Både det första firandet av nyåret och de första nyårslöftena kan härledas till forntidens babylonier, som levde för omkring 4 000 år sedan i vår tids Irak. Babylonierna firade emellertid sitt nyår i mitten av mars, då de höll akitu – en tolv dagar lång fest för att fira att våren äntligen kommit, och att nya grödor kunde sås.
Under festligheterna krönte babylonierna en ny kung eller bekräftade sin lojalitet gentemot den sittande kungen genom ett antal ritualer. Även gudarna försäkrades om undersåtarnas hängivenhet – bland annat genom att babylonierna ingick ett slags pakt, då de lovade gudarna att bete sig som bättre människor under det kommande året.
Romarna firade det nya året med fester, offer till gudarna och massor av nyårslöften.
Romarna flyttade nyåret
Vanligtvis lovade babylonierna att betala sina skulder och lämna tillbaka saker som de hade lånat under det gångna året. Enligt babylonierna kunde de vinna gudarnas gunst genom att hålla sitt ord – eller så kunde de bestraffas, om de bröt det.
Nyåret flyttades till den 1 januari av den romerske diktatorn Julius Caesar år 46 före Kristus. Det nya datumet skulle hylla Janus, som var den romerske guden för övergångar och passager. Romarna tillbringade dagen med att offra, festa och lova Janus att de skulle uppföra sig som exemplariska medborgare under det nya året.