Bland rester av eldstäder på den arkeologiska fyndplatsen Border Cave i Sydafrika har arkeologer hittat flera stora snäckskal – resterna av en festmåltid, som stenåldersmänniskor intog för 170 000 år sedan.
På den tiden var nästan fyra decimeter långa och ett kilo tunga snäckor en viktig del av jägarnas och samlarnas föda, anser forskarna. Snäckorna innehöll nämligen mängder av protein.
En grupp forskare i evolutionshistoria vid University of the Witwatersrand i Sydafrika har omsorgsfullt arbetat sig genom flera tusen snäckskal som hittats i grottan – och nyligen presenterade den en studie med de överraskande resultaten av sin forskning.
Genom att undersöka snäckskalen med infrarödkameror upptäckte forskarna att de alla visar tecken på att ha hettats upp länge över eld i samma position. Snäckorna har alltså tillagats i sina egna skal
Snäckan innehöll inte bara stora mängder näring, den var också oerhört lätt att fånga.
Bättre än kosttillskott
I dag är det kanske inte så många som tycker att stekta snäckor, stora som en vuxen mans hand, verkar särskilt lockande, men dåtidens människor hade goda skäl att äta dem.
Snäckornas kött var nämligen rikt på protein, järn, magnesium och vitaminer, vilket jägarna och samlarna behövde, eftersom deras diet till stor del bestod av bär och nötter.
Forskarna har tidigare trott att människor började äta jättesnäckor först i slutet av den senaste istiden för 15 000–10 000 år sedan. Detta nya fynd visar att människan insåg värdet av de stora snäckorna och en varierad kost redan för 170 000 år sedan.
Det är också imponerande att grottmänniskorna tycks ha vetat att snäckorna skulle stekas eller kokas länge, innan de kunde ätas. Det tog död på de skadliga bakterier och parasiter som snäckorna bar på.