Kineserna var de första som torkade sig med toalettpapper. När papper introducerades på kinesiska avträden är oklart, men den första skriftliga källa som nämner toalettpapper är från år 589 efter Kristus. En tjänsteman skriver att han ”inte vågar använda” papper med citat från religiösa verk ”för toalettändamål”.
Kineserna tycks ha varit väldigt förtjusta i toalettpapper, för dokument från 1300-talet visar att tio miljoner förpackningar toalettpapper årligen tillverkades enbart i provinsen Zhejiang.
Medan kineserna torkade sig med papper, fick man på andra håll i världen klara sig med vad som fanns till hands – i regel löv, gräs, hö, mossa, sten, sand eller träbitar. Mer välbeställda personer använde gärna ull, textil eller päls, som var skonsammare att torka sig med.
Romarna hade offentliga avträden, där flera personer kunde uträtta sina behov samtidigt.
Toalettpapperets föregångare
Under historiens gång har olika civilisationer tillämpat vitt skilda och kreativa metoder för att torka sig i baken.
”Tidens största nödvändighet”
I västvärlden dök toalettpapper upp först 1857, då affärsmannen Joseph Gayetty började sälja stora ark av ”medicinerat papper” under sin slogan ”tidens största nödvändighet”. Papperet såldes i enstaka ark, som fuktats med aloe och sades vara avsedda för behandling av hemorrojder.
Toalettpapper på rulle kom ut på marknaden först ett par decennier senare. Papperskvaliteten var dock dålig, och stickor i baken var ett vanligt problem fram till 1930-talet, då pappersproduktionen till slut förbättrats så mycket att toalettpapper utan träflis kunde börja säljas.