Bridgeman

Tobaksrökning var källan till ett hälsosamt liv

När tobaken kom till Europa på 1500-talet användes den som medicin, och ända fram till 1950-talet gjorde läkare reklam för cigaretter. Tobaksindustrin lyckades koppla ihop rökning med frisk luft, fysisk hälsa och frihet. Det var bara ”hälsofanatiker” som prostesterade.

Tobak var medicin mot klena lungor

Indianerna i Syd- och Nordamerika odlade tobak som en helig växt och använde den som läkemedel. I Nordamerika rökte man även tobak i pipa som offer åt andarna.

I början av 1500-talet tog europeiska upptäcktsresande med sig tobaken hem. En del sjömän hade lagt sig till med indianernas vana att röka eller tugga tobak, men det betraktades som ogudaktigt.

I stället lanserades tobak som en mirakel­medicin och läkare ordinerade tobak mot massor av sjukdomar. Tobakssalva smordes på öppna sår och bölder. Tobaksrökning ordinerades mot slem i hjärta, huvud, lever och blåsa.

Det skulle också vara bra mot svaga lungor, kronisk hosta, öronsusningar, fetma och darrande händer. Man använde till och med tobakslavemang mot tarmsjukdomar.

Underklassen blåste in pengar i statskassan

På 1600-talet blev piprökning vanligt bland sjömän och äventyrslystna som besökte Nord- och Sydamerika. Det spred sig så småningom till anställda inom armén och flottan. Framåt 1700-talet blev cigarr- och piprökning mycket vanligt bland män i de lägre klasserna.

Rökning var enbart för män. Övergången från pojke till man markerades ofta med att en ung sjökadett eller hantverkslärling erbjöds tobak.

Auran av lössläppt manlighet ökade rökningens attraktionskraft. Män gick på krogen för att dricka sprit, spela och röka.

I finare kretsar ansågs rökningen syndig och oestetisk. Flera kungar införde förbud mot tobaken, som de misstänkte var hälsovådlig. Förbuden upp­hävdes dock när monarkerna insett att de kunde belägga tobaken med avgifter – och därefter dra nytta av de enorma intäkterna.

Kvinnlig frigörelse krävde en cigg

På 1600- och 1700-talen var det vanligt att fina damer snusade tobak. Vanan spred sig till vanligt folk men det var helt otänkbart att kvinnor skulle kunna röka offentligt.

Under 1800-talet blev rökning en frihetssymbol för intellektuella och välbärgade kvinnor, så kallade ”blåstrumpor” som kämpade för kvinnors rätt till utbildning. De rökte demonstrativt cigarr och pipa på allmän plats.

Trenden spred sig till andra kvinnor som ville visa sin självständighet. Många rökte cigaretter som strax före år 1900 började säljas i paket.

Snart kopplades kvinnornas ”förbjudna” rökning ihop med ett annat tabu: sex. Rökning banade väg för flirt och uppfattades som ett tecken på ett syndigt leverne. Men år 1928 togs cigaretten till nåder – som bantningsmedel.

Tobaksproducenten Lucky Strike marknadsförde cigaretter med sin slogan ”Reach for a Lucky in­stead of a sweet” och bolagets marknadsandelar steg genast från sex till trettio procent.

År 1978 lanserades nya, slanka cigaretter för yrkeskvinnor: ”You've come a long way, baby”, lyder den uppmuntrande texten.

© Tobaccodocuments.org

Sanna patrioter rökte cigaretter

År 1909 var cigaretter förbjudna i tio amerikanska stater och 26 stater förbjöd försäljning av tobak till minderåriga. Men under första världskriget bröts den trenden. På båda sidor av fronten blev tobak soldaternas enda lyx och lika viktig som mat.

När de storrökande soldaterna kom hem år 1918 hade cigaretter blivit en symbol för tapperhet och frihet, och tobaksmotståndarna var opatriotiska hälsohäxor.

År 1954 lanserades en ny filtercigarett via en ny kampanjidé. Moderna kontorsarbetare skulle identifiera sig med ”the Marlboro Man” mot en bakgrund från Vilda västern. Marlboros försäljning ökade med 10 procent per år och 1972 var märket världens mest sålda cigarett.

Under första världskriget var rökaren patriot. På 1950-talet var han cowboy.

© Granger Collection

Läkare röker Camel

I början av 1900-talet varnade många läkare för rökningens skadeverkningar men de ignorerades eller förlöjligades. Flera cigarettillverkare hävdade till och med i sin reklam att de kunde bota den tobakshosta som rökare fått av konkurrenternas cigaretter.

År 1954 visade en stor amerikansk under­sökning att 70 procent av landets läkare ­rökte – de flesta Camel. Det utnyttjades i en stor reklamkampanj. Med bilder på trovärdiga läkare i vit rock konstaterade Camel-tillverkaren att ”fler läkare röker Camel än någon annan cigarett”.