Föreställningen om att det finns en kruka med guld vid regnbågens slut härrör från irländsk folktro. Det berättas att övernaturliga, småväxta väsen, så kallade leprechauns, gömmer sitt guld vid regnbågens slut.
Berättelsen om det gömda guldet kan låta väldigt fantasifull, men den kan ha historiska rötter och anknyter till så kallade regnbågsskålar.
Regnbågsskålar är särskilda guldmynt med en välvd form, som präglades av det forntida folket kelterna under århundradena före vår tideräkning.
Regnvatten samlades i de välvda guldmynten, så att solens strålar reflekterades och gjorde mynten enkla att se.
Mynt samlade regnvatten
Från medeltiden och framåt hittades guldmynt av det slaget ofta på nyplöjda åkrar, där jorden precis vänts. I synnerhet på soliga dagar efter att en regnskur spolat bort jorden samlades det vatten i de välvda mynten, som reflekterade solens strålar och gjorde mynten enkla att hitta.
I regel hittades mynten därför medan en regnbåge prydde himlen efter en regnskur, och det kan ha inspirerat till historien om guldmynt vid regnbågens slut.
På senare tid hittades 41 välvda mynt år 2022 på en åker i Tyskland.