Pigornas slit på gårdarna
Pigorna var först uppe och mjölkade korna och hade kaffet klart när drängarna vaknade. När resten av hushållet sov middag fortsatte pigornas stök.

Att sköta ett hushåll under förindustriell tid var ingen enkel sak. För att klara försörjningen krävdes att såväl husfru som tjänstefolk var fullt sysselsatta dygnets alla ljusa timmar, ja mer än så. Korna skulle mjölkas och all mat beredas från grunden.
Brödet skulle bakas, smöret kärnas, sillen rensas, djur slaktas och styckas. Ull skulle spinnas, tyg vävas, kläder sys och lagas, vattnet hämtas, disken diskas, tvätten bykas, ljusen stöpas… Kroppsarbetet var under många hundra år grunden till människors överlevnad och samhällets fortbestånd.
Sveriges historia bygger i mångt och mycket på tjänstefolkssystemet, skriver historikern Börje Harnesk i avhandlingen Legofolk. Pigors och drängars arbete är en del av det svenska kulturarvet, fastän långt mindre känt – och värderat – än aristokraters och kungars bedrifter. Legohjonens arbete har ofta tagits för självklart, som vore det en outsinlig mänsklig naturtillgång.
Ester Blenda Nordström
För hundra år sedan tog journalisten Ester Blenda Nordström plats som piga på gården Taninge i Sörmland. Hennes avsikt med ”wallraffandet” var att sprida kunskap om landsbygdens osynliga arbeterskor. Erfarenheten resulterade i reportageboken En piga bland pigor, som kom ut 1914. Den utgör än i dag fascinerande läsning som visar vilken enorm förändring samhället genomgått sedan dess och hur slitsamt livet var för lantbrukens tjänstefolk.
FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!
Nordström arbetade sexton timmar om dygnet, och hade endast ledigt ett par timmar på söndagen. Gården hade tjugo kor som skulle mjölkas tre gånger om dagen. Dessutom skulle kalvar, grisar och höns utfodras, och mat lagas åt hela hushållet. Detta bestod av husbonden och hans fru, deras fem barn, två pigor, fyra drängar och fyra inackorderade skogsarbetare. Utöver detta skulle pigorna väva, byka, baka och slakta.