De första arkeologiska bevisen för lås är cirka fyratusen år gamla och härrör från Assyrien, Egypten och Persien. Det var mekaniska lås med tränycklar.
Ett antal stift av olika längd föll ner i borrade hål, och endast en nyckel med rätt ax kunde få upp dem igen. Låsen var trettio–sextio centimeter långa klossar av trä.
Egyptierna använde stora lås av trä, där nyckeln var en träpinne med ax av olika längd.
År 1861 tog amerikanen Linus Yale patent på ett cylinderlås med en platt metallnyckel av det slag som vi känner i dag.
Även om låset var mindre och mer praktiskt än de gamla trälåsen, så byggde det på precis samma princip som forntidens låssystem.
Föregångaren till det mekaniska låset bestod av rep, som knutits med så många knutar att endast väldigt fingerfärdiga tjuvar hade tid att få upp dem.
Historien om Alexander den store och den gordiska knuten är sannolikt ett exempel på ett sådant replås.
Knuten fanns i staden Gordion i Mindre Asien, och enligt legenden skulle den som kunde få upp den härska över hela Asien.
När Alexander inte kunde lossa knuten, högg han i frustration itu den med sitt svärd.