En hån mot gudar och människor. Så beskrev den grekisk-romerske filosofen Dion Chrysostomos prostitution på 100-talet efter Kristus: ”Bordellägare för samman folk för att idka samlag som helt saknar Afrodites charm. Det rör sig om tillfredsställelse av liderlighet utan minsta kärlek, enbart för profitens skull!”
Ett totalförbud var enligt filosofen det enda rätta. Om Dion Chrysostomos trodde att någon skulle lyssna på hans uppmaning misstog han sig dock gravt.
Enligt romerska källor hade Rom minst 32 000 prostituerade vid den tid då filosofen skrev sin text.
Arkeologiska studier visar att Pompeji, dit välbärgade romare före kuststadens utplåning år 79 vallfärdade på somrarna, hade uppemot 35 bordeller, trots att staden inte hade mer än drygt 10 000 invånare.
I staden Pompeji vittnar explicita fresker om den utbredda prostitutionen i romerska riket.
Antikens prostituerade fanns överallt: i Mesopotamiens urgamla städer, på värdshusen i Atens trafikerade hamn, i småstädernas sjabbiga bordeller och under Colosseums valv i Rom. Till och med på de öde gravplatserna utanför städernas försvarsmurar fanns kvinnor och män som sålde sex.
De allra flesta gjorde det för att de var tvungna och de levde ett eländigt liv på samhällets botten.
Det fanns dock prostituerade som genom list och skarpsinne lyckades bryta med samhällets konventioner och tog sig ända in i maktens centrum.
Världens äldsta yrke?
Prostitution har ofta kallats ”världens äldsta yrke”. Uttrycket kommer från författaren Rudyard Kipling, som år 1888 inledde en novell om en indisk prostituerad med meningen: ”Lalun tillhör världens äldsta yrke.”
Prostitution är visserligen ett urgammalt yrke, men det finns inget som tyder på att det skulle vara äldre än exempelvis bondeyrket. Den hittills äldsta referensen till kommersiell prostitution som inte hade med någon form av kult att göra är från civilisationens vagga i Mesopotamien omkring år 2400 före Kristus.
På en lista över yrken skriven med kilskrift nämns kar.kid, som forskarna tror betyder kvinnlig prostituerad. På samma lista förekommer även också för en manlig prostituerad, kur-garru.
Enligt kilskriften höll de prostituerade till i och kring städernas värdshus. Yrket uppstod troligen i samband med utbredningen av äktenskapet, som uppfanns i Mesopotamien vid ungefär samma tid.
”Beslöjade skökor och slavinnor ska fråntas sina kläder, tilldelas 50 käpprapp och få asfalt hälld över huvudet.” Assyrisk lagtext från cirka år 1075 före Kristus
I och med äktenskapet kunde familjer ingå strategiska allianser genom att gifta bort sina barn med varandra och samtidigt säkerställa att arvingarna var legitima. Äktenskapet gjorde dock i praktiken hustrun till makens egendom, och stränga lagar upprätthöll det avtal som ingåtts.
I den assyriska lagtexten Assura från cirka år 1075 före Kristus står det bland annat att om en make ertappar sin hustru med en annan man, så ska de båda bestraffas med döden.
I samma lagsamling uppmanas fria, ärbara kvinnor att täcka huvudet med en slöja när de vistas utanför hemmet. Slöjan var ett tecken på bärarens höga ställning och därför strängt förbjuden för prostituerade. Ett brott mot regeln bestraffades hårt: ”Beslöjade skökor och slavinnor ska fråntas sina kläder, tilldelas 50 käpprapp och få asfalt hälld över huvudet.”
Det fick inte råda några som helst tvivel om vem som var ärbar och vem som inte var det.
Från Mesopotamien spreds idén om äktenskapet till bland annat antikens Grekland och Italien, och prostitutionen följde i dess spår.
Atens prostituerade betalade skatt
De grekiska stadsstaternas uppblomstring från 800-talet före Kristus fick invånarantalet att öka dramatiskt, behovet av att reglera invånarnas sexliv likaså.
I stadsstaten Aten var det Drakon, stadens förste lagstiftare, som omkring år 621 före Kristus införde ett antal stränga lagar som skulle begränsa överklassens möjligheter att utnyttja de lägre klasserna.
En av Drakons lagar gjorde det straffritt för Atens familjefäder att döda en annan man ifall han ertappades med att ha sex med familjefaderns hustru, mor, dotter eller slavinna, som alla räknades till hans hushåll.
