Radikalt skifte på landsbygden
Från 1700-talets mitt förändrades den svenska landsbygden drastiskt. Byar slogs sönder och tegar slogs samman. Skiftet hade nått Sverige.

Skifteskarta över Björsta by utanför Nynäshamn.
Björsta by var en helt vanlig by med åtta hemman i östra Mellansverige. Vid det första skiftet, storskiftet 1786, hade redan hagar, åkrar och skog slagits samman till större brukningsenheter.
Men inför laga skiftet 1855 skriver lantmätaren: ”så förekommer därvid nu så stor ägoblandning att delägarne enhälligt anse laga skifte vara af högsta behofvet påkalladt.”
Ägosplittringensågs av sin samtid som ett stort hinder för det svenska jordbrukets utveckling.
De flesta bönder i Sverige bodde i byar och brukade marken i tegskiften sedan medeltiden. Böndernas jordremsor var smala och låg intill varandra i gärdena. Systemet innebar att varje bonde fick del av alla olika sorters marktyper, vilket spred risken för missväxt. Det var också rättvist.
Men tegsystemet krävde att jorden brukades samordnat i byn, eller till och med att man sådde och skördade tillsammans med andra. Det fanns inte utrymme att på egen hand prova andra grödor, eller nya brukningsmetoder som växelbruk med fodervall, som blivit allt vanligare.
Det var också ibland så långt från byn till de yttersta tegarna att de blev svåra att bruka. Förespråkarna för skifte ansåg att ett mer individualistiskt jordägande skulle underlätta nyodling och gynna folkökningen.
Internationell trend
I hela Västeuropa fanns liknande tankar. England och Danmark var förebilder med omfattande skiftesreformer.
Att slå samman tegar till större markområden var egentligen inte nytt. Det hade bönderna alltid gjort för att förenkla ägoförhållandena.
Gemensamt för de svenska skiftesreformerna var att de drevs igenom av staten, att målet var att rationalisera, och att de utfördes av utbildade lantmätare och dokumenterades noga.
Första genomslaget för storskiftesidéerna kom i en förordning från 1749. Lantmätarna fick i uppdrag att se till att ägor lades samman i så stora skiften som möjligt.
Till en början behövde alla bönder enas om ett storskifte för att det skulle bli verklighet. Med skiftesvitsordet kom senare en enskild bonde att kunna driva igenom skifte för en hel bys mark.