Vi människor har länge varit fascinerade av exotiska och farliga djur från fjärran länder. Den första moderna zoologiska trädgården var Schönbrunn Tiergarten som öppnade i Wien 1752, och kunde erbjuda upplysningstidens besökare bland annat vargar, elefanter och stora kattdjur.
Men den nya zoologiska trädgården var i själva verket bara en mer offentlig utställning av härskarhusets tidigare privata ”menagerier”.
Ett menageri fungerade som ett slags privat djursamling och hade rötter i medeltiden. Då höll kungar gärna prestigefyllda rovdjur som lejon och björnar för att visa sin makt och imponera på sina gäster.
Till exempel hade den engelske kungen Henrik III i flera år en isbjörn boende vid Towern i London, och dess simturer på jakt efter fisk i Themsen sägs ha lockat till sig mängder av nyfikna besökare.
Karl den store fick år 802 elefanten Abul-Abbas i gåva av kalifen av Bagdad. Den visades upp vid ceremonier vid hovet, men var möjligen en krigselefant. Abul-Abbas dog sex år efter ankomsten under ett fälttåg mot den danske kungen Godfred.
Inte heller dessa kungliga nöjen kan emellertid påstås vara de första zoologiska trädgårdarna.
Egyptierna kom först
Den äran tillfaller i stället de gamla egyptierna. Redan omkring år 2500 före Kristus hade Egyptens härskare privata samlingar av bland annat leoparder, giraffer, elefanter och björnar. Det finns även tecken på att egyptierna anställde specialiserade djurskötare för att se till att djuren mådde bra.
De största samlingarna omfattade flera hundra djur, som även användes till religiösa ceremonier och offer.
