Vågade kanondrottningar prydde himlen
Åskådarna blev vilda av upphetsning, när lättklädda unga flickor i sensuella dräkter lät sig skjutas ut ur kanoner. Cirkusnumret var precis lika farligt som det såg ut, och många artister missade målet.

Egle Zacchini före avskjutning. Familjen har fött fram många kanonartister.
Varje kväll kan publiken i Londons Royal Aquarium avnjuta en cirkusföreställning med ett nummer som är så spektakulärt och riskfyllt att inrikesministeriet har tvingats utfärda en varning.
Och myndigheternas oro för både cirkusartistens och publikens hälsa är god reklam.
Ända sedan premiären den 2 april 1877 har folk strömmat till teatern, och Aquarium är fullsatt.
Första föreställningen är klockan 17.30, den andra 22.30. Kväll efter kväll.
Programmet består av ganska traditionella cirkusnummer med undantag av ett inslag med en ung, kvinnlig artist. Det är något helt nytt.
Högt över publikens huvuden hänger ett stort kanonrör i luften – det hålls bara uppe av rep och vajrar. Ackompanjerad av trumvirvlar intar Madame Zazel scenen.
Hon har bara en minimal dräkt och höga stövlar på sig, när hon vigt klättrar upp till kanonen och balanserar runt dess lopp.
Hela anordningen svajar hotfullt i upphängningsanordningen. Sedan försvinner hon plötsligt in i mynningen.
Vid det här momentet hör man ofta skräckslagna små utrop från publiken.
Men det är ingenting jämfört med det sus av fasa som fyller tältet en stund senare, när kanonen med ett öronbedövande dån fyras av och slungar ut Madame Zazel 30 meter genom luften.
Cirkusnumret är lika kort som sensationellt.
I några sekunder ser det ut som om Madame Zazels dust med tyngdlagen ska få ett fatalt slut, men i sista stund hejdas hennes luftfärd ned mot manegens golv av ett säkerhetsnät.
Applåderna vill aldrig ta slut.