Medicin: Peppar kunde bota all världens krämpor
Vetenskapsmannen och författaren Plinius den äldre skrev på 70-talet e.Kr. om pepparn: ”Dess enda åtråvärda kvalitet är en besynnerlig styrka; trots det är det för dennas skull som vi importerar den hela vägen från Indien!” Peppar var även eftertraktad som medicin – den ansågs vara ett mirakelmedel som kunde kurera allt från hosta till ormbett.
Guld: Det fanns pengar i peppar
På medeltiden var peppar mer värdefullt än guld och kunde till och med användas som betalningsmedel. Kungligheter hade tjänare som vaktade deras peppar dag och natt, och de förmögna gömde den i kläderna. Pepparns ursprung var en värdefull hemlighet bland de arabiska köpmän som européerna köpte kryddan av.
Mysterium: Rövarhistorier om peppar
Innan européerna fann pepparn omgärdades kryddan av mycket mystik. På 1400-talet menade man att peppar kom från paradiset. Engelsmannen Bartholomew skrev i en encyklopedi att peppar växte på träd i skogar som vaktades av ormar. För att få tag på peppar måste de infödda sätta eld på träden tills ormarna flydde. Därifrån fick pepparn sin svarta färg.
Missförstånd: Columbus pepparmiss
När Columbus år 1492 seglade iväg för att hitta sjövägen till Indien, och landets rikedomar på kryddor, kom han i stället till Amerika. Columbus hade med sig pepparkorn i fickorna. Han skulle visa upp dem för de infödda i hopp om att de skulle leda honom till pepparplantorna – men förgäves.
Columbus förde däremot hem chiliplantan som först bara odlades som en kuriositet i de europeiska klosterträdgårdarna. Snart kom dock munkarna på att chili kunde användas som ersättning för den dyra, svarta pepparn.
Upptäckt: Pepparjakten fyllde ut världskartan
I slutet av 1400-talet tävlade de europeiska stormakterna om att hitta sjövägen till Indien och de rika skatterna av kryddor. År 1498 nådde portugisen Vasco da Gama landet genom att segla runt Godahoppsudden. Vasco da Gama fyllde lastrummen med peppar – och arabernas lukrativa monopol var brutet.
Slaveri: Folket betalade dyrt för peppar
När européerna så småningom fick tillgång till det ”svarta guldet” var det inte främst tacksamhet de visade. År 1818 skrev britten sir Stamford Raffles förfärat om sina landsmäns behandling av Sumatras befolkning: ”Det är slaveri. Befolkningen är kuvad, kvinnor säljer sig själva för bröd och barnen lämnas på egen hand i rent elände.”