Omskärelse skulle bota könssjukdomar

För många judar var omskärelsen emellertid inte bara en fråga om hälsa, utan om religion. Traditionen har sin grund i Första Moseboken, där Gud i en uppenbarelse ger Abraham en tydlig uppmaning: ”Alla av manligt kön bland er skall omskäras.” Förhuden skulle skäras bort, vilket var ett tecken på förbundet mellan judarna och Gud.

Eugen Levits pamflett blev snart en del av debatten om omskärelse, som har pågått ända sedan Alexander den stores tid.

Omskärelse gjorde penisen stark

Enligt forskare kan Abrahams uppenbarelse ha ägt rum omkring år 2100 före Kristus. På den tiden hade egyptierna redan i årtusenden praktiserat omskärelse av män och unga pojkar.

Röntgenbilder av 6 000 år gamla mumier har visat att de döda var omskurna. Även världens äldsta återgivning av en omskärelse är egyptisk. Den finns på en stenrelief från år 2400 före Kristus, där en pojke hålls fast av en medhjälpare medan prästen för en bredbladig stenkniv runt pojkens penis.

”Håll honom och låt honom inte svimma”, förmanar prästen medhjälparen, enligt reliefens hieroglyfer.

De gamla egyptierna trodde att kroppen ständigt behövde tömmas på orena vätskor för att inte drabbas av sjukdomar. När förhuden avlägsnades rann dåliga vätskor enklare ut ur penisen, hette det. Enligt egyptierna gjorde omskärelsen också penisen starkare, så att inga onda andar kunde tränga in genom den. Att uthärda smärtan och inte göra motstånd vid omskärelsen ansågs vara ärofullt.

På 2200-talet före Kristus beskrev egyptiern Uha sina upplevelser på en stentavla.

”När jag blev omskuren tillsammans med 120 andra män gjorde ingen motstånd”, lyder hans beskrivning.

Under antiken spreds ritualen österut längs Medelhavskusten till Mellanöstern. Sedan dess har judiska pojkar blivit omskurna åtta dagar efter födseln för att hedra det förbund som ingicks mellan judarna och Gud. På 400-talet före Kristus skriver den grekiske historikern Herodotos om omskärelse: ”Egyptierna praktiserar omskärelse för renhetens skull. De anser att det är bättre att vara ren än anständig.”

Förutom bland egyptierna konstaterade Herodotos att ingreppet gjordes bland fenicier, etiopier och ”Palestinas syrier”.

Omskärelse väckte förargelse

När makedoniernas kung Alexander den store marscherade in i Mellanöstern år 332 före Kristus fick erövrarna en chock. I den grekiska kulturen idrottade männen utan en tråd på kroppen, och när Mellanösterns idrottsutövare dök upp för exempelvis en brottningsmatch väckte deras omskurna penis uppseende.

Grekerna uppfattade en omskuren penis som vulgär, eftersom den i deras ögon såg ut som en erigerad lem.

För att undvika pinsamma situationer drog vissa omskurna män och pojkar ut den lilla resten av förhud över ollonet. Med ett snöre kunde de sedan binda ihop hudresten över ollonet. Det sägs att vissa män lyckades sträcka ut den lilla hudresten så mycket att den dolde det faktum att de var omskurna.

Bland grekerna förblev omskärelse en styggelse och på 200-talet före Kristus förbjöd den grekiskpalestinske kungen Antiochos IV ritualen. Alla som inte lydde skulle avrättas. Flera av Mellanösterns folkslag, däribland judarna, höll emellertid traditionen vid liv i smyg. Bland andra Jesus och hans lärjungar var omskurna.

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”, står det i Lukasevangeliet.

Aposteln Paulus tvivlade dock starkt på värdet av omskärelsen, vilket han omkring år 50 efter Kristus gjorde klart i ett brev till en kristen församling i Galatien i dagens Turkiet: ”Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren.”

För att uppnå frälsning var tron på Jesus viktigare än att få förhuden bortskuren, menade Paulus. Utan kravet på omskärelse blev det också enklare för kristna missionärer att vinna anhängare bland greker och romare. Religionen blev snart så populär att kejsar Theodosius I år 380 gjorde kristendomen till statsreligion i romerska riket.

Myt: Judar använde kristet blod

I och med spridningen av islam på 600-talet blev omskärelse en ritual bland miljontals muslimer. Inom loppet av ett knappt århundrade spreds den nya religionen över Mellanöstern och vidare till Iran, Egypten och Nordafrika. Uppenbarelserna som profeten Muhammed fick från Allah nedtecknades i Koranen, muslimernas heliga bok.