Lagen gjorde det i princip omöjligt för stadens unga män, som sällan gifte sig före 30-årsåldern, att vara tillsammans med en kvinna. Den enda möjligheten var att besöka en av de få prostituerade som höll till i stadens mörka gränder.
Ännu värre var risken att sexualdriften skulle gå ut över stadens ärbara kvinnor. Därför sägs Atens kände lagstiftare Solon omkring år 590 före Kristus ha hittat en praktisk lösning.
”Eftersom Aten var fullt av unga män som, drivna av sina naturliga drifter, hade för vana att vistas på opassande platser, lät Solon placera kvinnor i särskilda hus, som var tillgängliga för alla”, skriver den grekiske författaren Filemon.
I antikens Grekland sålde även unga pojkar och män sin kropp till äldre män.
Dessa hus var enligt Filemon statliga bordeller. Även om dagens forskare betvivlar att Solon ansvarade för driften av bordellerna, så står det klart att han bestämde att det inte räknades som äktenskapsbrott ifall en man ertappades tillsammans med en prostituerad.
Samtidigt ålade han de prostituerade att betala skatt, precis som andra näringsidkare. Därmed var Solon först med att både definiera och legalisera yrket. Samtidigt förnekade han emellertid de prostituerade det skydd som de flesta andra åtnjöt.
Därmed lämnades de prostituerade helt ensamma i en värld som redan från början inte erbjöd kvinnor särskilt många möjligheter.
Det var emellertid inte alla som uppfattade lagarna som en begränsning. Vissa såg i stället en chans att slippa undan samhällets inskränkande regler.
Kurtisaner tog sig in i männens värld
Atens lagar begränsade de atenska kvinnornas rätt att vistas i staden. Av rädsla för äktenskapliga snedsteg skulle kvinnorna isoleras i hemmet, och om de någon gång gick ut fick det endast ske i sällskap med andra, som kunde hålla ett öga på dem.
Sådana begränsningar slapp stadens prostituerade. De flesta prostituerade var antingen slavar eller frigivna slavar, medan resten var greker utan medborgarskap.
”Är ögonbrynen för ljusa? Då målar de dem med lampolja. Är huden för mörk? Då smörjs den in med vit blykräm.” Den grekiske komedidiktaren Alexis, om de prostituerade
Sämst betalt fick de så kallade pornai, som höll till på bordeller eller hittade kunder på gatan. De arbetade för en sutenör, som lade beslag på större delen av inkomsterna.
För att få kunder var de tvungna att göra sig attraktiva. ”Är ögonbrynen för ljusa? Då målar de dem med lampolja. Är huden för mörk? Då smörjs den in med vit blykräm”, skrev komedidiktaren Alexis på 300-talet före Kristus.
I den andra änden av skalan återfanns hetärerna, lyxprostituerade som besatt kunskaper om konst, litteratur och filosofi och därmed kunde erbjuda mer än bara sex.
Hetärerna var mästare på sång, dans och erotiska lekar. De var de enda kvinnor som kunde sitta tillsammans med männen under så kallade symposier, dryckeslag för eliten. Deras sällskap, och intimitet, kostade mycket pengar, men de var respekterade för sina kunskaper.
En av Atens mest kända hetärer var Aspasia. Hon kom från stadsstaten Miletos och flyttade till Aten omkring år 450 före Kristus. Enligt stadens lag tillhörde hon därmed kategorin metoiker, fast bosatta invånare av främmande nationalitet, och kunde inte få medborgarskap.
Det sägs att hetären Aspasia anklagades för ogudaktighet, men hon frikändes efter att ha försvarats av sin älskare, statsmannen Perikles.
Aspasia utnyttjade dock det faktum att Atens strikta regler för kvinnor inte gällde henne. Hon blev hetär och lärde sig i sitt umgänge med stadens mest inflytelserika män allt om bland annat politik. Enligt den grekiske författaren Plutarchos besökte till och med filosofen Sokrates och hans elever Aspasia för att höra hennes visdomsord: ”Detta trots att hon ledde en verksamhet som var allt annat än ärbar eller välrenommerad, ett hus fullt av unga kurtisaner.”
Atens vid den tidpunkten ledande politiker var Perikles, som föll pladask för den kloka Aspasia. En kort tid senare skilde han sig från sin hustru: ”Eftersom deras äktenskap inte var angenämt, överlämnade han med hennes egen välsignelse henne åt en annan man och tog själv Aspasia, som han älskade innerligt”, skriver Plutarchos.
Komedidiktarna gjorde sig lustiga över statsmannens romans med Aspasia, som en av diktarna kallade ”en prostituerad som för länge sedan har förlorat all känsla för skam”.
