”Chocken var stor, men jag kände en ögonblicklig lättnad. Huvudvärken, sjukdomskänslan och andra smärtor försvann omgående.”
Så skrev den skotske läkaren James Currie 1797, efter att han som en av de första på ett vetenskapligt sätt hade undersökt iskallt vattens effekt på människokroppen.
Curries slutsats var att kallt vatten var bra för kroppen – och det var han inte den förste som hade kommit fram till. Redan under antiken pratade läkaren Hippokrates om kallt vattens läkande verkan, och även romarna tog gärna ett dopp i sina frigidarium – kallvattenbassänger.
Forskning visar att läkarna på 1700-talet hade rätt: vinterbad är hälsosamt för kropp och själ.
Isvatten kurerade allt
I västvärlden blev vinterbad populärt på allvar under 1800-talet, då Currie och andra läkare förespråkade kallt vatten som behandling mot alla möjliga krämpor. Kurorter i Europa och USA började snart ordinera kallt vatten till sjuka och svaga personer.
Nordens kalla klimat lämpade sig perfekt för vinterbad och tanken var att inte enbart de sjuka kunde må bra av ett kallt dopp. Kallbadhus dök upp på många platser.
De hälsomässiga fördelarna av vinterbad diskuteras flitigt, men en påvisbar effekt är att kölden får produktionen av hormonet adiponektin att öka – vilket reducerar risken för diabetes.