Sju historiska cocktails

Österrikiska soldater spädde ut sin sprit

På 1800-talet styrde österrikiska soldater i norra Italien och de tog gärna ett glas vin på de italienska tavernorna. Till sin förvåning – och officerernas fasa – var de österrikiska männen inte vana vid den höga alkoholprocenten i det lokala vinet, och efter flera incidenter med slagsmål och fulla soldater uppfann österrikarna helt enkelt ”spritzen”: att spä sitt vin med en skvätt vatten.

Den ursprungliga spritz var baserad på mousserande italienskt vitt vin, medan den moderna Aperol spritz har sina rötter i 1920-talet, då bröderna Luigi och Silvio Barbieri blandade vin med ­bittra örter och bland annat pomerans och skapade Aperol. Med tiden tillsattes prosecco, och Aperol spritz var född.

Vilsekommen kapten fann lyckan på Bermuda

Bermuda, där den klassiska dark’n’stormy uppfanns, var i flera hundra år känt som ”fartygsvrakens huvudstad”. Den karibiska ön är omgiven av flera hundra kvadratkilometer livsfarliga rev och drabbas ofta av förödande tropiska stormar. Sjömän fruktade farvattnen, i synnerhet när det var mörkt och stormigt – och på goda grunder.

Den engelske köpmannen James Gosling var 1806 en av dem som sökte skydd i hamnen på Bermuda under sin resa mot USA. Gosling kom aldrig vidare utan började producera rom, och hans Gosling-rom anses i dag vara den enda sortens rom som går att använda för att göra en dark’n’stormy. Drinken består av rom med ginger beer, massor av is och en skiva lime.

Engelska sjömän uppfann storstadskvinnornas drink

En cosmopolitan, som Sarah Jesssica Parker ofta smuttar på i Sex and The City, består i dag av vodka, cointreau, tranbärsjuice och lite färskpressad lime.

Den vackert röda färgen saknar dock koppling till drinkens historia, för föregångaren till cosmopolitan är den så kallade gimlet – en drink uppkallad efter amiral Thomas Desmond Gimlette, som på 1800-talet beordrade sina sjömän att dricka gin med lime för att inte få skörbjugg.

Senare började sjömännen blanda rom och även vodka i den syrliga juicen, och den så kallade vodka gimlet var uppfunnen.

Genom att tillföra cointreau uppfann sjömännen något som de kallade för en ”kamikaze”, och basen i denna drink blev på 1980-talet till den absoluta tv-seriedrinken cosmopolitan genom att tranbärsjuice tillsattes, så att den vackert röda färgen uppstod.

Guldgrävarnas champagne

Den har kallats för jetset-drink och är James Bonds favorit, om den är ”shaken, not stirred”. Ursprungligen består en martini av gin och vermouth, medan en dry martini innehåller samma ingredienser fast mindre vermouth. Dess mondäna kusin vodka martini består av vodka, vermouth och is.

Historien bakom martinin sägs vara att en guldgrävare i Kalifornien i mitten av 1800-talet hade turen att hitta en stor guldklimp. Medan han väntade på tåget i staden Martinez i Kalifornien beställde han champagne för att fira sitt fynd, men bartendern i den lilla staden hade endast gin, vermouth, en bitter, lite lokal likör och en citron till sitt förfogande. Han blandade ihop allt och serverade The Martinez Special – föregångaren till dagens martini.

The Martinez Special kan än i dag beställas i staden Martinez.

Presidenter, Churchill och en amerikansk läkare

Precis som med andra kända cocktails är ursprunget till The Manhattan omdiskuterat.

Den mest utbredda förklaringen är att drinken uppfanns på 1870-talet bland New Yorks jetset, då läkaren Iain Marshall vid ett tillfälle skulle delta i en middagsbjudning med bland andra den amerikanske presidentkandidaten Samuel Tilden och Winston Churchills mor. Iain Marshall blandade whisky med söt vermouth och Angostura Bitter. På toppen placerade han ett maraska-körsbär – det klassiska cocktailbäret, som därmed introducerades i drinkar.

Drinken blev så populär bland middagsgästerna att den snabbt nådde stadens barer, som började erbjuda sina kunder möjligheten att smaka den exklusiva manhattan med cocktailbäret på toppen.

Mojito var urbefolkningens medicin

En av världens mest omtyckta drinkar blev populär redan på 1650-talet.

Sjömän på den tiden sökte sig gärna till Kuba och kontaktade ursprungsbefolkningen, som kunde fresta med ”brännande vatten” – en stark sprit gjord på kaktus eller sockerrör, som de blandade med färsk limejuice, myntablad och ibland även socker. Mojiton betraktades som medicin, och på goda grunder, eftersom C-vitaminet i limejuicen hjälpte mot både skörbjugg och dysenteri.

När britterna började producera rom i Karibien blandade de den på samma sätt: med lime, mynta och socker. Afrikanska slavar tog med sig receptet på sockerlag till öarna i Karibien, och genom att drinken blandades med sockerlag i stället för rent socker, var den mojito vi känner i dag född.

Blodtörstiga pirater älskade piña colada

De tidigaste historierna om den sötsyrliga, tropiska drinken piña colada är från 1800-talet, då den puertoricanske piraten Roberto Cofresí inför varje seglats serverade rom blandad med färsk ananasjuice och kokossaft till sina män för att höja deras moral.

Utöver att Cofresí fått äran för att ha uppfunnit den läskande drinken är han känd som Karibiens Robin Hood. I en tid då öarna i Västindien präglades av stor fattigdom plundrade Cofresís pirater handelsfartyg från de stora nationerna och livnärde på så sätt sina familjer och hela byar.

År 1825 gick Danmark, Spanien och amerikanska West Indies Squadron samman för att gripa Roberto Cofresí, vilket lyckades efter ett sjöslag i närheten av den danska kolonin Sankt Thomas.

Cofresí ställdes inför rätta och dömdes till döden, och inte ens hans ananas-kokos-dryck kunde förhindra hans död 1825. Med honom försvann receptet i mer än hundra år. År 1950 berättade The New York Times hur kubanerna älskade att avnjuta en piña colada på öns stränder.

Efter att beskrivningen av smaken av stark rom, syrlig ananas och söt kokos publicerats i den berömda tidningen fick piña colada sin fasta plats på barmenyerna världen över.