Varken Aspasia eller Perikles lät sig emellertid påverkas av det, och tillsammans fick de ett barn. Efter att Perikles smittats av pesten och dött, blev Aspasia tillsammans med en annan politiker, som hon hjälpte till det politiska systemets topp. Därefter försvann den gåtfulla kurtisanen ur historien.
Fryne friades i rätten när hon visade de manliga juryledamöterna sina vackra bröst.
Gudaskön kurtisan lindade männen kring sitt finger
Ett vackert ansikte och en välsvarvad kropp gjorde den grekiska hetären Fryne rik. När hon ställdes inför rätta överraskade hon domarna.
Den grekiska hetären Fryne blev känd för att vara en av antikens vackraste kvinnor – och för att hon fick ut maximalt av sina tillgångar. Som vuxen flyttade Fryne till Aten på 300-talet före Kristus.
Där blev hon känd som stadens mest beundrade kurtisan. Fryne var inte bara vacker. Hon var också kvick och intelligent och hade känsla för marknadsföring.
Under en fest till havsguden Poseidons ära trollband hon enligt källorna målaren Apelles genom att gå ut i vågorna med utsläppt hår. Synen inspirerade Apelles till att måla gudinnan Afrodite som stiger upp ur havet.
Fryne stod senare modell för en staty för Afrodite och fick därmed förkroppsliga kärleksgudinnan.
Berömmelsen skaffade henne tidens rikaste sexkunder, vilket fick hennes förmögenhet att växa explosionsartat. Hennes rikedomar väckte dock avundsjuka, så hon anklagades för blasfemi och ställdes inför rätta.
När allt tydde på att processen skulle sluta med en fällande dom blottade hon sina bröst för juryn – som bestod av enbart män – och blev därmed frikänd.
Rom myllrade av prostituerade
Ingen annanstans i den antika världen blomstrade prostitutionen lika vilt och begärligt som i romerska riket. Efter hand som imperiet växte exploderade även antalet invånare i städerna.
I Rom, som vid tiden för Kristi födelse hade en miljon invånare, fanns ett fåtal rika och en enorm underklass, som bara precis hankade sig fram. I detta myller av människor kunde de mörkaste lustar frodas, vilket utgjorde en grogrund för en omfattande prostitution.
”Alla delar av hennes kropp undersöktes och fingrades.” Filosofen Seneca, om försäljningen av en slav till en bordell
Liksom i antikens Grekland var de allra flesta prostituerade slavar. Den romerske filosofen Seneca beskrev upprört en slavmarknad där en kvinna såldes till en sutenör: ”Hon stod helt naken på stranden till köparens förlustelse. Alla delar av hennes kropp undersöktes och fingrades.”
Generellt hade emellertid romarna ett avslappnat förhållande till prostituerade, som jämställdes med gladiatorer och skådespelare, andra personer utan vare sig ära eller värdighet.
Enligt romerska källor dansade prostituerade nakna på stadens gator under den årliga festen floralia. Deras deltagande visar att de prostituerade betraktades som en naturlig del av samhället.
Under svåra perioder tvingades även fria romerska kvinnor och män att sälja sin kropp för att överleva. För det krävdes emellertid att de anmälde sig till ämbetsmannen som ansvarade för den allmänna ordningen i staden. Han skrev upp deras namn, dels för att de inte skulle anklagas för otukt, dels för att de skulle kunna betala skatt.
De fattigaste prostituerade hade inte tillgång till något eget rum, utan arbetade utanför teatrar, tempel och kapplöpningsbanor. Vissa höll till under något av Roms många valv. Dessa prostituerade uppkallades efter latinets ord för valv, fornix, som på engelska blev fornication (otukt).
I bordellens små kammare står det ”sängar” av cement och sten, som lär ha varit täckta av halm.
Pompejis största bordell avslöjar de prostituerades hemligheter
När en grupp arkeologer år 1862 grävde ut den begravda romerska staden Pompeji avtäckte de en av antikens bäst bevarade bordeller. Dold i asklagret låg en guldgruva av information om de prostituerades vardag och deras kunder.
År 79 efter Kristus kapslade aska och pimpsten från vulkanen Vesuvius in staden Pompeji, som därmed blev ett tidsdokument. Det gällde även stadens stora bordell, lupanar, som det hette på latin.
Arkeologerna hittade bland annat ett antal erotiska fresker ovanför ingångarna till bordellens små rum. Målningarna fungerade sannolikt som en översikt över platsens sexuella tjänster. Väggarna döljer emellertid även information om kvinnorna och deras kunder.
