Polfoto/Corbis

Tolv historiska dieter du INTE ska prova

Från Vilhelm Erövraren till Elvis Presley har människor provat bantningskurer för att bli av med överflödiga kilon – en del mer desperata än andra. De flesta kurer var i bästa fall meningslösa, men somliga kunde vara direkt livsfarliga.

1. Drick dig redlös och slank

År 1000: Vilhelm Erövraren kan ha legat bakom ett av historiens första försök att snabbt gå ned några kilo. År 1086 hade den fruktade krigarkungen blivit så fet att han inte längre kunde sitta på hästryggen.

Kungen av Frankrike hånade honom och sade att han såg gravid ut. Vilhelm bestämde sig för att gå till sängs och bara inta flytande föda – och med det menade han alkohol. Det är oklart om han hade någon framgång med kuren, men man vet med säkerhet att han i alla fall lyckades rida igen. Han dog nämligen år 1087 efter ett fall från sadeln.

Efter gliringar från den franske kungen började Vilhelm Erövraren att banta.

© Scanpix/Bridgeman

Det sägs emellertid också att Vilhelms stora kropp inte fick plats i kistan, så han kan inte ha gått ned alltför många kilon. Alkohol innehåller mängder med kalorier, och enligt vad vi vet i dag borde Vilhelms diet ha varit verkningslös. Men om den fungerade kan det ha varit för att Vilhelm hade druckit sig så full att han inte kände någon hunger.

2. Träsk-kuren

1727: Läkaren Thomas Short gav ut en bok i vilken han rådde alla med för mycket hull att hålla sig från träskmarker. Han hade nämligen observerat att folk som bodde i sumpiga trakter ofta var tjockare än andra.

3. Håll formen med ättika och ylle

1800-talet: Poeten lord Byron var rädd att han skulle bli fet och höll sig smal genom att leva på vatten och kex eller potatis uppblött i ättika. Han klädde sig också i flera lager ylleplagg för att svettas ut fettet.

Kuren höll inte bara midjan smal utan skärpte även intellektet, hävdade Byron. Om han kände sig hungrig rökte han en cigarr.

Emellanåt hängav han sig åt rena matorgier för att sedan kräkas upp maten, eller äta magnesia som har en laxerande effekt.

Lord Byron var känd i samtiden för sin särpräglade livsstil. Han dog som frivillig under det grekiska frihetskriget 1823.

© Wikimedia

Me­toden fungerade. En vinhandlare som förde protokoll över Byrons vikt, detta var före badrumsvågen, noterade att han mellan åren 1806–11 gick ned från 88 till 57 kilo.

Byrons beundrare tog efter dieten, men läkarna tvingades varna för dess hälsorisker. Byron led troligen av bulimi eller anorexi.

4. Strama åt i midjan

1800-talet: En snäv korsett stramade inte bara åt midjan. Den såg även till att de viktorianska kvinnorna inte kunde äta särskilt mycket mat.

Den viktorianska erans idealkvinna skulle inte bara vara slank utan även blek, svag och ha lätt för att svimma. Detta uppnådde kvinnorna genom att endast äta det allra nödvändigaste, vilket underlättades av en snäv korsett, som inte lämnade mycket plats till mat. Att även andningen försvårades tvingade naturligtvis också fram de attraktiva svimningsanfallen.

Bristen på mat hade också den önskvärda bieffekten att kvinnorna inte behövde gå på toaletten så ofta. Viktorianska kvinnor såg det som en framgång om naturen inte kallade mer än en eller två gånger i veckan.

Sexualdriften såg man ned på, och kvinnor borde därför avhålla sig från kött och kryddor – den allmänna uppfattningen var att dessa ingredienser i maträtter var sexuellt upphetsande.

Bleka, magra och med en tendens att svimma – sådana var de viktorianska idealkvinnorna.

