Tryckare, boktryckarkonsten

Yttrandefrihet anno 1770: Nidskrifter och hämndporr

År 1770 avskaffas all censur i Danmark. Kungens inflytelserike livläkare Struensee beslutar att yttrandefrihet råder under de närmaste tre åren. Befolkningen tar snabbt till sig det fria ordet.

År 1770 avskaffas all censur i Danmark. Kungens inflytelserike livläkare Struensee beslutar att yttrandefrihet råder under de närmaste tre åren. Befolkningen tar snabbt till sig det fria ordet.

Daniel Nikolaus Chodowiecki

Den 4 september 1770 fattas stora beslut på Frederiksbergs slott, strax utanför Köpenhamns stadsportar.

Landets enfaldige kung Kristian VII och hans tyske livläkare Johann Friedrich Struensee arbetar med viktiga förordningar som ska vidarebefordras till det kungliga kabinettet. Tjänstemännen instrueras bland annat att titta närmare på en misslyckad flottexpedition till Algeriet och avsätta medel till uppförandet av en fransk komedi.

Bland dagens ärenden finns även en kortfattad lag att underteckna. Skrivelsen utgör en veritabel bomb under kungens kontroll över allmänheten, men det inser han inte: ”Vidare en order till kanslierna som medger fullständig pressfrihet, så att böcker kan tryckas utan någon form av censur.”

”Förgyllda gemak är inte så täta att de döljer horkarlen och horan.” Ur en anonym pamflett om Struensees affär med drottningen

Det undertecknade dokumentet skickas till kanslisekreteraren, så att dekretet kan förverkligas. Med ett penndrag har Danmark som Europas första land fått fullständig yttrandefrihet.

Allt kan nu publiceras, även rena förolämpningar, men Struensee är övertygad om att den fria debatten kommer att blottlägga orättvisor och tvinga fram korruption i ljuset och på så vis förbättra det danska samhället.

Kristian VII, Caroline Mathilde och Struensee, schack

Struensee övertog inte bara Kristian VII:s roll som härskare och lagstiftare, utan tog även kungens plats i den äktenskapliga sängen.

© Kristian Zahrtmann

Livläkaren tog både makten och drottningen

Ingen av Europas kungar hade kommit på tanken att tillåta fullständig yttrandefrihet, men år 1770 hade Danmark en psykiskt sjuk kung och hans livläkare tog tillfället i akt att styra landet.

År 1768 fick 30-årige Johann Friedrich Struensee möjlighet att följa med på en längre utlandsresa som den danske kungen Kristian VII:s läkare. Under resan tydde sig den 19-årige Kristian till Struensee, och tysken följde senare med honom till hovet i Köpenhamn.

Struensee utsågs till livläkare och fick snart stort inflytande på den omogne, sannolikt schizofrene monarken. Som ivrig anhängare av samtidens upplysningsideal gav sig Struensee i kast med att reformera den danska statsapparaten.

Han utsåg sig själv till kabinettsminister med makt att utfärda dekret och under ett och ett halvt år utfärdade han omkring 2 000 stycken. Byråkratin minskade, arrendatorer fick bättre villkor, tortyr avskaffades och ämbeten tillsattes med utgångspunkt i kvalifikationer, inte härkomst.

Vid hovet lärde Struensee även känna den 19-åriga drottningen Caroline Mathilde. År 1770 inledde de en affär och året därpå födde hon en dotter, prinsessan Louise Augusta. Historikerna tror att livläkaren var flickans far.

Kännbart för samhällets elit

Innan Struensees nya lag trädde i kraft den 14 september 1770 hade tryckerierna i Danmark lytt under sträng censur. Från den ena dagen till den andra fick rikets alla medborgare möjlighet att skriva precis vad de ville i den nya allmänna debatten.

Befolkningen utnyttjade snabbt den nyvunna friheten. Från tryckerierna kom en strid ström av pamfletter om allt mellan himmel och jord – åsikter om spannmålspriserna, spekulationer om mystiska tecken i skyn och högvis med satiriska och hatiska skrifter om andra medborgare.

Ingen skonades, sannerligen inte Köpenhamns överklass, som nu kunde läsa om folkets ogillande i tryck.

Fåfäng man med peruk

Ett vanligt offer för befolkningens harm var de välbeställda fåfänga män som struttade omkring i höga peruker.

© Lewis Walpole Library, Yale University

I skriften Frackens förunderliga händelser, en satir över samtidens fåfänga män, roade sig författaren med att beskriva huvudstadens fisförnäma herrar. De ”doftade av pomada och välluktande vatten” och ägnade all sin tid åt att positionera sig i sällskapslivet.

I flera skrifter förknippades deras extravagans med sedeslöshet. En from anonym medborgare ansåg rentav att det borde införas en lag mot överdådet. En sådan skulle minska både de många pantsättningarna och antalet interner i stadens fängelser, stod det att läsa.

