Hypnosens upphov går förlorat i historiens töcken, då magi och helbrägdagörande blandats i form av bland annat trans och handpåläggning. Vår tids hypnos kan dock härledas till den tyske 1700-talsläkaren Franz Mesmer. Han hävdade att han kunde alstra och överföra en mystisk energi – ”animal magnetism” – till sina patienter.
Mesmer arbetade genom att bland annat stirra sina patienter i ögonen i timmar. En del patienter påstods ha fallit i ett slags trans, då energin botade dem. Mesmers tankar delade dåtidens läkarkår i två läger. Många ansåg att Mesmer var en bedragare, medan anhängarna ansåg att han hade upptäckt en europeisk motsvarighet till den kinesiska livsenergin chi.
Enligt en del av 1800-talets läkare – bland andra fransmannen Jean-Martin Charcot – var kvinnor mer mottagliga än män för hypnos.
Mysticismen skrotades
De flesta läkare förkastade Mesmers teorier, men somliga byggde vidare på dem. En av dem var den skotske läkaren James Braid, som hävdade att Mesmer kunde bota, men att det inte rörde sig om mysticism eller några övernaturliga förmågor.
Enligt Braid bemästrade Mesmer en psykologisk process, som innebar att han påverkade patientens tankar, känslor och beteende. Läkandet berodde därför på patienten själv – inte på läkaren – och kunde uppnås med hjälp av bland annat mental koncentration och avslappning. Braid ansåg att Mesmers mysticism skulle ersättas med rationalitet och förnuft – en inställning som i stor utsträckning kom att bilda skola för den nutida attityden till medicinsk hypnos.