Skolhistoria: Från förödmjukelser till förbud mot utskällningar
En sak var gemensam för romarrikets, medeltidens och 1800-talets skola: mängder av utskällningar. Det vill en dansk skola nu göra upp med – men är det en god ide?
Lärare och elever blev ofta utskällda eftersom de satt på gatorna.
Dyk ner i skolhistorien här:
Romarriket: Utbildning endast för eliten
Offentliga skolor fanns inte i antikens Rom. Den annars mycket välorganiserade staten lät istället privatlärare utbilda den romerska ungdomen.
Skollokaler fanns inte heller. Undervisningen ägde istället rum på gatan, i pelargångar eller i butikernas lagerrum.
Undervisningen var uppdelad i tre steg. I grundskolan lärde sig barnen att skriva, läsa och räkna.
Utbildningen gav tillträde till bland annat hantverksyrken. Flickor fick gå i grundskola men de flesta eleverna var pojkar. De två högre stegen var förbehållna Roms övre klasser. Under denna vidareutbildning lärde sig eleverna att föra sig bland eliten.
Slavar kunde formellt inte gå i skolan men ibland fick de följa undervisningen tillsammans med slavägarens barn.
Läraren fick gärna slå eleverna.
FÖRDEL: Alla kunde lära sig att räkna och skriva. Grundskolan var öppen för alla fria barn. Eleverna lärde sig det mest grundläggande.
NACKDEL: Skolan cementerade hierarkier. Undervisningen kostade pengar och bara de rikaste hade råd med högre utbildning.
”Skolböckerna” var skrivna på papyrus. Rullarna förvarade eleven i en rund väska kallad scrinium.
Medeltiden: Utantillinlärning istället för böcker
Elever i medeltidens skolor hade sällan böcker. Varken skolor eller föräldrar hade råd med dåtidens dyra handgjorda skrifter.
Istället lärde sig barnen rabbla i detalj vad läraren sa under lektionerna. Och inte blev det lättare av att undervisningen skedde på latin.
Först när Gutenberg uppfann tryckpressen på 1400-talet blev böcker så billiga att skolorna kunde köpa in läromedel till eleverna.
Böcker var dyra och de flesta eleverna fick klara sig utan.
1800-talet: Långsamma elever stämplades som idioter
En elev som lärde sig långsamt eller fick dåliga betyg var antingen motsträvig eller lat. Det menade i alla fall pedagogerna i 1800-talets England.
Som straff tvingades eleven bära en hög, spetsig hatt med ett ”D” för dunce – ”fjant” eller ”idiot” på engelska.
Eleven placerades dessutom på en pall eller vid ett bord längst bak i klassrummet.
Förödmjukelsen skulle få barnet att skämmas och på så vis motivera honom eller henne att anstränga sig mer.
Dumstruten förödmjukade svaga elever.