På så många som 150 ställen på väggarna finns det graffiti i form av ord och teckningar. De flesta är signerade, och namnen visar att bordellen inte bara hade kunder från Pompeji, utan även från omgivande städer.
Illustrationer av bland annat fartyg och havsfåglar speglar att Pompeji var en hamnstad och att många av kunderna var sjömän. Flera namn går dessutom igen, vilket visar att många besökare var stamkunder.
På en teckning uttrycker en kund sin belåtenhet: ”Jag knullade fantastiskt här.” En annan inskription beskriver den prostituerade Victoria som en victrix, en kvinnlig erövrare. En tredje berättar att den prostituerade Restitua är ”charmerande”.
På en annan vägg står det: ”Paris och Castrensis är vackra.” Namnen tyder på att även män arbetade som prostituerade på bordellen.
Andra kunde köpas på stadens värdshus, medan åter andra höll till på bordeller med små rum utan mycket annat än en halmmadrass på golvet.
Efter mörkrets inbrott lyste billiga oljelampor upp rummen och fyllde dem med os.
”Vem som vill får komma in här, insmord i bordellens svarta sot”, lyder en romersk dikt.
En sådan bordell har grävts ut i den romerska staden Pompeji. Alla bordellens tio rum saknade både fönster och dörrar. En tung gardin skärmade av rummen från de gemensamma ytorna, där väggarna pryddes av fresker med erotiska motiv.
Bilderna fungerade kanske som en översikt över de prostituerades tjänster.
Bordellen i Pompeji har fresker som visar vilka typer av sex kunderna kunde köpa.
Kristna talade illa om att sälja sex
I Rom var de kommersiella köttsliga förlustelserna inte förbehållna män. Till skillnad från hur det var i Aten åtnjöt Roms kvinnor en vittgående frihet. De djärvaste överklasskvinnorna sökte utomäktenskapliga erotiska äventyr.
Kvinnornas begär riktades ofta mot de muskulösa gladiatorerna, som i de flesta fall var slavar. Männen betraktades som sexsymboler och ryktena om välbärgade kvinnor som köpte en natt med en gladiator var många.
Satirdiktaren Juvenalis förvånades över tendensen, eftersom de ärrade gladiatorerna var allt annat än vackra.
”Vad kvinnor älskar med gladiatorer är deras svärd”, var hans korta slutsats.
Vissa prostituerade lär ha fått orden ”följ mig” inristade på undersidan av sina sandaler.
Sexkunderna lockades med alla medel
Prostituerade och bordellägare gjorde allt de kunde för att locka kunder. Ett av de mer udda reklamtricken var ett par speciella sandaler.
Under antiken fick ärbara kvinnor inte dra till sig uppmärksamhet.
”En gift kvinna som vill slippa ifrån förförarens lustar bör gå utomhus uppklädd bara till den grad att hon inte framstår som ovårdad”, förmanade den romerske filosofen Seneca.
Helt annorlunda var det med de prostituerade. För dem gällde det att väcka så mycket uppmärksamhet det bara gick för att locka kunder. Många klädde sig därför utmanande.
Andra bar toga, som egentligen var ett plagg för män. Kvinnans toga skulle dock vara färggrann, så att den gick att skilja från mannens vita dräkt.
För att kunderna skulle hitta rätt använde sig bordellerna av skyltning. I Pompeji visar fallossymboler på väggarna var bordellerna låg.
Ett särskilt uppfinningsrikt sätt att göra reklam kommer från det romerska Egypten: en lampa formad som en sandal. På sulan står det på grekiska: ”Följ mig.”
Forskarna tror att lampan är gjord i samma stil som sandaler som användes av de prostituerade. När de gick omkring på stan lämnade de efter sig ett fotavtryck med budskapet på marken, så att kunderna kunde följa dem till bordellen.
Trots de prostituerades i många fall hårda liv på samhällets botten slapp de åtminstone utsättas för religiösa fördömanden.
Det förändrades när kristendomen började göra sitt intåg under århundradena efter Kristi födelse. Bland andra aposteln Paulus klargjorde att kristna bör avhålla sig från att köpa sex: ”Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej!”
I och med kristendomens utbredning fördömdes de prostituerade, som blev utstötta. En viss fördel med prostitutionen tog dock de kristna inte avstånd från.
Skatten på yrket var så inbringande att den blev kvar till år 498, nästan 200 år efter det att kejsar Konstantin gjorde kristendomen till officiell religion i romerska riket.