Fenomenet utegångsförbud kan spåras till åtminstone medeltiden, då man i många europeiska städer ringde i en stor klocka efter solnedgången.
Klockan skulle påminna invånarna om att släcka i husets eldstad innan de gick till sängs och på så sätt undvika bränder nattetid. På den tiden var de flesta hus byggda av trä, och en brand kunde i värsta fall sprida sig och lägga en hel stad i ruiner.
Med tiden uppfattades klockans klämtande som en signal som angav att staden stängde och att invånarna skulle gå hem. Krogar slutade servera, män begav sig hemåt, och barn slutade leka på gatorna – varpå staden låg öde.
När stadens klocka klämtade skulle alla lämna krogen och gå hem.
Förbud kontrollerade befolkningen
Under 1700-talet utvecklades den typen av utegångsförbud till ett kontrollredskap för myndigheter. På flera håll i Europa och USA var det förbjudet för vissa grupper – i regel ungdomar, slavar och arbetare – att vistas på gatorna efter ett visst klockslag.
Många amerikanska städer hade till exempel utegångsförbud för barn under 16 år efter mörkrets inbrott, och i synnerhet i Sydstaterna fick svarta inte vara ute efter klockan tio på kvällen.
I nyare tid har utegångsförbud använts framför allt för att kontrollera befolkningen i kristider. I ett försök att begränsa covid 19-smittan utfärdade den österrikiska regeringen i november 2021 till exempel utegångsförbud för personer som inte vaccinerats.