Sexhandel i London: Kvinnor sålde varandra

Var femte kvinna involverad

England har blivit ett imperium, och London håller sakta men säkert på att bli Europas största stad – ett centrum för handel och ekonomi.

I takt med upplysningstidens och vetenskapens frammarsch förlorar samtidigt kyrkan sitt dittills fasta järngrepp om landets invånare. Det resulterar i att de får en huvudstad där pengar och alkohol flödar i lika lustfyllda som strida strömmar.

Staden myllrar av prostituerade. Uppskattningsvis är var femte vuxen kvinna i London inblandad i prostitution och till skillnad från i andra storstäder, som ­Paris och Amsterdam, försiggår inte sexhandeln i det fördolda.

Efter mörkrets inbrott kan invånarna norr om Themsen inte undgå att möta lättklädda damer. Mest beryktade är gatorna omkring Oxford Street, Fleet Street och Charing Cross där det finns affärer och där marknadsbodar håller till om dagen.

Efter mörkrets inbrott kan en man i dessa kvarter inte undgå att uppsökas av kvinnor som diskret erbjuder deras sällskap och viskar: ”Jag vill så gärna gifta mig med dig.”

Om mannen då höjer sin högra arm är det ett tecken på att han är beredd att betala för deras tjänster – och tillsammans går de in på en sidogata ­eller slinker in i en port.

Här finns så många prostituerade att besökare i staden verkligen chockeras över det moraliska förfallet. År 1792 skriver Friedrich Wilhelm von Schütz hem till Hamburg: ”Så snart gatlyktorna tänds börjar gatflickorna att svärma.

De har målat sig och är välklädda när de bjuder ut sina tillgångar. Det finns säkert inte någon plats i världen som kan mäta sig med London i osedlighet.”

Kungen flyr från slagsmål

En av de mest ökända kvinnorna i Londons hedonistiska nattliv är Moll King. Hon är dotter till en skomakare och som barn sålde hon frukt, fisk och grönsaker tillsammans med sin mor.

Hon prostituerade sig och gifte sig sedermera med Tom King. Tillsammans öppnade de Tom King’s Coffee House i Covent Garden där Moll sålde kaffe, te och kakao samt gin till stadens undre värld.

Krogen hade nattöppet och stället blev snabbt både ökänt och populärt. Tom King hade kontakter inom aristokratin och tog sig ett och annat glas med en del förnäma kunder.

Moll King var nykter och såg till att utkastarna höll de värsta slagskämparna borta. Kaffe­huset hade inga sängar och därför kunde Moll och Tom inte straffas för att driva bordell. I stället söp de kunderna så fulla­ att de inte kunde ta sig hem utan måste övernatta på någon av Covent Gardens små bordeller.

”Här försiggår saker som är förbehållna natten” står det att läsa i boken The Life and character of Moll King, som kom ut år 1747.

”Här finns sammankomster av alla de slag där en broder, från gentlemannen till kaffehuspojken, kan vara säker på att hitta en väntande nymf. Här kan du se glädjeflickor ut-klädda till eleganta damer. De bär förklädnad för att lättare kunna bedra de oförsiktiga unga män som frestas att fästa ­sina ögon vid dessa behag.”

Flera böcker berättar i dag att till och med kungen, Georg II, smög sig in på Tom King’s Coffee House. Han stirrade på en kvinna vid grannbordet tills hennes sällskap, som inte kände igen kungen, reste sig och ilsket utmanade honom på slagsmål. Kungen flydde skyndsamt.

Det beryktade kaffehuset måste slå igen sedan Moll King attackerat en kund. Hon slutade emellertid sina dagar i förnäma kvarter i ett hus som hon köpt utan­för London – ett öde som var ytterst få prostituerade förunnat.

Skuld til bordellmamman

Det var främst unga flickor som rekryterades som prostituerade.

Många reste hemifrån med hästkärra från landet in till London. Där tog bordellmammorna emot dem med öppna armar – och flickor­na var bara glada över att träffa en vänlig själ.

Bordellmammorna hade nästan alltid själva varit prostituerade och sedan köpt sig ett kaffehus eller en bagnio, ett litet badhus, för sina sparpengar. De lånade ut kläder och höll med kost och logi – och flickorna fick en skuld till dem som de aldrig blev av med.

Andra kvinnor hamnade i sexhandeln sedan deras män övergett dem med ett barn, och i fattigkvarteren blev många flickor även barnprostituerade.

Några såldes till och med av sina egna föräldrar. De levde ett kort och brutalt liv, där den enda lindringen som stod till buds var billig, hembränd gin.

Bok med priser

I denna miljö sammanställde hallicken Jack Harris en lista över hundratals prostituerade. Han samlade deras namn i en liten bok, Harris's List of Covent Garden Ladies.

För två shilling och sex pence kunde boken köpas på krogar, bordeller och i affärer i hela Covent Garden.

I boken fanns adresser till alla prostituerade, och man fick även uppgifter om kvinnornas ålder, utseende och taxa.

För att inte helt utlämna de prosti­tuerade, som ju faktiskt kunde ha familj att ta hänsyn till, nämndes inte ­alla bokstäver i efternamnet.

Om miss B....rn, på 18 Old Compton Street i ­Soho, står det till exempel:

”Denna dygdiga nymf har just fyllt 18 år. Hennes kropp är perfekt och hon har just frivilligt inlett sin bana i denna Venusvärld. Hon spelar piano, sjunger, dansar och älskar alla ­delar du kan tänka dig av den amorösa akten. Hon är av medellängd, har vackert rödbrunt hår, mörka ögon och ett mycket betagande ansikte. I sängen gör hon allt vad hjärtat kan önska. Hennes pris är två pund.”

Nyfikna på skvaller

Miljön var ökänd, men också fascinerande, och många av Londonborna följde de mest hyllade prostituerades liv via magasin och tidningar som Nocturnal Revels, The Public Advertizer och The Gentleman’s Magazine.

En av de mest berömda kvinnor man kunde läsa om var Lavinia Fenton. Hon växte upp på en bordell vid Charing Cross där en kund undervisade henne i sång och musik.

Som 19-åring fick hon jobb som skådespelerska vid en teater, och bland hennes många beundrare fanns hertigen av Bolton som köpte sig till nätter med den unga stjärnan.

När de båda visade sig tillsammans offentligt, blev hennes framträdanden på teatern ännu mer populära. Hertigen var näm­ligen en gift man och alla var nyfikna och ville höra ekivokt skvaller om det skandalösa förhållandet.

Först efter 20 år, sedan hans hustru gått bort, gifte sig hertigen med Lavinia. Då hade hon redan fött honom tre barn.

De flesta prostituerade hade knappast en sådan tur som Lavinia och ytterst få brydde sig om att spara till sin ålderdom.

Några enstaka köpte sig ett kaffehus ­eller en krog, men de flesta blev gravt ­alkoholiserade och smittade av könssjukdomar, bland annat syfilis.

När 1700-talet tog slut upphörde även de syndiga nätterna i Londons hjärta. Folk hade fått nog. Politikerna höjde skatterna på alkohol och det blev förbjudet i lag att prostituera sig. När drottning Victoria kröntes år 1838, svepte strikt moraliska strömningar in över landet och en ny puritansk era inleddes.

Sexhandeln försvann från gatorna och kom aldrig tillbaka i samma omfattning som i den tragiska men fascinerande värld som härskat i Londons centrala delar under nästan ett helt århundrade.