Topp 5: Historiens mest meningslösa uppror
Här är de uppror som redaktionen har bedömt vara historiens mest meningslösa. Håller du med om rangordningen? Deltag i vår omröstning.
Britterna sköt fem amerikaner i ett bråk om en obetald perukräkning.
Lägg din röst på vår omröstningssida.
5. Peruk: Räkning utlöste blodig revolt (1770)
När en brittisk löjtnant i Boston år 1770 beskylldes för att inte ha betalat sin peruk, tog regementet det som en förolämpning. En soldat slog till perukmakarens lärling, och det ledde snart till blodiga sammandrabbningar mellan amerikaner och britter. Fem amerikaner dog i den så kallade Bostonmassakern.
PLUS Massakern ledde till USA:s självständighet.
MINUS Peruknotan var bara en katalysator för motsättningar som redan fanns.
Nr 4. Teaterbiljetter: Prishöjning ledde till dramatiska scener
I två månader protesterade missnöjda teaterbesökare vilt under föreställningarna.
Teater var ett stort folknöje för Londonborna i början av 1800-talet. Därför blev det ett ramaskri, när den populära teatern Covent Garden höjde biljettpriserna år 1809. Nu hade vanligt folk inte längre råd att gå dit.
Med högljudda protester saboterade missnöjda teaterbesökare Covent Gardens föreställningar under två månader. Till slut gav teaterledningen med sig och sänkte biljettpriset.
PLUS Demonstranterna fick igenom sina krav.
MINUS Oroligheterna höll en skämtsam stil och var inte särskilt våldsamma.
Nr 3. Byxkjolen: Parisarna slet kläderna av damer med djärv dräkt
Damer som vågade sig ut i det nya, manhaftiga plagget riskerade att bli överfallna.
När parisiska modeskapare lanserade byxkjolen år 1911, möttes den med huvudskakningar i stadens finare salonger. Värre blev det när modiga kvinnor vågade sig ut på gatorna i den manhaftiga klädseln.
På Place de l’Opera möttes de modemedvetna damerna av en högljudd folkmassa, som drog dem i håret och förstörde deras kläder, innan polisen hann ingripa. Lika illa gick det när modet kom till Wien. Det blev upplopp på gatorna, och på vissa ställen stoppades trafiken upp fullständigt.
PLUS Motståndet mot det nya klädmodet var starkt i flera länder i Europa.
MINUS Protesterna hade ingen effekt; plagget accepterades snart.
Nr 2. Kappkörningar: Huliganer slog sönder Konstantinopel
Kappkörningarna väckte starka känslor och höll på att kosta kejsaren makten.
Kappkörning med häst och vagn hade alltid lockat tusentals åskådare i romarriket. I den östromerska huvudstaden Konstantinopel döptes kappkörningslagen efter färgen på uniformerna. De blå och de gröna var stadens främsta lag, och kejsar Justinianus stödde de blå. Den 13 januari 532 följde han den traditionella kappkörningen från sin loge i palatset, som låg alldeles intill tävlingsbanan.
Han insåg dock snart att åskådarna inte bara var upphetsade inför loppet. De attackerade palatset i ilska över att två kappkörningsfans hade arresterats. Inom några dagar hade tiotusentals personer dödats och halva staden förstörts. Justinianus lyckades behålla makten genom att spela ut de båda supportergrupperna mot varandra.
PLUS Upploppet är ett av tidernas värsta med tiotusentals döda och en enorm förödelse.
MINUS Upploppet berodde på ett allmänt missnöje med kejsaren och alltså inte bara på kappkörningarna.
Nr 1. Halmhattar: Hattlek blev hårresande bråk
Alla män i New York bar halmhatt på sommaren. Ett vanligt hattskämt ledde till våldsamma bråk år 1922.
Den 13 september 1922 var hamnarbetarna i New York som vanligt fullt upptagna med att lasta och lossa de fartyg som låg vid kajerna längs Nedre Manhattan. Som de flesta andra män i staden var de klädda i halmhatt, men plötsligt kände flera av männen att de fick hatten avslagen. Ett gäng från slumkvarteret Mulberry Bend i närheten låg bakom pojkstrecket.
Hamnarbetarna tänkte inte finna sig i hattstölderna och gav pojkarna stryk. Det blev början till historiens märkligaste upplopp. Bakgrunden till konflikten var några oskrivna regler. På 1920-talet var halmhatt standardhuvudbonad för män på sommaren. I New York och många andra amerikanska stater var det kutym att den tunna hatten lades på hyllan senast den 15 september, som ansågs vara den sista sommardagen. Den som bar halmhatt efter detta datum blev utskrattad, och det var allmänt accepterat att hans vänner och kolleger stal hans hatt och trampade på den som "straff". Men tidskriften Pittsburg Press ansåg att pojkarna hade gått långt över gränsen för vanligt skämt. "Det gör ingenting att börsmäklare förstör varandras hattar; sådana skämt går an vänner emellan. Men ingen man accepterar att någon som han ännu inte presenterats för rycker hatten av huvudet på honom."
Dessutom hade pojkarna i hamnen tagit ut glädjen i förskott genom att stjäla halmhattar redan den 13 september. De angripna männen hade alltså all anledning att försvara sig, och nästa dag hade skämtet urartat till ett riktigt massbråk på gatorna i New York. "Hundratals pojkar terroriserar hela kvarter", skrev New York Times och kunde också berätta att upploppen hade spridit sig från Nedre Manhattan till det fina Upper West Side.
Anmälningar om hattstölder vällde in hos polisen, som inte hade någon större framgång med utredningarna. Efter den 16 september klingade upploppen emellertid av. Under några år därefter blossade halmhattsstölderna upp igen med jämna mellanrum.
PLUS Halmhattsupplopp förekom i flera amerikanska stater, främst i New York, New Jersey och Pennsylvania.
MINUS Halmhattsupploppen ebbade ut i takt med att hattmodet blev mindre viktigt.