Lagen skulle även hindra många flickor från att offra sin kyskhet i sin jakt på ”tjusiga, begärliga partier”, menade författaren, som fick medhåll av en annan ivrig pamflettist: ”Hellre kyska flickor än skökor i sammets- och sidenplagg.”

Satan skriver insändare

Fylleri var ett annat populärt ämne i debatten. I pamfletten En himlaskrift nedfallen på vägen mellan Köpenhamn och Emdrup berättade lantbrukare Jens Larsen att ett brev hade fallit ner från himlen och träffat honom i huvudet.

Brevet från himlen rasade mot Köpenhamn som en stad full av lättja, fördärv och hor. I synnerhet fylleri ledde raka vägen till helvetet, varnade den himmelske avsändaren, för då började män titta efter kvinnor – och vips var tio Guds bud bortglömda.

Pamfletten fick snart ett svar, som påstods vara skrivet av Satan själv. Underjordens härskare menade att bondlurken Larsen måste ha varit full och att det nog snarare var en nattpottas innehåll som träffat honom i huvudet.

”Han borde resa sig och utkräva hämnd och befria sin äktenskapliga säng från de skändliga fläckarna.” En anonym skribent ger kungen ett välment råd

Alkoholmissbruk var ett stort problem i Köpenhamn. Huvudstaden hade drygt 80 000 invånare och många av dem var trötta på att fyllbultarna smutsade ner i staden.

Renhållning av gatorna var därför ett laddat ämne. En skribent mindes med bitterhet när den offentliga gatsopningen infördes år 1764 – utan att det blev ett dyft bättre: ”Nu skulle gatorna bli spegelblanka, rena som det renaste silver och guld, men i stället blev de ännu skitigare än förr!”

I en annan pamflett föreslogs att invånarna på respektive gata skulle hjälpas åt med renhållningen, så att den inte överlämnades åt ”sopkärringar”, som bara ägnade sin tid åt tobak, skvaller och högljutt gäspande.

I praktiken kunde 50 slavar få mer uträttat än 200 ”utslitna, halvt försupna kärringar” mäktade med, menade skribenten.

Rykten om otrohet hotar Struensee

Våren 1771 flyttade Struensee in hos kungafamiljen på sommarresidenset Hirschholms slott, norr om Köpenhamn. Drottningen, som nu var gravid, hade inlett en affär med Struensee och i huvudstaden ryktades det att den tyske livläkaren var far till barnet.

Den samhällsdebatt som Struensee velat främja för att göra Danmark till ett bättre land handlade nu i allt högre grad om hans förödande inflytande.

I flera skrifter sattes likhetstecken mellan osedligheten vid hovet och samhällets moraliska förfall. Köpenhamn myllrade nämligen av kvinnor som erbjöd sexuella tjänster.

Med ”vackra masker och färg förkläs förtorkade kärringar som befinner sig på gravens rand för att idka denna skändliga handel”, stod det i en pamflett om det gissel som de prostituerade utgjorde.

Tryckare, boktryckarkonsten

När det skrivna ordet släpptes fritt i Danmark år 1770 hade tryckarna i Köpenhamn sötebrödsdagar.

© Daniel Nikolaus Chodowiecki

Författaren hade anmärkningsvärt god kännedom om huvudstadens glädjeflickor och deras öknamn, däribland Sulfiten, Madam Storflabb och Grevinnan.

I en pamflett bidrog teologistudenten Christian Thura till att piska upp stämningen genom att skriva om ”det snart räddningslösa tillstånd riket kommer att befinna sig i om lasternas ström tillåts fortsätta välla fram och om man inte med förenade krafter bidrar till att bygga en fördämning mot allt slem och smuts som dagligen blandas i dygdens rena vatten”.

Förutom de många pamfletterna publicerades även en lång dikt skriven av geheimearkivarie Jacob Langebek, som angrep den alltmer impopuläre Struensees makt.

”Sitt, Kristian, sitt fast, sitt ensam på din tron”, löd diktens första strof. Befolkningen knåpade snart ihop en snuskig variant: ”Ligg, Kristian, ligg fast, ligg ensam på din fru.”

Affären broderades ut i fabler

Den 2 augusti samma år, en knapp månad efter det att drottningen fött en dotter, basunerades den kungliga trekanten ut på förstasidan av Tidskriften för patriotiska skribenter.

”Är det möjligt för en hustrus älskare att vara hennes mans uppriktige vän och trogne rådgivare?” löd frågan som ställdes i artikeln.

Ett anonymt svar gavs några dagar senare: ”Förgyllda gemak är inte så täta att de döljer horkarlen och horan.”

Kungen behövde ”vakna ur sin ynkliga godtrogenhet och narraktiga trygghet, han borde resa sig och utkräva hämnd och befria sin äktenskapliga säng från de skändliga fläckarna”, skrev den anonyma författaren koleriskt.