Det var ganska vanligt att kvinnor utvecklade symtom på anorexi, men det ansågs inte vara sjukligt. Tvärtom hyllades de anorektiska kvinnorna för sin viljestyrka, när de besegrade de drifter som lurade djupt i den kvinnliga naturen.

På 1860- och 1870-talen uppmärksammade emellertid vissa läkare det sjukliga i dessa kvinnors kraftiga avmagring. Doktor William Gull, en av drottning Viktorias personliga läkare, beskrev fenomenet efter att ha behandlat flera unga, trådsmala kvinnor. Minst en av hans patienter var så utmärglad att hennes liv inte gick att rädda.

5. Massagekuren

1830: Den svenske läkaren Gustav Zander var pionjär inom träningsmaskiner. Många av hans uppfinningar är föregångare till den gymutrustning vi använder i dag. Han tillverkade också en apparat för massage av hela kroppen. Den skulle få kilona att rasa men var helt verkningslös.

6. Svälj en mask och håll kilona borta

1900-talet: Är du för tjock? Dela din mat med en inälvsmask. Det var logiken bakom flera bantningsmedel omkring år 1900. Kapslar med så kallade "rengjorda binnikemaskar" såldes till personer som var så missnöjda med sin vikt att de struntade i biverkningar som illamående, diarré, huvudvärk och det faktum att binnikemaskar kan bli upp till 6 meter långa och leva i tarmen i flera år.

Slankemidler i form af kapsler med bændelorme var et hit omkring 1900.

© Shutterstock

Det är dessutom oklart om parasiter i matsmältningssystemet verkligen har någon inverkan på värdpersonens vikt.

Allt omak kan därför ha varit helt förgäves. Flera berömd­heter sägs ha använt metoden, men det har aldrig säkert bekräftats.

7. Maten ska tuggas 32 gånger – och aldrig sväljas

År 1906 gav den amerikanske hälsofanatikern Horace Fletcher ut en bantningsbok, som blev mycket populär. Huvudbudskapet var att man skulle tugga maten 32 gånger – en gång för varje tand – och sedan luta huvudet bakåt för att låta maten glida ned i halsen utan att göra sväljrörelser.

Det som inte gled ned skulle spottas ut. Metoden skulle användas för all föda, även soppa och drycker. Fletcher rekommenderade dessutom att man begränsade intaget av protein och fibrer, samt att man kompletterade metoden med fysisk aktivitet.

Fletchers kur fungerade troligen för att all glädje med måltiden försvann.

© Library of Congress

Fletcher hade själv gått ned åtskilliga kilon och höll sig i god form. Hälsan var dock inte bättre än att han 69 år gammal dog av bronkit.

Fletcherismen hade många anhängare, bland andra författaren Henry James och industrimagnaten John D Rockefeller. Trots det dog den med Fletcher – nu började man räkna kalorier i stället.

8. Rök dig till en smal midja

1920-talet: Cigaretter marknadsfördes inte bara som ett mirakelmedel mot hosta. Tobaksindustrin rekommenderade dessutom att kvinnor höll sig smala genom att ta en cigarett i stället för en sötsak.

På 1920-talet sökte tobaks­industrin nya kunder och fann dem i en grupp där rökning dittills hade varit tabu – kvinnorna.

Tidigare hade det ansetts opassande att kvinnor rökte, i synnerhet offentligt. Men en ny generation kvinnor bröt konventionerna, klippte håret kort, kastade korsetten och sökte efter andra sätt att få en slank och attraktiv figur. Cigarettindustrin var inte sen att ta chansen och inledde reklamkampanjer riktade mot kvinnor.

”Ta en Lucky i stället för en godis”, blev en populär slogan för cigarettmärket Lucky Strike på 1920-talet.

© Polfoto/Corbis

År 1925 annonserade cigarettmärket Lucky Strike med sin slogan ”Reach for a Lucky instead of a sweet” (ta en Lucky i stället för en godis). Annonsen publi­cerades i olika modetidningar, och piloten Amelia Earhart, den första kvinna som flög ensam över Atlanten, anlitades som modell. Senare följde andra kampanjer med samma budskap – men med männen som målgrupp.

