton år gammal, familjeföretaget med fem anställda. Sextio år senare hade Alfred femtiotusen anställda som bröt kol och göt kanoner till kunder i hela världen.
I synnerhet bolagets artilleripjäser sålde bra och gav Alfred namnet ”Kanonkungen”. Krupp bodde dock enkelt i en gammal arbetarbostad, tills hustrun Bertha krävde en ståndsmässig bostad.
År 1873 stod huset med 269 rum färdigt. Alfred hade dock sparat på materialen, så taket läckte och centralvärmen krånglade.
10. Beroende miljonär
Barbara Hutton gifte sig sju gånger, med bland andra filmstjärnan Cary Grant, en dansk adelsman och flera prinsar.
Barbara Hutton, barnbarn till grundaren av butikskedjan Woolworth’s, blev känd i hela USA år 1930, då familjen lade sextiotusen dollar på artonåriga Barbaras debutantbal i New Yorks societet.
Med sina aktier i familjeföretaget var Barbara god för fyrtiotvå miljoner dollar. En stor del av pengarna lade hon på konst och smycken. Lyxlivet präglades av alkohol och tabletter, tills hennes kropp slutligen gav upp.
Barbara dog av hjärtsvikt på lyxhotellet Beverly Wilshire i Los Angeles år 1979. Förmögenheten hade då krympt till några tusen dollar.
11. Industrimagnater blev rika på monopol
John D. Rockefeller och hans kollegor betraktades av stora delar av befolkningen som skrupelfria industrigiganter.
I slutet av 1800-talet hette USA:s rikaste män John D. Rockefeller, Cornelius Vanderbilt och Andrew Carnegie. Deras förmögenheter byggde på monopol inom transport, olja och stål, men även på deras skoningslöshet.
När ett av Carnegies valsverk år 1892 drabbades av strejk för att arbetarna begärde högre lön öppnade vakter eld och dödade ett antal strejkande.
Magnaterna föddes allihop fattiga, men arbetade sig upp. Carnegie var till exempel telegrafist vid järnvägen innan han blev USA:s stålkung.
I essän The gospel of wealth skrev Carnegie att den som var rik hade en skyldighet att dela med sig, vilket han ofta gjorde, bland annat under en utlandsresa, då Carnegie betalade ”för allt som lätt kunde ha köpts femtio procent billigare”, som en medresenär påpekade.
År 1901 sålde Carnegie sitt bolag och började ägna sig åt välgörenhet. Han startade bland annat tretusen bibliotek fördelade på fyrtiosju delstater.
Inte heller oljemiljardären John D. Rockefeller höll alla gånger hårt i plånboken. Han skaffade både lustbåtar och kapplöpningshästar. Omkring år 1900 köpte Rockefeller en privat ö med telefonlinje till fastlandet, en otrolig lyx på den tiden.
De förmögnas hem skulle också utstråla lyx, och järnvägsmogulen Vanderbilt var känd för att vilja imponera på sina gäster.
När han år 1883 höll en maskeradfest i sitt hus med sextiofyra rum i New York var alla väggar, golv och tak dolda bakom inhyrda ormbunkar, orkidéer och palmer. Utsmyckningen skulle ge känslan av en regnskog.
12. Mördad tsar blev världens rikaste helgon
Tsar Nikolaj II bar dyra uniformer.
När tsar Nikolaj II år 1894 besteg tronen förfogade Rysslands härskare över slott, mark och smycken till ett värde av motsvarande drygt tre biljoner kronor omräknat i dagens penningvärde.
Medan folket svalt köpte tsaren uniformer för tjugotusen rubel, drygt tre miljoner kronor i dag, inför en resa till Europa år 1910. Uniformerna skulle imponera på tsarens brittiske kusin Georg V.
När ryska revolutionen utbröt år 1917 avsattes Nikolaj. I juli året därpå sköt bolsjevikerna tsaren och hans familj. År 2000 helgonförklarade rysk-ortodoxa kyrkan tsaren, som därmed blev historiens rikaste helgon.
14. Flög in älskarinnor med Concorde
Det fria Kongos förste ledare Patrice Lumumba hackades år 1961 i småbitar och löstes upp i svavelsyra. Fyra år senare tog officeren Mobutu Sese Seko makten.
Den nye härskaren styrde som diktator – med stöd av amerikanska miljarder, eftersom han valde att ställa sig på västvärldens sida under kalla kriget.
Pengarna spenderade presidenten på bland annat ett palats byggt som den franske Solkungens slott Versailles.
När upprorsmakarna år 1997 fick tillgång till Kongos centralbank fanns det bara tvåtusen dollar där. Resten av landets pengar hade Mobutu gömt undan i utländska bankfack.
Mobutus hem kostade en miljard dollar och uppfördes i djungeln hundra mil från Kinshasa, landets huvudstad.
Tack vare en privat landningsbana kunde Mobutus fru och älskarinnor flyga på shoppingturer till New York och Paris i överljudsplanet Concorde.
År 1997 störtades Mobutu. Den brutale diktatorn flydde till Marocko, där han dog av cancer senare samma år.
15. Skänkte järnvägar och kunskap
Det nyligen självständiga Indien annekterade Hyderabad år 1948.
Osman Ali Khan, härskare över den brittiska lydstaten Hyderabad i Indien, är troligen Indiens rikaste man genom tiderna.
År 1937 prydde han omslaget på det amerikanska nyhetsmagasinet Time som världens rikaste man. Förmögenheten på 2,2 biljoner kronor kom från bland annat statens många diamantgruvor.
Osman Ali Khan behöll inte förmögenheten för sig själv, utan spenderade miljontals rupier på att ge befolkningen tillgång till el, järnvägar och utbildning.
Osman Ali Khan sägs ha stickat sina egna strumpor och nallade cigaretter av gäster. Det sägs även att han fick hundrafyrtionio barn med ett stort antal kvinnor.
LÄS OCKSÅ: Qatar är byggt på gas, olja och döda migranter