Ingen film utan popcorn! Så tänker många biobesökare, när de bänkar sig i salongens mörker för att se en film. Men popcorn har långt ifrån alltid varit en oumbärlig del av bioupplevelsen, och faktum är att popcorn var förbjudet i de första biograferna.
När historiens första egentliga biografer slog upp dörrarna i början av 1900-talet försökte de efterlikna traditionella teatrar med tunga gardiner, tjocka mattor och mjuka stolar.
Kunderna var framförallt välbeställda och välutbildade personer, som var kapabla att läsa de förklarande mellantexterna i dåtidens stumfilmer. I dessa fina biografer var popcorn bannlysta, eftersom det flottiga och krasande snackset skräpade ner och störde andra biobesökare.
VIDEO: Bioreklam för popcorn (1957)
Ljudfilm banade vägen för popcorn
Popcorn fick sitt stora genombrott på 1920-talet, då de första ljudfilmerna började visas. Att gå på bio krävde nu inte längre att man var läskunnig och därför lockade biofilmerna en bredare publik.
Det innebar att biograferna långsamt blev folkligare – vilket även påverkade utbudet av tilltugg till filmen. Biograferna började därför tillåta exempelvis popcorn, eftersom knastrandet från de som åt dem inte var lika störande vid tittandet på ljudfilm som det var under en stumfilm.
Många biografer samarbetade med lokala gatuförsäljare, som – mot att de betalade en avgift till biografen – fick lov att sätta upp sina små popcornvagnar vid ingången.
Popcorn är billigt att producera och har varit en ekonomisk grundbult för biograferna i snart 100 år.
Biograferna började själva poppa
Snart insåg biografernas ägare emellertid att de kunde tjäna bra med pengar på att själva sälja popcorn. På många håll installerades små popcornbodar i lobbyn, och för många biografer blev intäkterna från popcornförsäljningen räddningen under 1930-talets ekonomiska depression.
År 1945 hade popcorn redan blivit synonymt med ett besök i biografen, och mer än hälften av konsumtionen av popcorn i USA skedde på bio.