De gamla egyptierna var av allt att döma de första som satte tänderna i frasig, friterad mat för omkring 4 500 år sedan. Egyptierna använde sig av fritering framför allt för att tillaga en populär dessert, som bestod av deg som doppades i kokande olja och sedan täcktes med honung.
Både olja och honung var dyra ingredienser, så den friterade maten var förbehållen den egyptiska överklassen.
Från Egypten spred fritering sig till de kringliggande områdena och tillagningsmetoden blev populär hos bland annat romarna, som friterade i stort sett allt i olivolja. Enligt den romerska kokboken De re coquinaria användes fritering inledningsvis för att tillaga kyckling.
Pommes frites är en av de mest klassiska friterade maträtterna och uppfanns troligen på 1700-talet.
Gjutjärn gav frityr åt alla
Först på 1200-talet började frityroljan flöda i Europa. Metoden blev vanlig i synnerhet i sydligare trakter, där fisk ofta friterades. När sydeuropéerna senare gav sig ut på upptäcktsresor tog de frityren med sig till Asien och Nya världen] (https://varldenshistoria.se/utforskning/upptacktsresor/christofer-columbus-den-gatfulle-upptackaren) (Amerika).
Vår tids frityrmat uppkom på 1700-talet, då köksutrustning av gjutjärn började dyka upp. Den nya utrustningen tålde högre temperaturer och användes för att skapa odödliga frityrklassiker som pommes frites, fish and chips och fried chicken.