Lekar med handtecken har varit kända i Asien i årtusenden. Sten-sax-påse-lekens direkta upphov kan härledas till 1600-talets Japan, där leken utvecklades i flera varianter efter att ha kommit dit från Kina.
Gemensamt för alla varianterna var att spelarna samtidigt skulle välja ett handtecken som slog motståndarens. Till exempel skulle deltagarna i leken mushi-ken välja mellan tecken som symboliserade en groda respektive en snigel och en orm.
Medan sten-sax-påse i dag är en lek för framför allt barn var de japanska handlekarna förbehållna vuxna och populära bland framför allt bordellkunder.
De lektes antingen som dryckeslekar, då förloraren skulle inta alkohol, eller som ett slags klädpoker, då förloraren fick ta av ett plagg för varje förlorad omgång.
I mushi-ken valde deltagarna ett av tre djur som slog varandra inbördes.
I början av 1800-talet hade leken spritt sig utanför bordellerna och lektes nu även av japanska barn.
Den variant som blev populär i västvärlden kallades jan-ken och bestod av handtecken för sten, sax och papper.
Leken tycks ha kommit till Europa på 1920-talet, då den beskrivs för första gången i franska och engelska källor.