Det står inget i Koranen om att omskärelse skulle vara ett krav för muslimer, men bruket nämns i de korta utsagor av eller om Muhammed och hans följeslagare, som på arabiska kallas hadith. Där proklamerar profeten att människan har fem naturliga sätt att hålla sig ren: ”Omskärelse, rakning av könshår, trimning av mustasch, klippning av naglar och borttagning av hår i armhålorna.”

Enligt vissa muslimska traditioner föddes Muhammed perfekt, det vill säga omskuren. När muslimska arméer på 700-talet invaderade Spanien följde traditionen med. Enligt den spanske prästen Eulogius av Córdoba tvingade muslimerna de kristna i området att låta omskära sig.

Kristna betraktade omskärelse som en ödeläggelse av Guds skapelse, så många i det medeltida Europa såg snett på sina judiska grannar. Misstron fick näring av vandringshistorier som trycktes och spreds.

Nürnbergkrönikan från år 1493 visar till exempel ett träsnitt där judar utför omskärelse på en tvåårig kristen pojke och låter honom förblöda. Verkets författare, den tyske läkaren och historikern Hartmann Schedel, påstod att judar använde kristet pojkblod i sin påskritual.

När hela Spanien år 1492 återigen enades under kristna härskare förvisades landets judiska befolkning.

Av rädsla för ytterligare förföljelse utförde flera av Europas judar omskärelse av små pojkar i föräldrarnas hem i stället för offentligt i synagogan. Ritualen fortsatte i århundraden, tills sekulariserade judar på 1800-talet började kritisera det i deras ögon föråldrade bruket.

Omskärelse slutade med tuberkulos

Bland kritikerna fanns en grupp tyska judar i Frankfurt. År 1842 gjorde gruppen, som kallade sig Sällskapet av reformvänner, en förklaring om att man ville ”utrota antikverade seder”, däribland allt som ”har degraderat och vanärat religionen i tänkande mäns ögon”.

Under 1800-talet blev argumenten mot omskärelse fler i takt med att utbildade personer fick upp ögonen för bakteriernas betydelse. Mannen som utför en judisk omskärelse, som på hebreiska kallas mohel, kunde nämligen överföra sjukdomar i samband med ingreppet.

Traditionellt ska en mohel efter omskärelsen suga bort blodet med munnen. Om en mohel hade syfilis eller tuberkulos kunde sjukdomen överföras till det omskurna barnet via bakterierna i hans mun.

Både kniven och förbandet som han virade runt den nyligen omskurna penisen var dessutom ofta smutsiga och kunde medföra en infektion i såret. I vissa fall förblödde barnet om kniven öppnade ett större blodkärl. År 1837 rapporterade en läkare i Wien att en grupp spädbarn som alla blivit omskurna av samma mohel hade mist livet.

Omvänt blev samtidigt andra läkare, även bland kristna, intresserade av omskärelse. Ingreppet gjorde penisen renare, men också mindre känslig, vilket minskade lusten att onanera. På den tiden trodde man att onani var en bakomliggande orsak till syfilis, mental funktionsnedsättning och psykisk sjukdom.

Vissa läkare trodde också att omskärelse botade barn från sängvätning, och år 1865 påstod den engelske barnläkaren Nathaniel Heckford att han genom att avlägsna förhuden hade botat epilepsi hos sina yngsta patienter. Fem år senare, år 1870, utförde den ledande amerikanske kirurgen Lewis Sayre omskärelse på en femårig pojke, varefter pojkens förlamning försvann.

”Han kunde gå med sträckta lemmar. Omskärelsen lugnade helt enkelt hans nervsystem”, skrev en entusiastisk Lewis Sayre till den amerikanska läkarföreningen.

Berättelserna saknade vetenskapliga bevis, men gjorde ändå omskärelse populär i USA. Från 1880-talet påstod landets läkare till och med att omskärelse var mer en vaccination än en operation och att ingreppet var så enkelt att det problemfritt kunde utföras på spädbarn utan vare sig kloroform eller opium som bedövningsmedel.

Fördelarna med omskärelse saknar bevis

På 1900-talet ökade motståndet mot omskärelse i väst i takt med att läkarna inte fann några vetenskapliga bevis för att exempelvis onani skulle orsaka psykisk sjukdom. År 1949 skrev den skotske barnläkaren Douglas Gairdner i artikeln The fate of the foreskin att riskerna med ingreppet, till exempel infektion, var större än fördelarna.

Från 1930-talet till år 1975 minskade antalet omskurna britter från 35 till 20 procent. På 1970-talet avrådde hälsomyndigheter i Västeuropa, Australien och Kanada från omskärelse som rutinmässigt ingrepp. Omskärelse är emellertid fortsatt populär i USA. I dag är uppemot 60 procent av amerikanska små pojkar omskurna.