En vacker kropp ska vara slank och muskulös. Så såg skönhetsidealet ut i antikens Grekland, där invånarna inte bara såg ner på överviktiga utan till och med ansåg att de var psykiskt svaga – eftersom de ansåg att ett sunt huvud sitter på en sund kropp. Därför tillbringade framför allt förmögna män gärna större delen av dagen med att träna för att hålla sig slanka.
Bantningskurer blev emellertid ett fenomen först under renässansen, då italienaren Luigi Cornaro 1558 gav ut historiens första viktminskningsbok. Han var själv kraftigt överviktig och följde en diet som innebar att han inte fick förtära mer än cirka 400 gram mat och en halv liter vin om dagen. I sin bok uppmanar Cornaro andra att följa samma diet. Luigi Cornaro sägs ha blivit 98 år gammal, men hans ålder är omdiskuterad.
I antikens Grekland skulle idealmannen vara slank och muskulös – motsatsen till denna avbildning av vinguden Dionysos.
Undvik socker, smör och öl
Den första viktminskningskur som fick ett folkligt genomslag utvecklades av den brittiske begravningsentreprenören William Banting, som fått ge namn åt det svenska begreppet ”bantning”. Han gav 1863 ut en liten trycksak med en viktminskningskur som han själv hade följt med framgång. Enligt rekommendationen skulle överviktiga äta fyra dagliga måltider bestående av magert kött, grönsaker, frukt och torrt vin. Ambitionen var att undvika socker, stärkelse, mjölk, smör och öl.
Bantings trycksak blev oerhört populär under de följande årtiondena och kom att bilda skola för många nutida bantningskurer. Den lilla trycksaken fortsatte att ges ut i nya utgåvor ända fram till år 2007.