Världens första damtidning gav kvinnor mer fritid

”Jag driver inte med dig, men om du visste hur fjantigt det där låter i en kvinnas öron skulle du också skratta.” Redaktören och tidningsutgivaren Cyrus Curtis såg allvarligt på sin fru Louisa.

Han respekterade sin begåvade hustru och om hon inte tyckte att hans nya kvinnospalt var bra så låg det något i det! Texten hade tillkommit lite av en slump.

Han saknade material till ett par spalter och hade därför samlat ihop några nyheter som han trodde skulle intressera kvinnor, men han hade uppenbarligen misslyckats.

Curtis tog sällan lång tid på sig att fatta beslut och Louisa, som hittills stått för administrationen av parets veckotidning Tribune and Farmer, fick uppdraget att hädanefter redigera kvinnospalten. Det visade sig vara Curtis bästa affärsbeslut någonsin.

Kvinnotidning blev världens största

I tidningen skrev Louisa under sitt flicknamn Knapp och blev snabbt en briljant redaktör. Kvinnospalten ”Women and Home” växte på några månader så att den fyllde en hel sida – en fjärdedel av hela tidningen – och redan året därpå började en fristående månadstidning att ges ut under namnet Ladies’ Home Journal and Practical Housekeeper. De tre sista orden slopades år 1886.

Läsarna värdesatte att tidningen redigerades av en kvinna och att den nästan bara hade kvinnliga skribenter. Det redak­tionella innehållet bestod av noveller, recept, porträtt av kända kvinnor samt artiklar om hushållsarbete och barnuppfostran – ämnen som berörde medelklasskvinnornas vardag.

Tidningen hade en positiv inställning till kvinno­saken, precis som Louisa Knapp själv, och det var viktigt för henne att ge plats åt artiklar om kvinnors roll i samhället. Artiklar som försvarade kvinnors rätt till utbildning och att tjäna egna pengar, även efter att de gift sig, publicerades regelbundet.

Enligt Louisa Knapp var kvinnans viktigaste plikt att sköta hem och barn, men den uppgiften gick mycket väl att kombinera med avlönat arbete. I ett tidningsporträtt beskrev hon sig själv som en ”mycket hemkär kvinna”.

Hon berättade att hon redigerade tidningen från sitt kontor i hemmet och sällan ägna­de mer än ett par timmar om dagen åt arbetet. Utan tvivel en underdrift, men en nödvändig sådan, för att läsarna inte skulle uppfatta henne som en dålig mor och hustru.

Ladies’ Home Journal var även en affärs­rörelse. Och en god sådan. År 1886 trycktes varje nummer i 400 000 exem­plar vilket gjorde den till den största tidningen i världen. Annonsörerna var överförtjusta över att kunna nå så många läsare med reklam för tidens nya uppfinningar och konsumtionsvaror.