Vi har använt sexleksaker sedan stenåldern

År 2005 gjorde en grupp arkeologer ett fynd som fick dem att tappa hakan. I ett 28 000 år gammalt asklager låg en samling stenfragment som senare sattes ihop till något som såg ut att kunna vara historiens äldsta sexleksak, en dildo.

Sexleksaken, som grävdes ut i en grotta utanför den sydtyska staden Schelklingen, var med forskarnas ord ”ovanligt välpolerad” och utgrävningsledaren Nicholas Conard lade själv fram teorin att han förmodligen höll en förhistorisk sexleksak i händerna.

Hohle Fels-dildon, som har fått sitt namn av grottan där den hittades, är tolv centimeter lång och tillverkad av sten. Trots att den i dag är känd som historiens äldsta dildo tror arkeologerna att den kan ha använts för att forma flinta. Genom att försiktigt slå på flintan med ett polerat redskap kunde nämligen förhistoriska människor forma den mångsidiga stenarten betydligt finare än med den vanliga metoden, då man slog på flintan med obearbetad sten.

Historiker vet i dag att det antika grekiska samhället var relativt fördomsfritt. Det visar fynd av erotiska statyer och fresker och inte minst de hundratals grekiska skådespel och skrifter som specifikt nämner allt från regler för homosexualitet och incest till tips på bland annat oralsex och skydd mot graviditet.

Den grekiske filosofen Aristoteles förklarar bland annat i sina texter om djurens historia att ”graviditet kan undvikas om alla delar smörjs in” med olivolja. Just olivoljan var en undermedel för grekerna, som även använde den lättillgängliga oljan som glidmedel.

I komedin Lysistrate beskriver Aristofanes att den kvinnliga huvudpersonen lånar en dildo av sin väninna och smörjer in den med olivolja. Från andra texter vet vi att oljan också användes som glidmedel när män hade sex med pojkar, en utbredd norm i antikens Grekland.

Den romerske författaren Plinius den äldre var en av de första som föreslog ett sorts potenshjälpmedel. Den flitige författaren beskrev antikens Viagra, som tycks ha bestått av ”den högra delen av en grips lungor … som verkar effektivt som stimulans för män”.

Kvinnor skulle i stället droppa fladdermusblod på ett ylletyg och lägga det under huvudet under akten, en ritual som påstås öka kvinnans lust massivt och leda till sann fröjd i sovrummet.

Om dessa två försök till stimulans inte hjälpte, vilket Plinius verkligen betvivlade, rekommenderade han att pröva amuletter eller magiska stenar.

På det hela taget rådde frisinne i det gamla Rom. Arkeologer har bland annat hittat fresker som visar vägen till den lokala bordellen. Under utgrävningar har de också stött på illustrationer som kan ha fungerat som en sorts tidig pornografi med explicita målningar av sexscener mellan både män och kvinnor och könen sinsemellan.

I nästan tusen år gamla kinesiska texter från Jindynastin kan historiker läsa att adelsmän använde det elastiska ögonlocket från en get som penisring. Sexleksaken, som fortfarande hade kvar ögonfransarna, ”sattes runt mannens penis” inför akten. De styva ögonfransarna på penisringen bidrog enligt texterna till ”kvinnans njutning under samlaget”.

Välbevarade penisringar av jade och bärnsten från senare delen av Mingdynastin vittnar om att sexleksaken blev vanlig och att den även förbättrades under de därpå följande 300 åren. Bland annat lät de rikaste kineserna tillverka särskilda penisringar med små mönster på utsidan, som skulle bidra till att säkerställa kvinnans orgasm.

Även Mingkejsarna experimenterade med sexleksaker som skulle öka deras njutning. Förutom penisringar hade härskarna ”en särskild fågel”, vars säd en betrodd tjänare mjölkade ut och hällde i en liten guldkula. Kulan – vars storlek är okänd – sägs ha placerats i kejsarens penis för att öka hans njutning.

Innan Johann Gutenberg uppfann tryckpressen omkring år 1450 hade munkar i uppgift att kopiera böcker. Därför vet dagens historiker att erotiska illustrationer och sexfantasier var vanliga till och med bland kyrkans mest fromma.

De kyska männen smög in nakenhet och könsdelar på sidorna, vilket man bland annat kan se på det franska manuskriptet Romanen om rosen, där nakna män förekommer på sidorna och kvinnor plockar tydligt ritade penisfrukter från träd och buskar på bokens sidor.

Även i vetenskaplig litteratur och psalmböcker – ja, till och med i vackra utgåvor av Bibeln – förekom mängder av penisar.

Vad syftet med det var kan historikerna bara spekulera kring, men troligen spelade både tristess och möjligheten att göra ett litet uppror mot katolska kyrkans kyskhetsregler in.

År 1869 kom den amerikanske läkaren George Taylor på idén att spänna en dildo för en ångmaskin, vilket fick den att snurra och vibrera.

Trots att maskinen förde ett fasligt oväsen blev den snart populär i framför allt USA och det viktorianska England. Där hade läkarna länge försökt hitta ett botemedel mot ”hysteri” hos kvinnor, som både fick örfilar och kallt vatten hällt över huvudet i försöken att dämpa deras känsloutbrott.

George Taylors maskin visade sig vara perfekt för att ”bota” kvinnorna, för när den vibrerande dildon användes som sexleksak för att massera kvinnans klitoris visade det sig enligt läkarna att kvinnornas humör blev betydligt mildare, och därmed skrevs orgasmer ut på recept.

De vibrerande dildoarna blev snart omåttligt populära bland dåtidens kvinnor. De uppskattades faktiskt även av deras äkta makar för sin medicinska inverkan på hetsiga temperament.

Redan på 1600-talet beskrev franska sjömän sin goda väninna dame de voyage, som de hade med sig under långa resor på världshaven. Sexdockan, som var tillverkad av fyllda säckar i olika storlekar, kunde bara med mycket god vilja sägas likna en kvinnokropp, men den var bra nog för att avhjälpa sjömännens hemlängtan.

Först 300 år senare, i och med uppfinningen av vulkaniserat gummi, såg den moderna sexdockan dagens ljus. Första gången en sådan nämns är av den tyske alkemisten René Schwaeblé, som år 1904 besökte en anonym ”Dr P” i den franska huvudstaden Paris och köpte en ”uppblåsbar docka till herrar med god smak”.

Dr P var känd för att tillverka dåtidens mest naturtrogna sexdockor, som kunde beställas med ett visst utseende och fås att likna ”vilken person som helst, levande eller död”, beroende på kundens önskemål.