Kampanjen var inte särskilt populär bland godistillverkarna, som stämde American Tobacco Company, och till slut var de tvungna att sluta med annonserna.

Men då hade försäljningen av Lucky Strike redan tredubblats. Kvinnorna hade tagit tobaken till sig, och det var nu en symbol för frigjordhet att synas med en cigarett i ett långt munstycke.

Nikotin dämpar mycket riktigt aptiten och ökar förbränningen, men priset är högt. Rökning snabbar på hudens åldrande och skördar dessutom fler liv än HIV, droger, alkohol, bilolyckor, självmord och mord tillsammans!

9. Skrubba bort valkarna med mirakeltvål

1920- och 1930-talen: Fett – det tvättar man ju bort! Och om det fungerar på spisen går det väl att använda på låren?

På 1920-talet började ett nytt supervapen mot oönskade kurvor att säljas: tvål med extrakt av tång. Den påstods tränga in i huden och bryta ned fettet.

Hoppa ned i badet, tvåla in dig och skrubba bort fettet. Önsketänkande? Ja.

© Shutterstock

Tvålen, som marknadsfördes under namn som "La-Mar" och "Fat-Off", skulle användas i badet och sades på ett mirakulöst sätt kunna avlägsna fett just där det behövdes.

Bortsett från enstaka allergiska reaktioner var biverkningarna minimala. Å andra sidan var effekten lika med noll. Bantningstvål med tång säljs faktiskt än i dag, främst på Internet.

10. Dämpa aptiten med narkotika

1940-talet: Amfetamin blev en folklig drog på 1930-talet, då en ny inhalator för att öppna upp luftvägarna, Benzedrine, kom ut på marknaden. Inhalatorn innehöll amfetamin, och användarna insåg snart att innehållet hade en uppiggande effekt. Upptäckten ledde till att man började producera Benzedrine i tablettform.

Tabletterna användes bland annat av soldater, som måste hålla sig alerta under andra världskriget och Vietnam­kriget, samt för personer med sömn­störningar.

Amfetamin i tablettform skulle hjälpa soldaterna att hålla sig vakna under andra världskriget och Vietnamkriget.

I vissa länder blev tabletterna kända som "semesterpiller", eftersom de kunde hålla föraren vaken när familjen skulle på bilsemester.

Benzedrines effekt som bantnings­medel var dock liten – och biverkningarna långt fler än fördelarna. Medlet var beroendeframkallande, och användarna fick hjärt- och sömnproblem, i vissa fall till och med hallucinationer och paranoia. Benzedrine avregistrerades som läke­medel i Sverige år 1952.

11. Manskuren

1964: Playboyen Robert Cameron gav ut boken "Drinking Man’s Diet". Dieten var populär, eftersom det enda man behövde göra var att hålla ned intaget av kolhydrater och dricka starksprit eller rödvin i stället för öl.

Boken sålde i 2,4 miljoner exemplar i USA, innan den hamnade i blåsväder. Bland annat hävdade näringsexperten Jean Mayer att försäljningen av boken
till medelålders amerikaner "på ett sätt faktiskt kunde jämföras med massmord".

12. Törnrosa blev ju aldrig tjock

1970-talet: Den som sover äter inte – alltså måste den som sover mycket bli smal. Det var logiken bakom Törnrosa­dieten som lanserades på 1970-talet och sägs ha följts av bland andra ingen mindre än Elvis Presley, "the king of rock’n’roll".

När Elvis blev äldre hörde han till sömnkurens anhängare.

© Wikimedia

Men eftersom kroppen har ett naturligt sömnbehov måste sömntabletter användas, vilket medförde att det fanns risk för överdoser och andra biverk­ningar som illamående, kronisk trötthet och för vanliga människor det uppen­bart olämpliga i att sova bort dagarna.

Därför blev kuren aldrig särskilt populär bland den stora allmänheten.