Pannkakans upphov är dolt i historiens töcken, men människor har förmodligen tillagat varianter av pannkakor lika länge som de har kunnat mala säd till mjöl och blanda det med vatten.
Analyser av maginnehållet hos stenåldersmannen Ötzi, vars mumifierade lik hittades i Alperna 1991, visar till exempel att han hade ätit ett slags primitiva pannkakor, innan han dog för 5 300 år sedan.
Grekerna beskrev pannkakor först
De första skriftliga källor som nämner pannkakor kommer från antikens Grekland, där diktare som Kratinos och Magnes på 400-talet före Kristus nämner den platta maträtten.
”Så kom rykande varma kakor, direkt från elden, och han skar upp dem och gav varje man hans portion. Dessa kallades teganites," skriver Magnes om kakorna, vars namn kom av tagenon – ”stekpanna” på grekiska.
De grekiska pannkakorna gjordes av vetemjöl, olivolja, syrad mjölk och honung och serverades i regel till frukost. Grekerna gjorde även staitites av speltmjöl, som tillsammans med honung, sesamfrö och ost serverades som dessert.
Kristna älskade pannkakor
Pannkakans popularitet fortsatte in i medeltiden, då kristna i Europa gärna åt pannkakor på vita tisdagen – den sista dagen innan fastan.
I engelskspråkiga länder kallades dagen för Pancake Day, eftersom förrådet av mjöl, mjölk och ägg tömdes och förvandlades till travar av pannkakor inför fastans 40 dagar av avhållsamhet.
Det första kända receptet på pannkakor uppträder i den engelska kokboken The Good Huswife's Jewell från 1585 och består av bland annat mjöl, grädde, äggvitor och en skvätt öl.
Under medeltiden var pannkakor populära framför allt inför den kristna fastan. Här en avbildning av pannkakstillverkning 1560.