Under 1800-talet stod britterna på civilisationens översta trappsteg och landets överklass fördjupade sig i tjocka böcker med anvisningar för hur de kunde förfina sitt uppförande. Etikett var ett adelsmärke – och garanterade att det nyrika borgerskapet inte kunde klättra för högt på den sociala stegen, för inom överklassen vägde släkt och manér tyngre än pengar.
DEJTEN
1. Uppför dig på promenaden!
En riktig gentleman skulle alltid ta av sig hatten, när han hälsade på en kvinna.
För den brittiska överklassen var få saker omgärdade av så många regler som möten mellan män och kvinnor. I synnerhet för möten i parker eller på gator gällde stränga etikettsregler, som skulle förhindra allt opassande beteende.
Om en man och en kvinna som kände varandra möttes på gatan, var det alltid kvinnan som skulle ta initiativ till att hälsa genom att diskret erbjuda sin hand. Först därefter kunde mannen lyfta på hatten och hälsa. Att stanna och prata var ett oskick, så om ett samtal skulle kunna äga rum var mannen tvungen att vända och följa kvinnan i hennes riktning.
Enligt Cassell’s Household Guide, en bok från 1869 om korrekt uppförande, skulle samtal i offentligheten präglas av ”sträng återhållsamhet”, och ”livlig diskussion” eller ”högröstat prat” var fullständigt oacceptablr.
Boken slog även fast att om mannen rökte då han mötte en kvinna på gatan borde ingen ordväxling över huvud taget ske, eftersom en man aldrig fick röka i en kvinnas närvaro.
EFTERMIDDAGSTE
2. Duka fram mat på tebordet!
Förutom kakor av olika slag serverades det små smörgåsar till eftermiddagsteet.
När överklassen avlade visit hos varandra på eftermiddagen, skulle det dukas fram te. Ofta hade värden skickat ut en officiell inbjudan med brev, men även utan inbjudan kunde familj och bekanta dyka upp mellan klockan 15 och 17. Att komma tidigare än klockan 15 var enligt Cassell’s Household Guide ”dålig stil”, och om en herre eller ett par dök upp oanmälda, skulle mannen ha på sig hatt och ridpiska, eftersom det signalerade att besöket skulle bli kort.
Oavsett om ett besök var väntat eller ej, föreskrev etiketten att teet aldrig fick serveras ensamt. Enligt Emily Posts Etiquette in Society från 1922 var en värd tvungen att erbjuda ett stort utbud av tillbehör:
”Det första fatet bjuder på varma bakverk av något slag, det andra innehåller smörgåsar, och det tredje kaka. Exempelvis fina småkakor, bakelser och tårtbitar.”
Allt ställdes givetvis fram på husets finaste silverfat, och ”koppar, fat och assietter skulle matcha varandra”, förklarade Emily Post.
KÄRLEK
3. Håll dig till din egen sort!
En kvinna kunde signalera sitt intresse för en man genom att med vänster hand hålla en solfjäder framför ansiktet.
När det gällde överklassens jakt på en livskamrat var etikettböckerna under den viktorianska och den edvardianska perioden tydliga: Sök enbart inom din egen klass. Det var endast på det sättet som förnäma singlar kunde försäkra sig om en partner med goda manér, rätt värderingar samt förmögenhet. Att vara förälskad var mindre viktigt.
”Ömsesidig hängivenhet anses till en början inte nödvändig”, slog Cassell’s Household Guide fast.
Män borde alltid välja yngre kvinnor. En samtida bok rekommenderade att en 30-årig man lämpade sig för en 22-årig kvinna, medan en 40-årig man passade till en 27-årig kvinna.
När mannen hade sett ut en potentiell hustru var det viktigt att uppvaktningen skedde enligt reglerna. Han kunde aldrig förvänta sig att få vara på tu man hand med henne, eftersom ogifta kvinnor alltid skulle ledsagas av en eskort. Friaren var därför tvungen att be kvinnans föräldrar om att få göra visit, då de själva eller en kvinna som agerade förkläde närvarade. Var han fortfarande intresserad bad han om faderns tillåtelse, innan en förlovning kunde komma på tal.
KLÄDSEL
4. Alltid frack efter klockan 18!
Både män och kvinnor bytte om flera gånger om dagen, och en del av kvinnornas garderob bestod av extravaganta och opraktiska klänningar.
Överklassen tillbringade en stor del av sin tid i påklädningsrummet, där tjänstefolk hjälpte till att få kläderna att sitta helt rätt. En oklanderlig och korrekt framtoning var avgörande, och lorder och ladies skulle i regel byta om tre gånger per dag.
Herrarnas morgonklädsel utgjordes gärna av en kavaj med väst och ljusa byxor, men om en aktiv förmiddag utomhus väntade, var det tillåtet att uppträda i golf- eller segelkläderna redan på morgonen. På eftermiddagen skulle männen enligt Walter Cox Greens A Dictionary of Etiquette, som från 1904 gav britterna råd om takt och ton, bära ”jackett i mörkt material” och ”ljusa byxor, som givetvis inte har något uppseendeväckande mönster”.
Innan klockan slog sex på kvällen skulle mannen åter in i påklädningsrummet och byta om, så att han var korrekt klädd för kvällens program. Då var det frack och vit skjorta som gällde, medan ”lackskor och vita handskar gör klädseln fulländad”. Enligt A Dictionary of Etiquette skulle frackkostym ”bäras vid alla formella tillställningar efter klockan 18”.
BORDSSKICK
5. Ta aldrig en tugga direkt av brödet!
Brödet skulle brytas i mindre bitar och ätas med fingrarna.
Middagsbjudningar hölls flera gånger i veckan i den brittiska överklassen, men gästerna var tvungna att hålla tungan rätt i mun för att inte bryta mot de oskrivna reglerna. Vid bordet skulle sällskapet sitta stilla på stolen under hela middagen, och det var viktigt att konversera behärskat.
”Höj aldrig rösten för mycket. Om de som sitter en bit bort inte hör när ni pratar i ett måttligt tonläge, får de nöja sig med att dela sina kommentarer med de personer som sitter nära dem”, stod det i The Gentlemen’s Book of Etiquette and Manual of Politeness.
När maten serverades var det viktigt att aldrig kritisera den. Om en gäst till exempel hittade en mask i sin mat, skulle hen diskret ge ”tallriken till betjänten utan kommentarer, och så skulle betjänten komma med en ny”.
Att blåsa på sin mat eller ta en tugga direkt av brödet var ett förfärligt oskick. Gästen skulle vänta på att maten svalnade, och för Guds skull ”bryta av små bitar av brödet och stoppa dem i munnen med fingrarna”. Allt annat betraktades som vulgärt.