Så blev hunden människans bästa vän
Schäfer, golden retriever, dobermann. Många av de populäraste hundraserna har inte uppstått av sig själva utan är framavlade av människan. Intensivt arbete har genom tiderna resulterat i raser som är specialiserade på bland annat råttjakt och simning.
Schäfern skulle arbeta, ansåg dess skapare Max von Stephanitz (mitten).
Alaskan Husky - Guldgrävarens bästa vän
År 1880 blev Alaska en magnet för lycksökare som drömde om stora guldfynd. Hundslädar var ett ovärderligt transportmedel och guldgrävarna hade med sig många draghundar av olika raser.
Därför blev draghundstävlingar ett populärt tidsfördriv. Och snart blev prispengarna i sig en inkomst för de bästa hundförarna. Draghundstävlingarna krävde hundar som kunde hålla samma höga fart över distanser på mer än hundra mil.
En av de bästa förarna, Alec ”Scotty” Allan, bestämde sig för att ta fram en ras som kunde vinna de tuffa tävlingarna – varje gång. Han korsade siberian husky med bland annat greyhound och irländsk setter. Det färdiga resultatet kallades alaskan husky, en ras som inom några år hade konkurrerat ut alla andra.
Schäfer - brukshunden
Officeren Max von Stephanitz såg under en övning en varglik grå herdehund i arbete. Han blev så imponerad av att den var extremt lydig och arbetsvillig att han år 1899 bestämde sig för att köpa ett exemplar för att kunna få fram den perfekta brukshunden. Horand von Grafrath, som hunden hette, är stamfader till alla schäferhundar.
Dobermann - skattefogdens livvakt
Som skatteindrivare i 1800-talets Tyskland var Louis Dobermann sällan en välkommen gäst. Han blev ganska oftad hotad och bestämde sig därför för att skaffa sig något slags skydd. Turligt nog hade Dobermann en bisyssla som hundfångare och han började därför korsa de hundar han fångade in.
Målet var att avla fram en hund som var stor, intelligent, trofast och som kunde användas till personskydd.
Dobermanns avelsarbete var ganska slumpartat och berodde på vilka blandraser han hade tillgång till. Eftersom han inte förde anteckningar över sitt avelsarbete vet man inte exakt vilka raser han använde sig av.
Troligen ingick såväl rottweiler som grand danois och flera terrierraser. När Dobermann dog övertogs finputsningen av hans avelsarbete av andra men slutprodukten uppkallades efter honom. Hundrasen dobermann är i dag en av de mest populära – och fruktade – vakthundarna.
Golden Retriever - vattenhund för andhämtning
Golden retrievern är en av världens mest populära hundraser, inte minst för att den är lätt att träna och har ett milt temperament. Golden retrievern är den idealiska familjehunden.
När den engelske lorden Dudley Coutts Marjoribanks avlade fram hunden på 1860-talet var det dock inte familjetrivsel utan jakt som var ändamålet. Han ville ha en hund som gärna kastade sig ut och hämtade fåglar som skjutits ned över vatten. Den skulle alltså vara en god simmare.
Under ett besök i Brighton blev Marjoribanks så imponerad av några cirkushundar att han köpte en av dem. På godset i Skottland parade han den begåvade show-hunden med en nu utdöd ras – den vattenälskande tweed spanieln. Det resulterade i fyra valpar som han sedan korsade med raser som bland annat blodhund och irländsk setter.
Efter många år av tålmodigt avelsarbete och medveten inavel nådde Marjoribanks så småningom sitt mål: den intelligenta hundras som år 1920 fick det officiella namnet golden retriever
– ”den gyllene apportören”.
Yorkshireterrier - mördarmaskin blev knähund
I mitten av 1800-talet flyttade lantarbetare från hela Storbritannien till Yorkshire för att söka jobb i stadens fabriker. Med sig hade de mängder med olika terrierraser som använts till att jaga råttor på landet.
Alla hundarna parade sig med varandra. Särskilt en hund, Huddersfield Ben, var en prima råttdödare. Under sitt bara sex år långa liv hann Ben bli far till så många valpar att han i praktiken la grunden till en ny hundras: yorkshireterriern. I dag har hunden en helt annan funktion – som ompysslad knähund, ofta försedd med rosett på huvudet.
Pitbullterrier - knähund blev mördarmaskin
Hundhetsning var en populär om än olaglig publiksport i 1800-talets Storbritannien och hunduppfödare utvecklade många olika kamphundsraser. En av våra dagars mest omdiskuterade kamphundar, pitbullterriern, var dock inte någon av dem.
Det var irländaren James Hinks som på 1860-talet tog fram pitbullterriern. Han utnyttjade förvisso kamphundar i avelsarbetet men målet var estetiskt: Han ville skapa en kritvit hundras som skulle falla överklassen i smaken och fungera som ett slags mode-accessoar för de rika. Tidiga pitbullterrier var mindre än dem som finns i dag.