Under viktoriansk tid var det inte ovanligt att i synnerhet överklassens kvinnor dånade när de överväldigades av känslor.
Historikerna känner inte till exakt vad som låg bakom fenomenet, men det finns flera hypoteser. En av de vanligaste är att kvinnornas klädsel gjorde dem fysiskt bräckliga.
Enligt dåtidens mode skulle kvinnor ha en smal midja och därför bar många kvinnor korsetter som drogs åt så hårt att vissa kvinnor fick en deformerad kropp med missbildade revben och hoptryckta inre organ.
Många hade svårt att andas, eftersom lungorna trycktes ihop medan hjärtat kämpade för att pumpa runt blodet i kroppen. Dessutom bar 1800-talets överklasskvinnor vanligen enorma mängder kläder i flera lager. Det är därför möjligt att en del dukade under för tyngden eller hettan.
En annan hypotes är att många kvinnor dånade för att det förväntades av dem. Enligt dåtidens könsnormer skulle en kvinna vara svag och känslig, medan en man skulle vara stark och lugn.
Därför kunde en kvinna visa sin svaga, känsliga natur genom att uppvisa en överdrivet känslomässig reaktion på en händelse.