Eleanor Roosevelt med de mänskliga rättigheterna

Eleanor Roosevelt, tidigare första dam i USA, ledde den FN-kommission som utarbetade deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

© FDR Presidential Library & Museum

Yttrandefriheten kan spåras tillbaka till antiken

De gamla grekerna uppfann inte bara demokratin, utan även rätten att fritt säga sin mening. Senare flörtade Europas härskare med den farliga yttrandefriheten, som först på senare tid har kommit tillbaka på allvar.

508 före Kristus: Yttrandefriheten var endast för en minoritet

Atens demokrati ger alla rätt att säga sin mening i de politiska församlingarna – fast inte kvinnor, slavar eller så kallade idioter (outbildade personer).

1689: Demokratin vaknar i England

Den brittiske kungen får sin makt begränsad av ett antal paragrafer i lagen Bill of Rights, som bland annat stadfäster rätten att yttra sig fritt i parlamentet.

1766: Tryckfriheten testas

Den svenska riksdagen röstar igenom världens första tryckfrihetslag. Kritik av kungen och kyrkan är dock förbjuden, och friheten inskränks snart ytterligare.

1789: Revolutionen avlivar censuren

Medborgerliga rättigheter som yttrandefrihet förklaras eviga och universella av de franska revolutionärer som tagit makten i landet. År 1804 upphöjer Napoleon principerna till fransk lag.

1948: De mänskliga rättigheterna röstas igenom

FN deklarerar de mänskliga rättigheterna. I artikel 19 i deklarationen slås alla människors rätt till åsikts- och yttrandefrihet fast. De 48 dåvarande medlemsländerna röstar för.

Kritiken mot Struensee höll i sig. I september gav teologistudenten Josias Bynch ut en rad fabler i vilka drottningen jämfördes med liderliga djur.

I fabeln Den ystra hönan jagar en höna bort sin tupp och springer in på ett apotek, där den parar sig med en struts. Struensee var strutsen och apoteket symboliserade det faktum att han var läkare.

Förutom Bynchs frispråkiga fabler gav teologistudenten Christian Thura ut en ny pamflett i vilket han antydde att kungen var otillräknelig.

Det fick bägaren att rinna över för Struensee, som skrämdes av den giftiga stämningen. Det hade blivit dags att inskränka yttrandefriheten. Den 7 oktober tryckte Köpenhamns största dagstidning Adresseavisen en officiell order om att det var slut med anonyma trycksaker.

Hädanefter måste tryckarens namn stå på pamfletterna, och han måste känna till skribentens namn, annars väntade hårda straff.

Yttrandefriheten försvinner igen

Det feberaktiga hat som hade växt fram mot Struensee lät sig dock inte längre tyglas. Han skulle ”sättas på nattvagnen och köras ut ur staden som skit”, ansåg en anonym författare till ett skillingtryck.

Överallt i staden ryktades det att Struensee planerade att genomföra en kupp mot kungen för att sedan själv inta tronen. Yttrandefriheten hade blivit ett hot för livläkaren och han kunde inte göra någonting åt det. En liten grupp sammansvurna vid hovet enades om att sätta Struensee ur spel. I januari 1772 fängslades han för att ha försökt ta över tronen och för att ha bedrivit otukt med drottningen.

Kuppmakarna satte sedan den skräckslagne kungen i en vagn och lät köra runt honom i staden för att lugna invånarna. De begärde även pamflettpropaganda av landets präster och biskopar, som beskrev kuppen som Guds utrensning av Struensees omoraliska styre.

Köpenhamnarna var nyfikna på vad som hände, så alla publikationer om Struensees fall gick åt som smör i solsken. I mängder av smädeskrifter framställdes livläkaren som mördare, sexgalning och hallick.

Kroppsdelar på stegel och hjul

Efter Struensees avrättning dröjde det inte länge förrän yttrandefriheten i Danmark var borta.

© digitalcollections.kb.dk

Allmänheten nåddes av visor om att Struensee brukade simma i blod och tidningsartiklar om att han hade stulit diamanterna i kungakronan. En skribent hävdade att Struensee hade tagit kontroll över kungen med hjälp av ett pulver – han var ju faktiskt läkare! – medan en annan kunde berätta om tyskens antikristna födelse: Han hade kommit till världen hårig och med klövar, vilket han numera dolde.

Tusentals köpenhamnare fick se livläkaren för sista gången den 28 april 1772, då de kom till stadens stora, öppna gräsyta Østerfælled (dagens Fælledparken).

Där halshöggs Struensee, och som ett extra straff styckades hans kropp, varefter huvudet sattes på en påle och resterna av hans kvarlevor lades på stegel och hjul. Struensees stora gåva till danskarna hade kostat honom livet.

Året därpå kom en lag som återigen förbjöd tidningar och tidskrifter att publicera kritiska texter.

LÄS MER OM YTTRANDEFRIHETEN UNDER STRUENSEE

  • Frederik Stjernfelt, Ulrik Langen & Henrik Hortsbøll, Grov konfækt – tre vilde år med trykkefrihed 1770–1773, Gyldendal, 2020