En förmögen man behöver din hjälp för att föra ut en förmögenhet från ett främmande land, och om du hjälper honom kommer du som tack att få en stor del av pengarna. Men först måste du föra över en mindre summa pengar till den förmögne mannen.
Ungefär så löd innehållet i de otaliga bluffmejl som dök upp i mitten av 1990-talet, i takt med att allt fler skaffade mejl. Grundidén i de så kallade Nigeriabreven är dock ingen ny uppfinning.
Några av de första kända bluffbreven skickades under åren efter franska revolutionen (1789–1799), då offren fick ett brev från betjänten till en fransk aristokrat.
Enligt brevet hade aristokraten i samband med sin flykt under revolutionen dumpat en kista med juveler i en sjö. Under ett försök att bärga kistan hade betjänten arresterats och nu behövde han hjälp att betala borgen – mot löfte om en del av rikedomarna i sjön.
E-post blev vanligt på 1990-talet – och genast dök de första bluffmejlen upp i människors digitala inkorgar.
Bluffbreven gick ut på nätet
Ett liknande bedrägeri, som kallades ”den spanske fången” såg dagens ljus på 1800-talet. Människor kontaktades av en person som påstod sig representera en förmögen man, som satt fängslad i Spanien – avskuren från sin förmögenhet. Mot att bidra med pengar till borgen fick offren löfte om en del av förmögenheten, men de såg aldrig röken av några pengar.
Bluffbreven fick fäste framför allt i 1980-talets Nigeria, då flera miljoner brev skickades till hela världen med falska frimärken. När internet etablerade sig ett årtionde senare flyttade bedrägerierna bara ut på nätet.
